• Anais Nina

    Bröllop utan känsla...

    Gifte mig i lördags den 14/7, på kronprinsessans 30-årsdag, och känner nu ett ordentligt behov av att läsa "alla" trådar om bröllop som känns mer eller mindre misslyckade... för det gjorde vårt, trots att allt på ytan var perfekt: solen sken, inga incidenter, inga tvivel (längre) och lagom med tal och uppskattning. Småsaker hade jag velat göra annorlunda, men det är inte det som är grejen. Det är att känslan aldrig riktigt infann sig under vigseln (som jag tycker är den viktigaste delen), trots - eller kanske p g a - att vi valt ut texter, psalmer och böner som betydde jättemycket för oss, och som jag alltid blir gråtmild av att höra.

    Under repetitionen blev jag väldigt rörd och fick kämpa med tårarna när jag hörde "tager du..." för första gången, likaså när jag stod och skalade potatis någon vecka innan bröllopet och som en blixt insåg hur lycklig jag var över att få gifta mig, och min mamma ringer i samma stund och utan att säga "hej" börjar läsa en av verserna till bröllopet som jag bett henne leta fram - tårarna bara rann.

    Till saken hör - vilket jag helst vill glömma - att min systers ettåriga dotter tillika mitt gudbarn sprang omkring och förde oväsen i kyrkan under hela vigselakten och irriterade både mig, min blivande make och prästen men vi var alla för fega för att säga ifrån (gör inte samma misstag!). Det kanske låter som en petitess men det är en stor del av anledningen till att jag vill göra om det, alltså förnya våra löften, bara han och jag. Och vi tänker inte vänta tills "lämplig" tid har gått utan tänker göra det på bröllopsresan (när det nu blir).

    Allt detta har fått mig att fundera en hel del på hur fel det nästan alltid blir för mig när jag vet att jag vill eller "borde" känna något.

    När vigseln blev rätt så tom stegras ju även desperationen kring att "the moment" måste infinna sig senare under dagen vilket den ju såklart inte gör då...

    Storgrät i telefonen till mamma vid midnatt på bröllopsnatten över att mitt gudbarn som alltid annars även stulit vårt livs känsligaste ögonblick... Som inte kommer tillbaka.

    Så, de stunder jag minns som mest lyckliga runt hela bröllopskarusellen är faktiskt potatisskalarstunden och generalrepetitionen, och sedan har jag en stark minnesbild av min mans glädje och övertygelse i rösten när han svarade "ja", som värmer mitt hjärta så här i efterhand. Men med risk för att låta bortskämd vill jag känna det där magiska när vi lovar varandra evig trohet också...

    Jag vet inte om problemet är mest att min guddotter störde, eller mina förväntningsproblem. Man kan väl säga att om hon inte stört så hade jag åtminstone vetat att problemet låg hos mig. Det känns så irriterande att veta att en sådan liten sak kanske var det som gjorde att känslan inte letade sig ända fram... Jag ser (själv) på alla bilder att jag inte är riktigt lycklig och ser lite tillgjord ut, medan min man verkligen stortrivs. Och det dumma är att jag borde ha fokuserat mer på honom och hans/vår lycka än på att jag måste känna något, ego som man är. Det var nämligen finstämt och vackert för alla andra, jag ser att de menar det när de säger det, men det var ju VÅR dag!

    Inlägg om hur man förnyar sina löften verkar ju inte få många svar, men om någon vet något blir jag tacksam för tips.

    Hoppas att någon förstår och inte bara tycker att jag har "lyxproblem"...

  • Svar på tråden Bröllop utan känsla...
  • Bzzz

    Cattiecattie: nej det har ingenting med tyst i kyrkan att göra....precis...men om man orkar hetsa sig och sedan ge uttryck för vad man tycker om vissa föräldrar med barn bara för att de inte råkar passa in i just deras/er livsbild/situation så måste man även tåla reaktioner. Som jag sa Tyst i kyrkan handlar inte om att knäppa kardborreband!

  • Vidalila

    Bzzz

    Vad säger du människa? att du hoppas att jag inte få barn?

    Hur kan du bete dig så?

    Tänk om jag är en ofrivilligt barnlös kvinna som försökt få barn i snart tio år? Så ska du säga till mig att du hoppas att jag inte får barn??? vad vet du om det?

    Vet hut!

    Ditt inlägg är anmält så det stänker om det, och jag förväntar mig en ursäkt.

  • Vidalila

    cattiecattie

    tack för ditt stöd och att du reagerade.

  • brud_aug08

    Huvva det här skrämmer mig lite...kommer ju inte att ha SÅ små barn på bröllopet...men väl min systers ( då 6-åring) som INTE vet hur man sitter still. Har inga problem med det i övrigt men på VÅRT bröllop ska han då INTE springa omkring...
    Detta kommer jag att göra HELT klart för henne innan, att jag förväntar mig att någon tar ut honom om han inte kan sitta still. Detta för att slippa pinsamheten att JAG som står och gifter mig måste säga till om det i kyrkan!

  • brud_aug08

    Sen vill jag bara fråga dig Bzzz....HUR f*n kan du sitta och skriva till en människa att du hoppas att hon inte får barn?? Man blir ju helt chockad vilka människor det finns ibland...

    Jag håller MED vidalila, jag säger inte att ALLA mammor är så...men MÅNGA tror ju att det bara är att mangla sig fram på stan så väjer ALLA undan...

  • Vidalila

    brudaug08

    tack ;)

    nej, jag säger inte heller att alla föräldrar curlar, men dom som gör det går mig på nerverna! Det är livsfarligt att stanna en hel rad av människor på övergångsstället för att lilla bebben tappat en knapp.

    (det roliga i allt det här är att detta faktikst har hänt. min brors tjej var ute och gick, barnet rev upp sina karborreband och hon stannar mitt i allt. jag säger att vi får nog akta oss, eftersom det var både överggångställe och cykelbana, men hon sa att äsch, dom får flytta sig, det är deras hälsenor inte mina!
    Jaha, sa jag. :O

  • Bzzz

    Skitsnack-det är inte många föräldrar som är så men det finns naturligtvis en del. Att det ska betyda att man måste uttala sig om hur det är att ha barn när man faktiskt inte gör det....vilket man iNTE gör innan man har egna barn tycker jag är fånigt. Jag är ledsen om det tas så hårt det jag skrev men det var iaf inte min mening. Jag vidhåller dock att jag inte kan begripa att barn är ett så omdiskuterat ämne. Låt var och en sköta sina egna barn oavsett om de plockar knappar, knäpper kardborreband eller ej.
    Förlåt om det var hårt skrivet!

  • Bzzz

    Förövrigt undrar jag om det är så att ni bestämt er för att reta er på barn och föräldrar och leta orsaker att få hacka???? När man kommit över det stadiet kan man kanske börja fudnera på egna barn, innan dess är man troligtvis inte mogen!

  • Vidalila

    Bzzz

    Vad håller du på med? Jag är inte intresserad av att diskutera med dig utan jag kräver en av dig ursäkt för att du skrev att du hoppades att jag inte ska får barn.

    Vad vet du om mig? jag kanske redan har barn?

  • Vidalila

    Ni får ursäkta mitt tangentbord, det är en sån mus som sitter mitt bland tangentbordet på laptop, så stöter man till den så hoppar texten. Så här menar jag:

    Bzzz

    Vad håller du på med? Jag är inte intresserad av att diskutera med dig utan jag kräver en ursäkt av dig för att du skrev att du hoppades att jag inte ska få barn.

    Vad vet du om mig? jag kanske redan har barn?

Svar på tråden Bröllop utan känsla...