• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • Tinga

     


    Lapinette skrev 2010-10-28 10:46:51 följande:
    Tinga - tjohoo för tant men jag hoppas hon skärper till sig och kommer när hon ska i framtiden.

    Ja det är inte ofta man är glad för att tanten visar sig!

  • BrudSommar2006

    God morgon!


    Klockarbol, situationen med din kollega var ju helt absurd, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det, det är ju som en dålig komedi på tv, helt otroligt!


    Jag är gärna med på både bruncher och vinprovningar och annat så fort jag slutat amma och skrik-Astrid inte är så beroende av mig längre utan kan vara med sin pappa längre än fem minuter utan att klappa ihop.

  • Telis

    Klockarbol, jag blir mållös. Hoppas att dagen idag blir bättre och nästa gång hon knystar om sin sjuka man så får du väl ge igen och säga "åååh, jag ORKAR bara inte höra mer om sjukdomar. Jag har SÅ nog med mina egna problem." och se vad hon säger då.

  • _koko_

    MEN, jag har ju alldeles glömt att utbrista LYCKA TILL IDAG SNAILY!!!

    Håller även tummarna för at PBs äggstockar har skärpt till sig!

    piggis - En olycka kommer sällan ensam heter det ju, men vilka stora hemskheter, usch!! Tycker också att det är alldeles för mycket sånt just nu. Blä.

  • Telis
    _koko_ skrev 2010-10-28 09:59:34 följande:
     telis - Åhåå, klart vi ska äta ost och dricka viiiin (så läste jag iaf)!! Jag kan på onsdag, t ex.
    Fast jag ska dricka vin och äta ost på tisdag så jag pallar nog inte två dagar i rad. Man börjar bli gammal vettu. Men kanske någon onsdag längre fram?! Säg den ... 17:e (för att det inte ska bli direkt inpå brunchen)?
  • Telis

    Jaaaa, rapport från snaily och PB, bitte!

  • fru AM

    Telis: Jag vill också dricka vin och äta ost! Whenever!


    Klockarbol: man häpnar över tanklösa/knäppa kollegor. Ibland är man glad att man är egenföretagare. Jag säger oftast bara sån jag själv vill höra.


    Piggelin: men vad hemskt. Tyvärr är hösten väldigt mycket så ... sorg- och dödstyngd för mig. Båda mina föräldrar dog denna årstid + mormor (dagen innan min pappas begravning) och farmor ... Usch!

  • Piggelin1

    Tråddejt i södra Sverige låter klart trevligt, men tillvaron får nog stabilisera sig lite först innan jag kommer loss Fast just nu är den lite väl stabil tycker jag, h*n verkar trivas förträffligt därinne, lite fööör bra för att passa otåliga mig! Nu är det faktist snart dags, om vederbörande ska följa i sin storasysters fotspår!


    Ost- & vinprovning i Sthlm - mmmm vad gott det låter! Längtar efter opastöriserade ostar & vin massor nu! När Amanda fötts & vi kom hem från BB, så var mannen iväg & handlade just ostar, som vi avnjöt i "bilioteket"/salongen med lite portvin (minns att jag mest smuttade, vågade inte så mkt mer). Han har föreslagit en repris nu & jag tackar inte nej


    Tinga - precis så som jag känner - dessa två som tagit livet av sig är ju inga som jag stått nära, men desto fler tankar till de närstående. Brorsans kompis var tydligen hyfsat nyskild & tror att han lämnar två barn efter sig. Hans syster gick klassen under mig & pappan var cykelhandlare i lilla samhället där vi växte upp, dvs man hade full koll på dem & vice versa.


    September förresten - jag tycker inte att du låter ett dugg hård mot dottern din, snarare väldigt sund & vettig!


    En helt annan fråga, ni som har/har haft treåringar (eller där runtikring), vad har de för stl? Börjar kännas som om vår dotter är ganska liten till växten (själv är jag uppvuxen som lång-skånk & nästan längst i klassen upp till högstadiet). Mannen är iofs inte så lång, så det kanske är hans gener som slår igenom? Hur som helst så har hon antingen dubbel-stl 86/92, men mest 92. Stl 98 i tex byxor blir toklånga, så stl 98 har vi knappt alls ännu. När vi tog fram overallen från förra säsongen i förra veckan (stl 92), så konstaterade vi att den fortfarande passar. Jag trodde barn bytte varje säsong? Inget som oroar mig jättemkt, men lite bryderier har jag, får jag erkänna.

  • fru AM

    Piggelin: för ett år sedan då Livia skulle fylla tre så hade hon nog mest 98 och 104. Byxorna tycker jag alltid man behöver gå ner en storlek i jämfört med överdelarna - speciellt så länge barnet har blöja (då blir ju benen "kortare" pga av att blöjan går ner lite). Men Livia är nog ganska lång. JAg är ju mkt lång för att vara tjej och maken nästan 190cm. I år köper jag bara 116 och uppåt  ...


    Storsonen däremot följde nog ganska exakt åldersmarkeringarna i plaggen (92 - 2 år, 98 -3 år, osv ...) Han är ganska lång i dag men har en kortare pappa än de yngre barnen så risken finns att han blir kortast av dem alla.

  • fru AM
    start september skrev 2010-10-27 21:08:58 följande:
    Hur tuff ska man vara mot snart 2,5-åring som trotsar? Man kan inte alltid låta henne bestämma precis allt (typ sjunga en sång för varje trappsteg i trappan upp till dagis på morgonen eller vänta 10 min innan jackan kommer på) även om det blir mindre bråk om hon får göra själv. Jag har börjat säga " vill du gå/göra själv eller ska mamma bära/hjälpa dig" och får alltid svaret gå själv. Då räknar jag till tre och har hon inte börjat göra det hon ska så lyfter jag upp och går eller gör själv. Är det för hårt? Just nu funkar det oftast och sparar oss en massa bråk men är jag för hård?Hur löser ni andra med barn i den åldern situationer?
    Jag har nog gjort ungefär som du - väntat LITE och sedan gjort själv. JAg skulle vilja säga att det spelar inte så stor roll ... är barnet "trotsigt" så kommer det vara det ändå, det viktiga är att man själv pallar med vardagen utan att tappa humöret också ...  

    Sedan finns det ju tålmodiga människor (inte jag!) som sätter sig ner och låter barnet ta all tid i världen på sig att fixa med det som ska fixas osv - för att undvika gråt och protester och scener ... Man kan ju göra det om man ids och har tid (på helgen eller så). Men föräldrar är också människor.


    Så här tycker jag. Får säkert mothugg.

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!