Ni som vill gå ner 10-15 kilo. Forts.

linele1:

Bra sagt ang den mentala faktorn!!!!!

Kul med resultatet!!! Hur mycket vill du ner???

Kämpa på!!!!

väger 98 kilo nu, vill ned till 65-70 kilo. har visserligen fött barn, har en kille på 4 månader. men innan graviditet så vägde jag 114. höggravid vägde jag 118 och nu 98. tappade mycket i början för jag förlöstes med kjesarsnitt och hade en blödning efteråt. har kört tallriksmetoden länge, sen 1998. då vägde jag 165 kg. har sen i perioder stått still och sen gått ned där emmelan. efter graviditet så fuskde jag rejält från oktober till december, men sen jag tog tag i det igen så har jag som sagt gått ned 10 kg.
så jag kör hårt. men njuter ändå av livet..

Oms
jag tror inte det är ett medvetet val att "nu när jag gått ner 30 kg så skall jag börja äta som innan". Utan jag tror det smyger sig på en gradvis. Man tror man vt hur man skall äta och slutar med att räkna points. Man tar större och större portioner. Man vet att man kan gå ner om man bara ger sig den på det så man slappar till sig. När man gått upp tre, fyra kg så tänker man att jag får nog ta fram checklistan igen. Men det blir inte av och vips så har man gtt upp 10 kg och så är karusellen igång igen. Sedan skall man inte glömma att för oss kvinnor så kanske dessa 10, 20, 30 extra kg kommer i samband med graviditet och då är det svårt att neka sig någonting som man får ett begär efter. Så tror jag att det är rätt ofta iaf.

Sweet Saint
Jag kör atkins metoden sedan dryga tre veckor tillbaka. Vissa tycker det är jätte jobbigt men jag tycker det känns riktigt bra! Det bästa är att jag blivit av med sötuget. Förut var jag så sugen på allt vad choklad att jag i mina mörkaste stunder kunde äta blockchoklad för det var det enda jag hade hemma(pinsamt). Förut kunde jag äta tills jag blev mätt men sedan var jag hungrig efter en timme. Jag fattade ju att jag egentligen inte kunde vara hungrig men ändå kurrade magen!
Skall köra på så länge jag inte tycker det är jobbigt och sedan går jag nog över till gi. Längtar också till barmark. Vill börja jogga för det bränner verkligen fett!!!

Skulle vilja höra lite positiva åsikter om övervikt som era närmaste har..

Min blivande tycker att jag är fin som jag är och tycker att jag är dum när jag får mina överviktsdepprisoner. Han är också så himla söt när han säger till mig när suget kryper inpå en att "du ska inte äta sånt här" och sen spärrar han in ögonen i mig och tar lite på mig mage.. sen kommer han alltid lite skamsen efter nån timme och säger "förlåt, men du har ju sagt till att jag ska hjälpa dig" Varenda gång han gör så blir jag så himla glad för att han har verkligen förstått hur jag mår med min övervikt! Han är en snäll men också bestämd person och det gör nog att han känner sig elak efter han "sagt åt mig". Men när jag sviker mig själv kommer han och tar över jobbet! Hoppas ni fattar vad jag menar! han är otroligt hjälpsam!! Det enda som jag saknar nu är att HAN ska säga att "ja du behöver gå ner i vikt"!!!!!! Det skulle få mig extra förbannad på mig själv och på så sätt skuller det bli Concorde fart på viktnedgången!
I övriga umgängeskretsen så är de flesta "man ska må bra och ha lite hull istället för att vara pinn smal", Men jag önskar att de kunde sätta lite press på mig!! Det skulle inte skada mig utan sporrar mig bara!!!
Så.. min sambo är snäll och hjälpsam, våran umgängeskrest är snälla med rätt inställning om ideal, dock inte så hjälpsamma mot mig..

Oms - jag tycker precis som lebrah.....

Jag har iofs inte gått på viktväktarna helt och hållet, men har en mor som gjort det flera gånger sedan 70-talet, så det har varit en hel del VV-snack hemma.

Hon har gått ner varje gång, efter sina graviditeter, och varit nöjd med det... Men sedan så har det som sagt "kommit smygande"... större portioner, man unnar sig ngt extra, utan att ta den där extra motionsrundan osv....

Vad jag känner är problemet att hela min familj är/har varit överviktig.
Min far är gubböverviktigt.. dvs han har lite extra på magen.. Min syster är större än jag är, och jag är stor.Min mor har som sagt gått ner i vikt, och lyckats hålla sig bra.

I vår familj har vi sällan ätit nga större mängder smör, grädde, bullar, kakor eller andra sådana saker. Vi har ätit mest vegetarisk mat, och skär bort fettkanter de gånger vi äter kött, lättprodukter osv.

Trots detta var vi alltså överviktiga... Detta berodde alltså inte på att vi ätit fel mat, utan för mycket.

Så jo jag tror att även om det är en kostomläggning så är det lätt att man övar på portioner tex.

Men det är säkert olika.... Det är bara min erfarenhet och tro.

ökar på skall det stå

Vad mycket kloka ord som skrivits idag! Jag håller med de flesta i vad de skrivit om allt vad övervikt heter.

SS jag tror inte att någon än man själv mår dåligt över att man är överviktig och därför tror jag inte att någon vill säga till oss att nu jä**ar får du ta tag i ditt liv och gå ner i vikt. De enda som jag tror vågar säga det är i alla fall i mitt fall min mamma. Och det beror nog mest på att hon varit i samma sits. De andra stöttar nog gärna men vill nog inte sätta press för då tror de att de är elaka och skadar oss.

Viktigast tror jag ändå är att VI bestämt oss själva för att vi vill och har motivationen. Det är som med rökning - du kan inte tvinga en rökare att sluta, det måste komma innifrån.

drakdal:

Håller med.. Bra och intressanta diskutioner här idag!!

Och absolut.. det är en själv som ska ta beslutet och vilja gå ner, det som jag vill ha är hjälp och peppning (som man får här, men även av min fina sambo.), och jag känner att mer hjälp i det dagliga livet av min sambo skulle motivera och driva mig ännu mer och därav skulle det öka chansen att verkligen lyckas! Så det är därför jag vill att han ska bli tuff mot mig när det gäller detta! När jag glömmer ska han påminna mig om man säger så! det funkar bra för mig!!

ibalnd behöver man någon som väcker en innan det gått över tiden.... Och det är som du säger.. många är rädda för att vara ärliga om övervikt för de vill inte vara elaka, men det sista jag vill är att när man väl kommit ner till min målvikt så DÅ kommer folk och säger.. "ja du var kanske lite rund där ett tag" Men SÄG DET NU FÖR 17!!!! Det hjälper mig!!!!!
MEN detta är jag som tycker så om mig!! Andra vill inte att det ska talas om av olika orsaker och då ska det respekteras!!! Absolut! Men mår man dåligt av någon anledning så vill man ju kunna hjälpa på rätt sätt den personen.. och rätt sätt för mig är en hand från min sambo!! Medans för xxx så finns det andra sätt!

Det som är bra här på denna tråd är att vi hjälper varann med olika kunskaper, peppning, kramar och vänliga ord och jä-lar anamma!!!