:-(Gnälltråden är borta...men en ny här!

visas den på tv? vilken kanal?

Min man tog min bil till TUR mässan med en kompis. De åker varje år så det bryr jag mig inte om , men varför i min bil!!!??? Jo, den är bekvämare. Hans nya bil kommer först om 3 veckor fast den skulle komma den här. Jag fick låna en lite bil som vi har tillgång till, men i den får varken vår Berner Sennenhund eller grejer jag behöver när jag jobbar plats.Det spelar väl ingen roll hade han mage att säga innan han åkte- för honom nä, men för mig. Ja, jag vet det är ett lyxproblem. Jag har ju faktiskt tillgång till bil, men varför ska två vuxna män behöva åka bekvämt framför mina behov av stor bil i jobbet? Jo, han är dessutom min chef...morr

På trean, i lustgården! Det är frieriet, för förlovade var vi ju redan innan.
Världens romantiskaste iaf
Men jag är så ARG!!!
Oxå har han mage att klaga på att jag kom hem så sent. Hade jag nått val??? nej!!
Inte nåting har han gjort, inte ens gått en längre runda med hundarna. '

kslgsghfkslagfklsagfksjfhsdfksjfh!!!!!!!!!

Skar upp min fot igår...sju stygn fördelade på långtån o ringtån...lilltån tejpad...fördjävla ont! Kommer inte i skor...kan knappt gå...DET ÄR SYND OM MIG!!!

Lady o Lufsen: Stackars...

Måste få ur mig en skopa gnäll om att vi var på planeringsdagar i 3 dar och nu är man tillbaka och så har man 20 ansökningar som ska vara handlagda innan ons (om allt ska gå rätt till) - vilket innebär att jag måste sitta på jobbet till minst kl. åtta hela den här veckan! Plus att man ska klämma in ett gäng akuta besök! Det är inte rättvist!!!

...det är fortfarande synd om mig
Har ont och kan knappt stödja på foten...

Behöver få gnälla av mig för nu har jag varit sjuk i snart 3 veckor.

Har fått lunginflammation orsakad av mykoplasma, och varit tvingad att ligga flera dagar på sjukhus bara för att blodet inte fått tillräckligt med syre. Och även fast jag fått rätt antibiotika så ger ju hostningarna inte med sig. Det är fortfarande tungt att andas... är så sjukt jävla trött på att vara sjuk. Vill bli frisk NU!!!!

Sen har ju min m2b också gått och blivit sjuk, så här ser ju ut som sju svåra år. Alla våra planer har ju gått i stöpet. Vi skulle fixa färdigt vårt kontor, som just nu ser ut som hej kom och hjälp mig.

Det gamla skrivbordet är nedmonterat men har inte kommit en centimeter närmare vinden. Snart kommer väl en av våra ibland jobbigt busiga katter att få skivan över sig för de kan ju inte låta bli och kolla om den går att klättra på.

Och så har vi våra Katt"astrof"er som bråkar vareviga natt. De kan vara jättegulliga med varandra, men så fort det blir kväll så ska de jaga varandra, bråkas, bitas och hålla på...

Och till slut min otroligt snälla men extremt jobbiga mamma... när i hela friden ska hon förstå att jag är över 30 år. Hon vägrar erkänna själv att hon har problem med att klippa navelsträngen. Det blir fel varenda gång jag berättar nåt för henne, ibland undrar jag varför jag säger nåt överhuvudtaget. Som nu när jag sa att det var lite jobbigt med andningen sen jag kom hem från sjukhuset (inte så konstigt med tanke på att till skillnad från ett sterilt sjukhus, så har vi 2 katter som hårar och att min m2b inte rört dammsugaren medan jag varit sjuk. Inte ens medan han själv fortfarande var frisk GRRRRR), hon börjar genast tjata om att jag ska åka till läkare. Jag förklarar att jag inte upplever att jag är så dålig att jag behöver det, men vad gör hon... jo hon ringer medicinakuten för min räkning och sen ringer hon tillbaka och säger att jag är välkommen dit... AAAAAAHHHHH, varför kan hon inte lyssna på vad jag vill!!!

Gud vad skönt att få gnälla av sig!!!

Har du sagt det till din mamma?
Min har också sina egenheter och jag är ju snart "bara" 40!
Hon envisas med att möblera om i min kyl så fort hon kommer hit. Äggen läggs i plastbytta, morötterna kokas- "de var ju ändå så gamla"osv
Men det får man väl leva med...
Förutom att hon inte kan låta bli tvätten.
Jag sköter den själv, har jag sagt i drygt 16 år. Tvätten började hon med när jag fick barn, för att hjälpa till...Har bott hemmifrån sedan 21 år tillbaka.
Nu mera är hon 70 fyllda och kommer inte lika ofta, så jag tar det med ro.

Jo jag förklarar men vad händer då.. jo då börjar hon störtgråta. Så får man jättedåligt samvete för att man sa nåt om det också...

Ibland känns det som att jag inte borde berätta nåt för mamma överhuvudtaget. Hon är sån expert på att få in såna där sylvassa nålstick också.

Som när jag, min m2b och mamma åkte förbi ICA MAXI, vi var på väg för att lämna av henne hos en väninna när hon kom på att hon behövde handla lite matvaror. Vi går där i lugn och ro och så fick jag syn på ett skrivbordsunderlägg för 60 kr. Ett sånt som jag och min m2b letat efter då vi håller på att göra om på kontoret, vi hade sett ett liknande som kostade över 200kr. Snabbt som ögat plockar jag ner ett i vår korg. Varpå min mamma kommer med en kommentar om att jag är så impulsiv och slösaktig och hur synd det är om min m2b som har en sån som mig.

Och så är det jämt, hon kommenterar allt även sånt hon absolut inte har att göra med. Och i 9 fall av 10 så är det nåt som är negativt om mig. Hennes favorit är ju att tala om hur lik min far jag är när jag gör nåt som inte passar henne.

Och säger jag ifrån, försöker jag markera en gräns, så kommer med automatik följande harang:
"Ja, jag duger inte, inget jag gör passar tydligen. Både du och din far har gjort det fullkomligt klart för mig. Jag klarar inte att smyga runt så på tå för dig, och väga mina ord på guldvåg. Jag kan inte hjälpa det, men jag är sån här, jag säger vad jag tycker"

Vad svarar man på det?

Samtidigt orkar jag inte säga adjö till mamma också. Jag har redan sagt upp bekantskapen med min far. Och den enda nära släkting jag har kvar är min mor. Utan henne så har jag ingen nära som jag har blodsband till.

Och det är likadant för henne, kanske är det därför hon har så svårt för att klippa navelsträngen. För att jag är den enda hon vet att hon har.

Snart_FruL
Men herreguud ! Det är ju som att läsa om min mamma, på pricken likadan!!
Trodde inte det fanns fler än ett "exemplar"...;-P