Jag är rätt säker på vad jag tror det blir, men tills dess så står jag med sanden i backen.
Som balsam för själen är det att sitta och känna det mjuka garnet glida mellan fingertopparna och bilda nya, jämna maskor, en efter en. Att garnet dessutom är humörhöjande med sina vackra rosa, guldgula, gröna och kopparnyanser som skiftar ganska snabbt, gör att jag blir ännu mer tillfreds.
Ingis, stretching alltså! Det är ju alltid bra förstås 
Vad jobbigt och drygt! Men visst skulle ni gå på familjerådgivning för att kunna reda ut sånt bättre?
*tar på mig spamglasögonen* 
Och lillmisen förstås, som nu ligger i mitt knä och spinner högt.
Så mysigt det låter - om hösten är sådär kan jag nog tycka att det är helt okej!
Ingis, äh men vadå inte exalterad över att gå till en psykolog! Jag håller med dig (såklart) och tycker att det är ett jättebra alternativ att få hjälp att komma ur inkörda hjulspår, innan de blir alltför djupa och omöjliga att komma ur. Maken din har minsann dealat till sig något bra med sex månaders respit tycker jag! Men jag hoppas förstås att ni kan lösa det på egen hand före dess.
