Adoption trots möjlighet att få egna barn

Jag vill inte diskutera mer, jag har kollat upp en(ny) bok där det står om dessa extremfall och det är där jag hämtade informationen,
så jag tycker det är lite mer väsentligt än internetsida - men inte vet jag!

I vilket fall som helst, SJÄLVKLART diskuteras det där andra också eftersom det har kommit upp från andra, just andra sjukdomar under tidens gång. Jag tycker det är intressant att diskutera.
Det är tråkigt tat det inte tillför något bara utan att just DU bara väljer att titta på EN sak..

synd.. men nu orkar jag inte mer!

jag är faktiskt ingen som bara måååste ha rätt i precis allt.
Jobbigt med sådana människor :S

Äggdonation skulle antagligen funka för oss även om graviditeten kommer vara lika påfrestande för mig ändå men jag skulle ju åtminstone inte riskera att föra sjukdomen vidare. Frågan är bara om vi ens skulle komma ifråga för äggdonation eftersom vi kanske skulle kunna få egna barn och ärftligheten av sjukdomen är svår att förutse. Är inte alls insatt i reglerna kring det där.

Bristen på äggdonatorer tror jag beror på flera saker. Dels att det är ett mycket större ingrepp än för män, dels för att inte så många vet att man kan göra det och dels för att jag tror kvinnor har svårare att tänka sig att ha ett biologiskt barn någonstans som man inte får se växa upp eller vet något om.

Eftersom du pratat till mig och kommenterat mina inlägg så får jag ju utgå ifrån att vi diskuterar samma sakfråga... annars är det ju inte ens en diskussion... Självklart måste man inte stanna på exakt samma spår, men när jag säger en sak som du svarar på, men du svarar egentligen på något helt annat, då blir det väldigt konstigt.

Du får gärna ge mig titel och författare på den boken, för jag är uppriktigt intresserad. Dessa siffror har jag läst på många ställen, inte enbart på denna sidan. Jag kan hitta fler sidor om du vill... en webbsida kan ju vara mer aktuell än en bok, eftersom innehållet i en bok är statiskt till skillnad från en webbsida.

Jag måste verkligen inte ha rätt hela tiden. Men jag tycker inte om att ge sista ordet till någon annan som kommer med fel information (och då syftar jag inte på dig i denna tråden utan generellt).

Emblas mamma, jag blir förvånad över att du tycker det är "väldigt otrevlig stämnig" i tråden. Vad är det som gör att du tycker det? Ingen har väl varit otrevlig?

Mest för att det blir vissa korthuggna meningar och bara massa .....
inga glada :) eller någonting.

Sen att jag uppenbarligen sa att jag blev ledsen när jag fick höra att det vore bäst om inte någon resonerade som mig.
Och inget svar på det. Det kändes lite tråkigt.
Jag känner att många av mina svar är väldigt bra,

just att jag tycker det är fult att ifrågasätta andras val - det är fel.
Om valet är att skaffa ett biologisk barn, eller att adoptera eller att inte skaffa barn allt - varför ska alltid folk ifrågasätta det på ett negativt sätt precis som om man gjort fel?
Man vet ju aldrig vad som döljer sig bakom dessa handlingar. Jag tycker bara att det ligger många förutfattade meningar och att människor alltid vill lägga sig i andras liv

det är detta jag tycker är BRA skrivet och utvecklat. men det dissas ju helt totalt!

Emblas mamma, nåja, nu är det väl ändå flera personer som håller med-genom vad de uttrycker i sina inlägg-om inställningen att var och en själv måste fatta besluten i sitt egna liv. Däribland jag själv. Jag hävdar bestämt att man vare sig kan tvingas att föda eller att avstå att föda ett barn, baserat på någon annans åsikter eller farhågor.
Nog ser du väl att det är folk som resonerar på flera plan och ur flera vinklar i tråden? Då har du väl inte dissats totalt, även om någon enskild inte håller med om vad du säger?

Dessutom tolkar jag inte det som sägs er två emellan som en "dissning" utan att ni pratar om lite olika saker och det hon vill bemöta, är inte det du svarar på riktigt.
Sedan måste man läsa noga, för när tex Ore skrev om att "det blir som en slags mobbing mot barnlösa kvinnor" så utpekade hon inte dig som mobbare-vilket du tycktes ta det som. Utan hon pratade om fenomenet generellt-att man lägger skuld på kvinnan när man kör "slappna aaaav -snacket. Det som ALLA barnlösa har hört till utmattning och ursinne tusen gånger.

Sådana här företeelser-och allas vår egna del i hur vi upprätthåller dem och en massa underliga sätt att tänka, är saker vi ALLA behöver reflektera över och tänka på i möten med andra. FAST vi förmodligen var och en försöker vara så "goda" vi kan och inte menar illa.

Man kan ju verkligen undra vad för gamla kulturella spöken vi när, då vi någonstans inom oss fortfarande tycks tro på att det nog ändå ligger hos kvinnan när det felar. Just både talet om att slappna av och tänka positivt, OCH mina alldeles egna skuldkänslor inför att det inte blev fler barn. FAST jag vet att det inte är mitt fel.

Intressant diskussion om ärftliga sjukdomar och barn. Jag tycker att det är varje par val att välja om de vill skaffa ett biologiskt barn trots att det finns en risk att vissa anlag förs vidare. Och ingen bör i efterhand ifrågasätta deras val. På samma sätt som att det finns 50% risk så finns det 50% chans... Och för er som gillar statistik så har adopterade barn högre risk för psykisk ohälsa...

Till TS vill jag säga att det är ett val du bör tänka igenom noga. Om man har ett biologiskt och ett adopterat barn så kommer de att fundera, varför skaffade de ett barn efter de adopterade mig? Varför adopterade de ett barn, vad är det för fel på mig när de inte ville ha ett biologiskt barn till? Jag tror att de frågorna kommer oavsett hur älskade och önskade barnen är. Men i en familj med mycket kärlek och där man kan prata om allt tror jag att man kan prata om de frågorna

Det finns bra litteratur, mycket skönlitteratur om hur det är att växa upp som adopterad. Det kan vara bra att läsa innan man tar ställning.

Att man inte får adoptera när man har en kronisk sjukdom tror jag handlar om att inte utsätta barnet för risken att förlora en förälder tidigt. Som FN´s barnkonvention säger; Barnets bästa ska sättas i fösta hand i alla lägen.

Jag pratar absolut inte om något som Ore skrev,
där tänker jag inte alls ta åt mig eftersom jag inte har menat någonting med avslappning osv.
jag tycker själv det är ett urlöjligt tjat att prata om.
däremot skrev jag som försvar sedan att jag tog upp detta för att det framkom diskussion om provrörsbefruktning vilket jag tycker är intressant, och att det inte fungerar för alla men ändå kan det fungera narturligt efteråt.
Ett intressant fenomen!
Däremot är det inte för att peppa på någon en massa grejer, men sen är det fel att säga att alla som har svårt att få barn tycker så här och så här, själv har jag erfarenhet av att dom VILL prata om det, i varenda liten detalj och desstuom höra sk "mirakelhistorier" för dom tycker det är intressant.
Nu har jag bara träffat två stycken så jag kan ju inte säga så mycket av erfarenhet egentligen.
Men det betyder ändå att inte alla är likadana.
Och vad jag förstod var det ingen som tog illa upp heller - förutom dom som inte hade med det att göra egentligen.

Men i vilket fall; När jag ser en kommentar som är till för att nedvrdera mig så måste jag ju ändå säga ifrån.
Nu uppfattade kanske inte ALLA det som en nedvärdering heller,
men JAG gjrode det - oc hdärför skrev jag att jag blev uppenbart ledsen över att det skrevs just på detta sättet.

Hade det inte varit till för att nedvärdera mig eller något illa menat alls så kunde man ta upp detta i nästa inlägg och skriva något i stil med att det inte var menat att jag skulle ta illa upp för det.
Men eftersom det ignorerades helt så blev jag ju självklart lite fundersam..

Men nog om det! Känner att jag besvärar här.. Jag vill bara människans bästa egentligen, och ja, föräldrarnas eller ickeföräldrarnas bästa. Jag tror i alla fall på att människan har egen bestämmanderätt..
Jag skulle dra mig ur -jaa..

Riktigt bra ersonemang!
Ska nog ta och läsa den boken med. För själv är jag inte alls insatt i adoption, men visst är det intressant då det är så vanligt idag!

Emblas mamma, det sitter folk och läser och känner utan att skriva. och det finns folk som är så less på tillexempel mirakelhistorierna att de inte ens orkar läsa såsdana här trådar. Jag avskyr mirakelhistorierna och jag sa att jag själv känner noll personer som uppskattar dem. Däremot känner jag väldigt många i min egen och liknande situation. Tillräckligt för att kunna ge ett råd om vad man generellt känner i den situationen. och jag vet också att oerhört många inte orkar säga till och tala om hur de vekligen känner inför kommentarerna. Jag står absolut bergfast vid rådet att hålla låg profil när det kommer till sådant här. Precis som vid sorg i övrigt. Låta den drabbade själv prata mer än man själv gör. Det är lätt att babbla ur sig grejor för att man så gärna vill säga något som tröstar.

Och jodå, du har visst kommenterat till Ore. Att det var synd att hon uppfattade dig som mobbare. Kommer du inte ihåg det? Jag tog det som ett exempel på att du kanske missförstår innebörden i vissa inlägg. Eftersom du tycks dra slutsatser som att du blir "totaldissad".Jag tror du är ganska "het" och väldigt spontan nämligen.
Och du använder själv väldigt ofta meningar där du uttrycker hur löjligt du tycker att någon/saker är och andra väldigt känslomässiga ordval. Andas lugnt och tänk efter en extra gång ibland! Du kan inte vänta dig att bli förstådd utifrån dina ädlaste egenskaper om du uttrycker dig vårdslöst och med fullt av versaler. (vilket uppfattas som skrikande och gapande, inte som betoningar)Välj med omsorg, så ska du se att du kommer att nå fram med vad det är du menar.