Stora kramar Mugglan! Jag kan bara nästan sätta mig in i känslan att inte orka, panik att inte få luft nog, inte få plats med mat och inte kunna vila varken liggande eller sittande. Önskar att A o B får ändan ur och tittar ut nu!
Izzie - får du hjälp av någon att bearbeta förra förlossningen och planera inför kommande? Låter annars som en bra ide.
Snorkis - hoppas det kan få dig att känna dig lite bättre att de flesta, oavsett historia, har svårt att ta till sig att de om allt går bra får ett barn med sig från BB. Och första tiden gick vi också, som någon nämnde, och funderade över när de riktiga föräldrarna skulle komma. De som visste hur man gjorde...
(Faktiskt var det inte förrän Mindre var 7 månader och vi varit på utflykt till Anna W som jag kände mig riktigt trygg o säker i mammarollen. Jag kanske är ovanligt svårövertygad om min kompetens dock. 
)
Med andra barnet existerade inte detta tvivel på föräldraskapet tack och lov.
TSnaily - börja med puree och gröt! Det rådet fick vi från Bvc. Eller snarare ös på med gröt också utöver puree. Sen mitt eget privata tips som ni får ta som ni vill - att själva eller med hjälp av någon få ordning på sovandet. Yngla kanske är för trött för tt ha någon större aptit - för det låter ju om hon har svårt att komma ner i varv.
En fråga till Snaily - du behöver inte svara, bara tänka efter vad gäller din kost (sånt jag inbillar mig påverkade min mjölk och i alla fall lillemans sovande): dricker du mycket kaffe / te? Äter choklad? Socker?
Jag vet vad många tycker om AW - men min energiska dotter började inte äta större portioner förrän vi fick ordning på rutiner och sovande. Det kan kanske sammanfalla med andra saker, hennes ålder eller min säkerhet, men det hjälpte hur som helst att få stöd från andra.
Nu ska jag ägna mig åt jobbet, som jag ju pallrade mig upp i ottan för att hinna med (ska hålla en workshop i ett projekt som kommit igång på fel sätt - och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det för att inte göra om allt vi i alla fall försökt göra hittills.) Nåja, morgonstund har guld i mun...
Snartis - sköööönt med halvtid. Hoppas det kan få kroppen att stabilisera sig så du får må bra!
Snorkis - kramar till dig. Förstår att det måste vara jobbigt att folk glömmer den sorg ni lever med varje dag. Jag kan förstå att de andra är glada åt sitt eget föräldraskap, och sin braiga föräldragrupp (verkligen inte alla förunnat) - men det var ytterst klumpigt av dem att faktiskt inte räkna in er som medlemmar från början. 
Men - sen är det nog också en skyddsmekanism hos de flesta föräldrar att vi inte ens orkar tänka tanken på att våra barn skulle gå bort. Det är en ogripbar sorg som jag knappt törs snudda vid. Och de gånger jag gör det funderar jag på om jag inte skulle ha minst ett fotbollslag med barn för att på nåt sätt få sorgen att mildras av mängden barn om något skulle hända. Inte för att det skulle hjälpa...
Oj, nu har ni vaknat. Långmötet här blev inställt och plötsligt känner jag att jag har hur mycket tid som helst att förbereda min workshop - och gör ingen nytta istället. Är bara hungrig och godissugen.
Cicci - vi ska visa på söndag o måndag, så det blir slutfejning imorgon och sen åker vi hem till mina föräldrar för att inte skita ner. För egen del uppskattar jag fortfarande städade och undanplockade visningsobjekt.
Mugglan - heja dig och dina trapp-eskapader! Jag antar att fönsterputsning och kakelfog-städning är uteslutet av fysiska skäl? Skönt att du hämtat dig lite i alla fall.
Hej hej! Hoppas ni är ute o njuter av det fina vädret, och att Piggelin-familjen börjar känna sig piggelin igen. Småbarnslivvet är verkligen fyllt av dråpliga situationer. Själva har vi övergett hemmet för ett par dagar och i alla fall jag mår iilla av nervositet. URK!
Mopedvin - till hösten har vi tänkt jobba 100% igen. För att se hur det går. Besökte två dagmammor igår och det är ju så svårt att välja. Men det bllev en som känns rätt lik hon vi har idag.
