I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Helgen avlutades på bästa sätt... Megamys med en mycket speciell person som kommit mig mycket nära... och ger mig så mycket kärlek att hjärtat svämmar över ♥ ♥ ♥ Gud är god...
Inlägg från: Norrskensflamman
|
-
-
Jopp...Ninnnis skrev 2011-09-12 09:27:46 följande:Gillar!
Är det musikern?
-
Ja det är samma här. Ofta så minns jag era kloka, stöttande ord... fingrar på halsbandet med Love o Respect, och känner liksom er värme och ert stöd.. och det bär mig och ger mig styrka när det känns svårt.Ninnnis skrev 2011-09-12 10:17:59 följande:Sötis! Jag har också tänkt på det, hur ofta ni dyker upp i mina tankar
Igår tex, var det vääääääldigt tungt när maken kramade mig hårt, hårt i nästan 30 min, och grät stilla och strök mig över håret... och sa att jag är ju hans familj, hans närmaste...
Det gjorde så ont i hjärtat och jag kände en sån sorg. Men många av våra diskussioner här, gav mig styrkan att inte falla till föga... ännu en gång. Att följa MITT hjärta och MIN vilja.
Så... vad jag vill ha sagt är att ni betyder så oerhört mycket för mig
Jag tänker ofta på er... och gläds och våndas och sörjer med er.
Puss allihop! -
Ninnis, mycket kloka ord från BVC, och mycket klokt tänkt av dig. Du är suverän, vet du det. Du besitter verkligen en mental styrka, ett lugn, är så insiktsfull. Jag beundrar dig!
Det ÄR jobbigt de 3 första månaderna. Sen är det som att det blir lättare... att bitar faller på plats... man får vila en stund och hämta andan och njuta... Tills det är dags för nästa fas
Men då är man redo för den igen. Så där rullar det på.
Kram!
-
Heloise skrev 2011-09-12 23:48:33 följande:Kikar in en snabbis, är dundeförlyld :( Har varit på den efterlängtade Småbarnsträffen på barn-hab, umderbar träff med härliga funkisungar. Mammor som inte vill gå på bvc-träffar för att det är så jobbigt att se andra barn utan syndrom, eller pappor som säger att han älskae sin son men inte fan skulle det bli så här? Hur berättar man? När berättar man? Måste man? Hur mycket kan man gråta? Hur ska det bli? Hur funkar det hemma? Hur ska man orka? Måste man vara så jävla duktig jämt? Jag kände bara hur en sten föll ifrån mina axlar och äntligen kunde jag prata barn med några som inte bara förstod men även förstod utan förklaringar. Diskussioner om medicinmängder, läkare, filofaxstyrd föräldraledighet och om all sorg, all kärlek och all sanslös lycka. Om hur man mår dåligt för att man tänker i smyg att föräldrar till" friska" barn ska vara glada typ jämt, fast vi vet rationellt att" friska" barn oxå kan vara "jobbiga"och att allt är relativt. Hur man skäms när man önskar att man hade nån vän vars inte ungar var A-barn. Hur ensam man känner sig. Hur folk beter sig när de får veta? Tja vi pratade om det mesra, samtidigt som vi beundrade våra unika starka underbara barn som låg i ring och kikade nyfiket på varandra:D Jaha ser man på ännu ett egoinlägg, vad ovanligt;) Jag ville bara dela med mig av glädjen i feberyran! Återkommer när jag slutat hosta lungorna ur mig! Tills dess!
-
Villemoa: Starkt jobbat med träningen!!
Jag är barnlös denna vecka, barnen är hos sin pappa och de verkar ha det hur bra som helst
Vi ska gå tillsammans på föräldramöte imorgon.
Jag passar på att ta tag i träningen nu när barnen inte är hemma, så jag var på 30 min spinninig + 30 min torso i måndags. Idag har jag varit på 1 tim Body pump.
Jag går också själv.
Övrig tid "friar" jag med musikern... ♥ Men vi tar det lugnt... men när jag är barnledig är det ju inget som hindrar att vi umgås lite grann i smyg...
*nynnar "Love is in the air"*
Känns jävligt bra -
Ninnis, hoppas du får ordning på knäna!!
-
Blomman: http://www.rme.nu/om-me-cfs kolla även diagnoskriterierna.
-
Skickar stora kramar till alla! Läser och följer med, men hinner inte skriva. Ikväll Myyyyys med Musikern ♥
-
Jodå musikermys i massor har det blivit i helgen...
Igår kom flickorna hem igen ♥ och de har haft det bra hos pappa. Exet tillbringade flera timmar hos mig, höll inte på å bli av med honom. Han gråter, hotar, bönar, ber, omvartannat... Och börjar inse vad han ställt till med. Vill dock inte riktigt acceptera att det är försent... Att vissa skador går inte att reparera... Att JAG inte vill längre... Att jag gått vidare. Han är fruktansvärt ynklig just nu och det gör ont i mig att se det. Igår sa han att det här är de sista 3 månaderna jag ser honom öht. Att sedan kommer jag aldrig mer se honom... För han orkar inte se mig. Att han kommer inte träffa mig mer när han väl flyttar tillbaka till sitt hemland. Han kommer bara se flickorna. DET kändes hemskt... vet inte varför.. men kändes jobbigt som fan. Vi har ändå 11 år tillsammans.
Nu ska jag försöka läsa ikapp lite bättre.
Kram!