Oupsie, annars hoppas jag ju på dig så att jag blir av med alla tjejbebiskläder jag har här! Ni har inget ärende till Stockholm eller har bekanta som har vägarna förbi? Jag hade hoppats på Snigeln också men de bor ju tyvärr också långt bort och det är för mycket för att skicka.
Muggles, åh, vecka 22 nu! Bara ett par veckor till... och så ett par veckor på det.
Cicci, ja vi ville också att det skulle låta bra med namnen men vi hade så svårt att hitta namn, och så att det ska låta bra och passa med efternamn och allt, till sist fick det bli lite som det blev!
Smint, snigelspelet gillar Iris jättemycket. Ett antal sniglar, jag tror sex, tävlar på en bana och den som kommer först vinner. Man slår två tärningar och en färg på två sniglar kommer upp och så flyttar man två sniglar framåt ett steg, eller ja, kan ju bli samma snigel två steg om samma färg skulle komma upp på båda tärningarna. Den som slår det vinnande slaget så att en snigel går i mål vinner, fast av någon lustig anledning är det alltid Iris!
Bamse-spelet är också bra, där ska man få fem dunderhonungar i rad på en bricka och man slår två tärningar, en med en färg och en med en figur och har man då den figuren under det färgade fältet på sin bricka får man lägga en dunderhonung där. Det är lite svårare att få Iris att vinna på det här sättet för hon länger inte alltid dunderhonungen på det strategiskt bästa stället men det brukar jämna ut sig när hon börjar lägga dunderhonung efter figur och inte är så noga med de färgade fälten, alternativt slår om när hon tycker att hon fått fel färg!
Köp inte fisk-spelet, där ska man vända upp eller vända ner spelbrickor på bordet efter vad som är strategiskt bäst och ibland ska alla vara snabba och ta samtidigt och det är jäkligt krångligt, för svårt.
Jaha, helt plötsligt sov Astrid hela natten utan stök och vaknade tio i sju i morse och då tänkte jag att idag är kanske dagen jag ska sluta amma och så steg jag upp med henne istället för att ta över henne till vår säng. Känns ju lite vemodigt att jag aldrig ska amma en liten bebis mer, men, men, jag får ta mig igenom den här dagen också. Vem vet, inatt kanske det går så uselt att jag får börja igen!
September, glömde, jag kan aldrig tänka mig att du tar för många Lergigan för jag frågade som sagt och fick veta att man kunde ta jäkligt många, fler än det som står rekommenderat på burken som sagt, vad nu det var. Som sagt!
Jag hade Greta efter min mormor på namnlistan nu när vi letade namn till Astrid men maken sade nej, han tyckte inte att det är ett "riktigt" namn, mer som "bara" en förkortning av Margareta. Jag håller inte med, men, men, han var helt emot så vi fick leta vidare. Jag gillar Astrid men det är ju "bara" ett namn vi båda gillade och kunde komma överens om, inget släktnamn eller med någon annan förklaring till varför vi valde det vilket jag kan tycka är lite synd. Då gillar jag egentligen hennes andranamn, Hanna, mer eftersom det var min mormors andranamn och jag gillar att välja släktnamn, men det gick maken bara med på om vi tog det som andranamn så så var det med det.
Jag känner också för att fira lite ikväll, fira att den förbannade huvudvärken gett sig för den här gången. Jag hade glömt att jag får huvudvärken from hell istället för andra mensbekymmer men nu är eländet tillbaka, skit också. Inga tabletter jag provat hittills hjälper och man har svårt att vare sig sitta framför datorn eller tvn. Man vill ju inte sjukskriva sig fyra dagar varje månad men det skulle behövas. Ska kanske prova mig igenom apotekets migräntabletter och se om de hjälper men jag har inte tordats nu så länge jag varit hemma själv med Astrid, jag hade en jättebra sort förut men jag blev ju helt däckad av den och blev tvungen att gå och lägga mig ett tag och det fungerar ju inte nu.
Fossing, jag har haft tur, Astrid har fått sina tänder så sent, inte förrän nu har hon fyra och två till på gång, så jag har inte blivit biten en enda gång. Den tiden hon snuttade järnet dag och natt hade hon inte en enda gadd till skillnad från min bekant som har en kille som är lika gammal, hon blev biten titt som tätt. Iris bet mig också minns jag, vidrigt.
Fast det börjar kännas i högerbröstet att det inte blev någon snuttning imorse för jag har ju kört vartannat bröst varannan morgon så nu var det det två dagar sedan på den sidan. Får kanske trycka ut lite i värsta fall.
AM, ja visst ja, så var det! Nu minns jag varför vi valde Astrid!
Astrid älskar att vara ute, redan i förmiddags kom hon släpandes på sin overall men då var det nästan sovdags. Så fort hon vaknat och vi ätit lunch gick hon och hämtade overallen och sin mössa och sedan stod hon och pekade på vagnen så det var bara att gå ut en sväng, hade tyckt lite synd om henne annars. Hoppas att maken och Iris kommer hem snart också, börjar få lite tråkigt. Fast om någon timme är det ju sovdags igen för Astrid så då kanske man till och med skulle slå till och börja läsa julklappsboken.
Sweet, var det räkor som fick er på fall i fredags alltså?
Usch vad besviken man blir när man varit och handlat och så går de inte att äta!
Jag blev också besviken ikväll, såg fram emot vin till maten och så har maken köpt något från sicilien som jag inte alls gillar, fick låta glaset stå. Vi hade en bag-in-box men den har maken så klart druckit ur nu i veckan.
Iris är just nu på kalas, det är hon och typ tio killar. Den enda andra tjej som var bjuden kunde inte komma. Så maken är där och håller ordning på dem! Det lär ju inte vara så många av de andra kalasdeltagarna som dyker upp i rosa glittertröja i alla fall, fast vad vet man.
Att vara gravid är rena helvetet, kräkas, må illa och vara skakig månad efter månad kan få den bäste att deppa ihop!
Det gick åt skogen med sluta-amma-idén imorse för Astrid vaknade redan klockan sex och då orkade jag inte upp. Hon fick komma över till oss, snutta och så sov hon till tjugo över åtta. Det är så jädrans svårt att motivera sig till att gå upp med henne när man vet att man förmodligen får ligga kvar flera timmar till om man låter henne snutta lite...
Vi har ju anmält både oss och Iris till skidskola nu i mars, jag undrar verkligen hur det ska gå. Iris är med all säkerhet den av oss som kommer klara sig bäst, för mig och maken betvivlar jag att det kommer att gå något vidare men vi ska ge det en ärlig chans, för barnens skull, så att de slipper bli samma skidanalfabeter som vi är och få titta på när alla andra åker på skidutflykt. Synd att maken inte heller åker, man skulle hittat någon som åker skidor så hade jag sluppit! Tänkte inte på att fråga det när vi började dejta haha.
