I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Här går det i ett med konserter och provspelningsförberedelser. Igår var jag i Helsingborg hela dagen och spelade minneskonsert på Konserthuset. Mycket folk på konserten och låååååång dag med långa repetitioner. Tre timmars konsert senare var jag hemma halv tolv och känner mig idag som en urkramad trasa. 

Fästmannen och jag fick oss en första titt på lilla syskonbarnet i söndags - världens sötaste lilla prinsessa!!!   Men det var ju bara en snabbtitt förstås. Igår var fästmannen över och hälsade på lite längre. Jag fick se den vackraste bild jag någonsin sett när jag var hemma på kvällen - världens vackraste man med sin veckogamla brorsdotter i famnen. Stort leende farbror och nyfikna små ögon som möter de leende ögonen, och en liten hand som sträcktes upp mot farbrors kind. Mitt hjärta smälte till en pöl på en gång, och äggstockarna ryckte ännu mera än vad de vanligtvis gör nuförtiden. Suck. Nu längtar jag efter att få hålla lilla pärlan också! 

Hur blev det förresten med Skåneträff? Är det något bestämt? Jag är jättegärna med och träffas om jag kan!  

Usch, vilken sömnig och grå dag det är idag. Det känns fortfarande som att det är tidigt, tidigt på morgonen för att det är så möööörkt ute. Höstdeppigheten knackar på, och även om jag försöker anamma fästmannens kloka ord om att man kan mysa inomhus med tända ljus och gott vin eller gå romantiska promenader under paraplyet, så funkar det inte riktigt...  

Förlåt för att det första jag spyr ur mig på flera dagar bara är negativt! Jag har läst och försökt hänga med så gott jag kan, men övningen tar upp mycket tid just nu och så har jag haft en underbar helg med bl. a. ett par timmars gos med lillprinsessan.  

Ninnis, apropå det med barn - du trampar absolut inte på några tår. Vi längtar båda två (fästmannen lite lagom och jag absurt mycket) efter att få tillvaron att gå ihop så att vi kan försöka få barn, men för tillfället knaprar jag vidare på mina p-piller.  Fästmannen har femte och sista året kvar på musikhögskolan efter att ha haft ett års uppehåll för att frilansa, och jag är ju nyutexaminerad sedan i våras. Ingen av oss har några ambitioner om extrem trygghet à båda har fast jobb, 50 000 på sparkontot enbart för barnet och nyrenoverat tjusigt hus på landet - för isåfall blir det nog aldrig några barn med vårt yrkesval. Fasta jobb finns i väldigt liten utsträckning och med oerhört tuff konkurrens om de som kommer upp. Men vi vill veta i ungefär vilken del av Skandinavien vi kommer att befinna oss, och känna oss någorlunda väletablerade på marknaden så att man har en trygghet i att inkomsterna visserligen är oregelbundna, men att de iallafall kommer att komma. 

Jag har verkligen valt mitt yrke med hjärtat, och dessutom haft förmånen att faktiskt få möjligheten att utbilda mig till det, vilket jag är så lycklig och tacksam över. Men ibland blir jag avundsjuk på alla med vanliga jobb och önskar att jag också, precis som vänner och bekanta, kunde säga att "I den här orten/byn/staden vill jag bo" och så finns det jobb att söka och ett konstant vikariebehov i närheten! Ja, jag vet att det är en tuff arbetsmarknad överhuvudtaget just nu, men det är en stor skillnad ändå. Suck. - Det här blev ju inte så mycket muntrare heller...

Hursomhelst, nu försöker jag att fokusera på övning och att komma ut på arbetsmarknaden, och gläds förstås mycket över vårt kommande bröllop.  Dessutom gosar jag mer än gärna med lillprinsessan, och stickar just nu sockar åt dottern till en god familjevän, ett nio månader gammalt charmtroll. Det hjälper inte så bra mot barnlängtan, dock! Och så hoppas vi på att ha en stabil tillvaro inom ett par år för barn.

Oj vad långt det blev! 

Fru E, åh jag håller alla mina tummar och tår för Humle & Dumle!!! Jag tycker att Ninnis hade en fin tanke om att de gosar in sig lite extra nu på årsdagen av hennes plus!  

Piggelin, hej! Vilken trevlig presentation! Jag gillar idén med "veckans värsting"...

Blomman, stor dubbelkram! Både för nattliga filosofier under stjärnhimlen och för krånglande mage. Är den bättre nu? Spännande tips med rapsolja, men hu så äckligt det låter. Vad gäller sorgsna tankar under stjärnorna har du fått så många fina kommentarer, och jag kan bara instämma i dem alla. Blompojken kommer ju alltid ha "ensamrätt" på er och dessutom finner man alltid vänner runtomkring sig som betyder mycket. Bara för att man har syskon är det ju ingen garanti för lycka och vänskap livet ut. Jag har två småsystrar - den äldsta har jag obefintlig kontakt med. Jag har försökt och försökt i flera år, på alla sätt jag kan komma på, men det är inget som hjälper - jag kommer inte åt henne alls. Däremot har jag två fantastiska vänner som följt mig sedan lågstadiet och de har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer förlora kontakten med. Summa summarum: vänner kan vara minst lika mycket värda som syskon!

Flamman   Så underbart med omtanke och kärlek på alla sätt och vis från musikern!
Apropå Halloween så har jag faktiskt ingen aning när det "firas". Jag tycker bara att man absolut INTE ska låta barnen springa runt och "Bus eller godis"-a på själva Allhelgonahelgen, den helgen tycker jag man ska skänka tankar och tända ljus för sina bortgångna anhöriga. Enda gången som jag märkte av Halloween när jag var yngre var när det var fortfarande väldigt nytt - vi hade varit och tänt ljus på min farfars grav och när vi kom hem på kvällen hade det kastats massor av ägg på både ytterdörr och uppfart. Vi hade ju inte varit hemma för att lämna godis och då "straffades" vi. Däremot kan ju Halloween-fester vara roliga, men jag tycker att alla tillfällen för att samla människor för trevligheter såhär i höstmörkret bör uppmuntras!  

Klockarbol, fy f*n vilken situation du har hamnat i! Lider så med dig och hoppas att det löser sig med någon bank som kan vara schyst!

Ingis, vad bra att ni ska iväg på familjerådgivning. Hoppas att det kan lösa upp lite knutar och ordna allt bra för en förhoppningsvis ny bebis

Villemoa, jag håller med övriga om att det är väl klart att du ska fortsätta skriva en massa! 

Lanovia, så jobbigt att du har så ont.  Hoppas du kan orka lite trevliga saker ändå, och så är det ju inte lång tid kvar! Heja, heja!

Inte så lite fräckt, tycker jag! Lovar man så lovar man, eller hur? Jag hoppas att det snart blir bättre med sömnen igen för tjejerna! 

MSW, visst är det inte så långt kvar till BF för dig?

Coola Tanter! 

Hu Blomman, vad ruskigt med magen!  Vad skönt att den verkar vara på bättringsvägen iallafall, säg till den på skarpen att bli helt bra och stanna i det läget. Hoppas huvudvärken ger sig också - om du förlorat mycket vätska kanske du också behöver få upp sockernivåerna? Saft kan väl vara bra och gott? 

Flamman, jag är inte i adressboken! Får jag också komma in?
Jaså, ser man på vilken dålig koll jag har då! Det stämmer nog att Allhelgona är först nästa helg ja - jag är lite dagvill... Körsång och ljuständning låter trevligt som Allhelgona-aktivitet iallafall, och en extra kram skickas hela vägen från Skåne för inaktuella förlovningsdagar.  Hoppas du kan finna andra glädjeämnen som tar över sorgen över det gamla!

Instämmer till fullo!!!

Hej Fru Sy, så kul att se dig igen! Det låter som en jättemysig tid tillsammans med dina föräldrar, vad härligt. Jag kan tänka mig att de är glada över att ha fått rå om dig och Orvar på egen hand. Beklagar förlusten av din farmor - kram! Hoppas att det går fint för er alla och att hon inte led för mycket.
Blir det kombinerad 30-årsfest och namngivningsfest?

Heloise, heja dig som får lilla E att somna om!  

Heloise skrev 2011-10-26 14:35:09 följande:

Med glasögonen går det väl så där... Vi kämpar på och Skvätten kämpar emot. Hon har börjat slita av alla människor glasögonen, det är jättegullig, hon blir så bekymrad när ex jag har brillorna på mig och så börjar hon slita i dem, med en sån gullig uppsyn, ungefär som " mamma mamma du har ju också sådana där hemska, vänta ska jag hjälpa dig, du verkar inte kunna ta av dig dom själv, men jag har lärt mig hur man gör, vänta så ska bebisen hjälpa till

Vilken omtanke!

Sitter förresten med anteckningsboken och försöker få ner alla ni fina tanter, så jag får ihop vem som bor var och vilken E som hör till vem. Det finns så många barn här i tråden som heter E! Någonting måste jag ju göra för att hålla reda på allt... Hoppas ni inte misstycker.