Jag är så less på mitt bröllop

Strunta i att planera eller prata bröllop den kommande veckan!
Lycka till med allt, du ska se att det löser sig och blir fantastiskt!

Håller med ovanstånde, ta en paus! Skit i planeringen, allt löser sig ändå.

 

Och du, dra ur svärmor ur klänningsekvationen... Den matematiken är din alldeles egen underbara nöt att knäcka.

Just nu, alltså. Tills du känner att det blir roligt igen.

Jag med, känner att jag inte gör annat än planerar och vi ska gifta oss om lite drygt 1½ mån, känns som om inget är klart, har bara massa listor som ska bockas av. Frågan är när jag ska hinna bocka av allt, jobbar  och jobbar och hinner inte med mycket mer känns det som. När jag sen pratar med sambon så får jag inga svar, som det ser ut nu ska han iaf ha en väst.....och det är ju bra..men resten då??

Önksar jag kunde leja ut allting och bara komma dit och allt är klart. Jag blir så stressad, får ont i magen och mitt magsår är på väg tbx känner jag, munnen är full av sår/blåsor och det beror på stressen, sen ska jag jobba betydligt mer än vad som var tänkt, känns inget vidare. Och det är en del på hemmaplan oxå som ska flyta på som vanligt vilket är svårt med barn som har vissa svårigheter och omgivningen inte riktigt förstår varför det är så. Vill den ena gossen inte gå iväg en dag är det ingen idé att ens försöka tvinga honom, vi kommer inte ur huset om vi inte ska använda våld och det vägrar jag.  Snart börjar sklolan och jag är livrädd att han kommer vägra gå dit (det vet inte han) och då blir han en hemmasittare. Svårt för mig att jobba då utom kvällspassen, men det känns ju dumt mot dom andra.

Jag har iaf beställt servetter idag utan sambons vetskap, vill eller orkar han inte kolla färger osv så får han inte vara med och bestämma, så är det med det!

Får ni proffessionell hjälp med det här? För det låter helt orimligt och så kan ju naturligtvis inte era fortsatta vardagar se ut! Vad det än beror på,, så kan inte ett barns lust eller olust, nycker, idéer eller vilja få styra om man kan gå och jobba eller inte, eller för den delen få styra resten av familjen heller. Det är inte rätt. Inte minst är det helt fel gentemot ett barn att låta barnet ha den makten-och därmed det ansvaret. Vem som ska göra vad och när det ska ske är de vuxnas ansvar i en familj. Du kan vara säker på att din son visst vet om att du är rädd att han inte ska vilja gå (till skolan eller vart som helst) och han kommer att använda den rädslan mot dig.

Jag påstår alltså inte att jag vet eller förstår bakgrunden eller orsaken till beteendet eller hur ni har det. Men jag hoppas som sagt verkligen att ni har den hjälp ni behöver för att komma ur det läget, för det är helt ohållbart och orimligt att det fortsätter som du beskriver det.
 

Jag är också less som tusan på bröllopsplanerandet. Vi gifter oss om 49 dagar och jag känner ingen glädje alla inför bröllopsgrejerna, jag tycker mest bara det är jobbigt. Tror jag känner så för att jag ständigt måste kompromissa och att många i min omgivning säger "men äsch det behövs inte" eller "men det är väl en onödig kostnad" om det mesta jag vill ha med eller göra på bröllopet. Jag vill tex ha "bar" med en drink min sambo "gjort" och en jag "gjort"som ett roligt komplement till öl,vin och cider. Men det tycktes vara onödigt av flera och då tyckte plötsligt även min blivande man detta. Det mesta jag vill pyssla för att dekorera lokalen är tydligen också onödigt och jag blir hela tiden nedröstad och det har verligen tagit bort glädjen med att planera. Flera gånger har jag tänkt att jag vill ställa in alltihop för ska jag kompromissa och strunta i allt som jag tycker förgyller vår dag så kan vi faktiskt lika gärna bara gå till rådhuset själva och gifta oss och strunta i allt vad bröllop heter, men det vågar jag ju inte säga till nån så klart...

Så jag förstår att du är trött. Försöl ta en paus i planerandet ochhitta på nåt annat istället. Kram

Men varför blanda in omgivningen när de inte klarar att vara ett vettigt bollplank? Det är ju mellan er två, ingen annan och det är så lätt att påverkas av vad de närmaste tycker. Sätt dig ner med din blivande och säg att från och med nu diskuteras saker/detaljer/kostnader osv mellan er två och det stannar där tills ni bestämt hur ni vill göra.

 

Jag förstår hur du menar och känner. Därför gjorde vi precis så från början. Varje gång någon kom med "idéer" och förslag så nickade vi och sa "det ska vi diskutera och ta ställning till senare". Vilket vi även gjorde, men aldrig med andra närvarande.

Håller med tidigare inlägg om att ta en liten paus i planeringen ett tag och hitta på nåt som du tycker är roligt istället, så kanske du glömmer det för en stund. Och om din sambo inte hjälper till så mycket så är det nog läge att se till så att han gör det, för även om ni ska ha ett litet bröllop så är det ändå en massa grejer som ska bestämmas, bokas och fixas och det är jobbigt att göra allt det där själv.

Så var det i vårt fall, jag började med planeringen ca 8 mån innan och för nån månad sen var jag så fruktansvärt trött på det pga att jag fått göra i princip allting själv och blev jättestressad över att det var så mycket kvar. Men så helt plötsligt fick min sambo eld i baken och vips var en massa saker bokade och fixat! Det kändes sååå skönt, för han är en sån som alltid skjuter upp allt till sista stund. Nu är det 5 veckor kvar och det mesta är fixat 

Håller även med 1700tal,  det är bättre att inte blanda in en massa andra personer då det lätt kan bli så att bröllopet blir som alla andra vill ha det och inte som NI vill ha det. Och så ska det ju inte vara.

Kram och lycka till i planeringen allihop! 

Hm, måste även kommentera det där med att ens blivande inte deltar tillräckligt i planeringen...

 

Jag har segpropp här hemma (som så många andra) men han är en fullt kapabel vuxen man precis som alla andra fullt kapabla vuxna män. Curla dem inte! Jag tror med full uppriktighet att det är därför så många blivande brudar utmattas - när vi tar på oss hela ansvarsrollen. Gör inte det...

 

Jag skrev tidigt en lång lista över de saker som var hans att fixa helt, bl a alla de juridiska dokumenten (hindersprövning, namnbyte osv), musik, kontakt med catering osv. Även fick han på sin lott att vara den som ringer ALLA samtal (utom sminkös och frisör) som ska ringas - och då menar jag alla!

 

Sen kommer det svåra.. När listan är hans, släpp den. Och gör klart för honom att du släpper den. Det som inte görs av honom, blir inte gjort alls. Och mena det! Och ta inte på din ansvarsrollen, skammen och det dåliga samvetet när ni står på bröllopsdagen och han har glömt att fixa musikanläggningen. Håll huvudet högt, le och peka på honom. Man måste inte vara "ett" och "vi" hela tiden när man pratar bröllop, man har faktiskt 2 helt separata hjärnor!

Det finnse n bakgrund till sonens problem och att tvinga honom är inget alternativ inte heller låta honom bestämma för det gör han inte men det är svåra saker och vi lär oss än. Får tyvärr inte den hjälpen vi väntade oss utan dom menar att han har fått medicin och nu kan vi googla. Vad är det öfr jäkla sätt!?

Vad gäller bröllopet hoppas jag han "sköter" sig iaf den dagen och kvällen, han blir fort trött, tappar fokus och allt vad koncentration heter rätt fort så det gäller att hålla honom sysselsatt, MEN bestämmer han sig för att det här inte är bra eller kul, blir det ett herrans liv, då kan vi avsluta hela festen. Resten av familjen kommer inte att förstå för dom vill inte erkänna hans problematik, vi inbillar oss, alla barn är stökiga, alla barn springer runt om dom får tråkigt osv. (det där är bara en liten liten del i allt)

Bröllopet lägger jag snart ner jag med,. för det är som för Anonym också less allt jag  vill ha med eller pyssla med röstas ner på ett eller annat vis, det koster för mycket osv. Min sambo har gjort sitt till vårt bröllop, han har gjort en Spotifylista med 14 timmars musik! Och då är det gäster som kommer som inte ens är dansanta utan såna som mest sitter vid bordet och konverserar.....kul.  Vad ska vi ha 14 timmar musik till om inte vill dansa!? Jag fattar inte...

Det låter ju inte klokt, och fruktansvärt jobbigt!
Jag tycker du ska envisas och inte ge dig i fråga om stöd och hjälp.
Finns det kanske någon förening eller typ av grupp där du kan möta andra i samma situation? Fortsätt kämpa! Jag vet att inom vården kan man få skalla sig blodig innan man hittar rätt, men jag har också flera exempel på hur normt stor skillnad det gör när människor runt omkring slutligen hittar just den läkare som fattar och har rätt insikter. Det har i flera fall i min närhet handlat om många år, men trägen har vunnit. Jag tycker detta låter som bland det viktigaste du kan ägna din energi åt. Jag hejjar på dig.

ursäkta sidorspåret från topic

Tack för stödet och jag vill ju planera mitt förlåt vårt bröllop och just nu väntar jag på servetterna som jag hoppas är lika fina som dom såg ut!
Har även bokat in en tur till ikea, panduro och så den lokala scrapbutiken så jag får papper till våra placerinskort. Har ändå hunnit med en del men det är sååå mycket kvar och jag jobbar mer än jag känner att jag har lust med just nu. Har ett mindre kul pass ikväll utan rast så känner att jag kommer vara hyfsat mör imorrn. Nära och kära vill att vi ska vara i kyrkan, men vi ska gifta oss på en klippa med gästerna med oss utan präst och det är ju det vi vill, varför klaga på det??

Har verklgien försökt pausa i planerandet men jag har inte tid för paus, måste få till det snart för jobbet kommer ta min tid när det närmar sig.

Varför skulle jag vilja göra det? Om min svärmor syr klänningen kan jag få den precis som jag vill ha den och hon kommer även att vara behjälplig med ändringar dagen innan bröllopet. Hon kommer ju inte med förändringsförslag för att hon vill att den ska se annorlunda ut utan för att jag ska bli nöjd. Det hade varit minst lika jobbigt att ge uppdraget till en skräddare/sömmerska som jag inte känner.

Jag vill också tacka alla för att jag fick skriva av mig och alla snälla kommentarer jag fått. När jag skrev det igår kändes allt så jobbigt och som att jag inte kom någonstans.

När man sitter och letar efter julgranskulor till bordsdekorationen i juli(!) då vet man att saker har gått lite över styr. Jag får lugna ner mig lite och försöka göra en plan för när jag ska planera allt istället så jag inte försöker göra allt på en gång.

Först ska jag dock göra som några av er föreslog och ta ledigt från bröllopet en vecka. 

Vad planerar ni? hahaha jag gifter mig nästa vecka och är inte alls stressad mest folk runt mig som vrkar stressade, vi har ett rätt stort bröllop. JAG har gjort allt inte delat ut uppgifter till folk helt ärligt är det ju inte så jätte mycket mer än en vanlig fest, lite fest häften vigselprogram och tänka ut lite hur man vill ha det, allt kan inte planeras i mnsta detalj det är helt omöjlgt och då blir man bara besviken när det inte blir som man tänkt.
 

Jaha, ok. Jag tolkade det som att det var en av anledningarna till att du var less, att svärmor ville ändra på klänningen. Uppfattade inte förrän nu att hon skulle sy den. Ville bara hjälpa till. Men då låter det ju som svärmors syande av klänningen enbart är positivt, och inte nåt som gör dig less! Tyckte det lät så..

håller med.. sluta involvera alla andra. Iaf inte dom som absolut inte nödvändigtvis behöver vara involervade av någon orsak.

Klockrent! Jag tror det är nyckeln till framgång, inte bara när det gäller bröllop utan i vardagen. Min man hittar på mycket tokigheter- ibland när han har klätt på vår son på morgonen så undrar man om han är blind (kombinationerna kan vara minst sagt skrattretande) men jag säger inget utan han får åka till dagis som han är- huvudsaken att han är hel och ren. Det är himla skönt att släppa taget och inte ta ansvar för precis allt!

Vi planera vårat bröllop på nio veckor och under den tiden tog vi oss dagar när ingen av oss prata eller gjorde något som hade med vårt bröllop att göra.  Så gör vi även i vårt vanliga liv och då gör vi vad vi vill och inget annat. Jag kallar dem dgarna för Annki-dagar.  Lycka till!!!