I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klart ni är glada för livet Fru Bygg. Men det är svårt att alltid se målet när det är jobbigt.
Skönt att det känns liiite bättre idag. Kanske är värt att bli trött om du mår mindre ialla av tabletterna?

Det är idag min son fyller tio år. Han är för övrigt i chocktillstånd.
När han öppnat filen på datorn med brevet fån hunden och bild och allt satt han bara och stirrade en lång stund, gav småningom ifrån sig ett litet misstroget ljud, stirrade lite till. Tittade försiktigt på mig, sedan sin pappa, på datorn "det här är inte sant va? Är det här sant? Är det på riktigt mamma? Mamma? är det det?" Sedan skrek han rakt ut, kastade sig om min hals och grät mot min axel en stund snyftandes "En hund! Ååå en liten riktig hund"
När han hämtat sig två sekunder rusade han upp ur soffan och hojtade-"men kom igen då! vi måste ju städa undan alla saker som är på golvet och som hunden kan nå!" 
Nu är han i skolan. Jag gissar att han för stunden har drabbats av ganska svårartade koncentrationssvårigheter....

..när han slutat ska vi åka till Kalmar och äta sushi, enligt önskemål. Sedan fika på kondis -och så kika på en hundbädd då, naturligtvis. Jag anar att han kommer att ha en del övriga förslag på inköp av pinaler åt lilla Truls. Men det får bli efter lönen, för nu är det tämligen skralt.

På lördag tar jag tåget till Piteå och kommer fram söndag förmiddag. På kvällen tar jag tåget tillbaka ner, så först på måndag eftermiddag är jag hemma här med valpen. Det är en välsignad tur att sonen ska på handbollsläger i helgen, för ahan skulle nog driva sin pappa till fullständigt vansinne om han bara gick här och väntade i två hela dygn. Nu blir det ett istället, och jag tror han tycker det är länge nog.

Egentligen håller jag på att stapla ved med min sambo, men jag måste ju fixa lite kaffe och medans det blir klart smiter jag in...

Det är definitivt inget flum. Familjeterapeuten som har 15 års erfarenhet av manodepressiva människor inom psykvården sa att maken måste ner på djupaste botten (vet inte om han kommit dit än, men han föll många meter i fredags iaf) och DÅ när han är där och inser vad han gjort, DÅ finns chansen till en förändring, en insikt. DÅ kommer han söka upp mig, för jag och barnen är hans enda trygghet. Kanske kände han av något sånt i fredags när jag var ute och hade kul som "singel". När han insåg vad som höll på att hända. Han fattade att han är svagare och mår ännu sämre utan mig än med mig. Eller nåt. Fan, svårt att veta. Jag tror jag avrundar här. Vi tar en dag i taget och ser vad som händer helt enkelt.

Ååååhhhh... jag blir alldeles varm i hjärteroten Blomman! En sån lycka för Blompojken
Och det BLEV en Pite'palt i alla fall Det lovar gott!!
För mig kommer han vara Palten, bara så du vet Blomman
Synd att du bara är upp och vänder, annars hade vi kanske kunnat träffas juh!

Flamman, jag gläder mig i djupet av mitt hjärta åt varje insikt, varje steg mot kärlek och livsbejakande. Jag hoppas ni orkar gå er sanna väg, båda två. Kanhända är den-trots allt- tillsammans. Är den inte det, så hoppas jag att ni var och en får leva era liv fullt ut och i kärleksfulla relationer. Vad gäller att nå botten, så är jag helt övertygad om att den botten är betydligt djupare ner än de flesta av oss tror. Vi har en tendens att inbilla oss att vi nått den bara vi har en depp-period. Det ni går igenom nu däremot....och sanningen är ju att antingen slår man i botten-och stannar där. Eller så konstaterar man att "jaha, här var ta mig fan botten, här var det förbannat mörkt. Däruppe anar jag ett litet ljus-ditåt får det bli"

Hur lång tid det tar, beror på hur mycket man bröt i fallet och hur djup brunnen är. Och på ifall det finns något att klättra på. Tar man de rep som kastas ner? Hjälper man till, eller hänger manbara där så alla andra till sist tappar en igen?
Din make verkar ju iallafall vara en envis jäkel. Jag önskar att han kommer att använda just den envisheten till BRA saker, för han kommer att behöva borra ner huvudet och köra på nu, med allt. Han om någon måste väl veta att inga vinsterkommer ifall man inte jobbar för dem, gammal idrottare som han är.

Vishet, mod och styrka önskar jag er båda. Och sinnesro och närhet.

Villemoa jobbigt att det inte fungerar att pumpa. Men det är väl som du själv säger vissa fungerar det inte för. Skönt att det går att amma ialla fall.

Flamman en dag i taget låter som en bra strategi.

*torkar en tår* Tänk så underbart glad han blev Blompojken. Grattis till honom!

Oj så du tog hunden i Piteå, då har du en härligt tur framför dig med mycket gos hem.

Blommis, en liten tanke som slog mig om ni skall köpa hundbädd. Om jag får ge ett tips, köp inte en mjuk. Ialla fall inte om eran hund har de minsta liknande tendenser som våran hade som valp, dvs tugga tugga tugga.

Det där med hur djupt ner på botten är... En sjö/havsbotten ärju inte jämn, det är olika djupt på oika stället.