Bröllop utan känsla...

Vidalila:
"knäppa kardborreband" den var rolig, och väldigt sann!

Tror egentligen inte att ett barn kan förstöra hela känslan. Däremot kan nerver, stressen och allt planerande kring dagen ta överhanden och man reagerar inte som man hade föreställt sig. Det är helt naturligt! Njut av er tid som nygifta och släpp de här tankarna, de tar så mycket energi och förstör så mycket.

Jag förstår att det känns tråkigt att du inte fick den "rätta" känslan under bröllopet....man väntar trots allt ofta länge på just den där dagen och stunden! Tråkigt att din syster med familj inte förstod att det förstörde för er. Jag har själv barn och jag skulle aldrig låta de hålla på så utan bära ut de. Trots det så kan jag inte låta bli att tycka att det är så fult att tycka och tänka en massa om din syster och hennes dotter utan att vara så rakryggad att du säger det på något bra sätt till de....kanske inte då med komentaren "för hon äääär ju så bedårande....". Om du inte tycker att hon är så söt och go så förstår jag inte varför hon är din guddotter!!?? Det borde du se som ett hedersuppdrag OCH vad gör det att hon hördes på ert bröllop. Ett barn på ett år kan knappast stjäla uppmärksamheten från ett bröllop. Se det från den sidan att du är glad att det som borde vara din bästa yngsta vän fick vara med. Barn är barn det skulle ni tänkt på innan om ni ville ha knäpp tyst.
Men jag tycker ni ska förnya era löften för att ni ska få de3n rätta känslan. Gör det till en speciell stund som bara är er!
Lycka till!

hitta en plats som betyder mycket för er. kanske där ni först träffades. ta med er ett par vänner och en vigselförättare till den platsen. skriv egna löften och läs upp dem för varandra.... Och njut av den stunden utan att känna press att allt ska bli så perfekt som det bara kan se ut i hollywoodfilmerna eller som vi läser om i harlequin-romanerna. Det är det bästa rådet jag kan göra. Gör det bästa av situationen och se inte tillbaka på ditt bröllop som något jobbigt och anklaga inte barnet så mycket för det kan ligga och gro och bli större senare.....

jag komemr att ha min 2-åriga son som näbb och han kommer definivt inte kunna sitta still eller hålla tyst i en halvtimme. min systerdotter som är 3 kommer att vara näbb oxå så de har i alla fall varandra. tänkte att jag skulle prata med henne innan vi går in om hon och sonen kan försöka hålla sig lite lugna. jag kommer att säga till min syster att hon eller min systerdotter(13 år)får försöka så gott de kan att hålla dem lugna och sen kan jag be min systerson som är 11 att hankan hämta dem så de får sitta brevid honom och hos mormor o morfar.

jag är ju redan nu inställd på att de kommer att föra liv och inte kunna stp still så jag är mentalt förberedd på det. i värsta fall får jag väl lyfta upp alexander men jag hoppas på att mina vänner och familj kommer att stötta och hjälpa till.

jag tycker oxå att barn måste lära sig att i kyrkan så springer man inte och man skriker inte utan man visar respekt. har inte lust att inte låta de vara med utan jag vill att vår son är där med oss och då får jag ta att det inte blir tyst och stilla.

tråkigt att ts inte kunde koppla av och känna den rätta känslan, känns säkert jättetråkigt. är ju upp till var och en att bjuda barn på sina bröllop så man kanske måste ha det i åtanke att de kan stoja till det.

Jag förstår hur du känner och det är tråkigt, dom borde haft koll på dottern. Men jag vet inte om det verkligen hade blivit bättre om tjejen satt snällt i kyrkan heller...

Vi hade en toppendag, inte en grej blev fel, och allt blev så mycket bättre än vi vågat drömma om... MEN jag har inte mycket minnen kvar från kyrkan. Jag kommer ihåg av att vi gick in och såg alla, och den otroligt fantastiska känslan av att alla var där för oss, finklädda och glada och såg på oss när vi gick in. Vi båda var så mycket uppe i varv och rus att vi inte lyckades gå i takt varken till in- eller utgångsmusiken (haha, vi som dansar jättemycket annars och alrig är ur takt...) och jag står där framme vid prästen och hör hur hon pratar om framtiden och kärleken, men jag förstår inte vad hon säger. Mitt under min mans löften vaknar jag upp och inser att jag måste koncentrera mig på vad prästen säger, för snart är det ju min tur! och jag lyckades hålla ihop koncentrationen så pass att jag sa "rätt" efter henne (var så virrig att jag var rädd att hinna glömma vad jag skulle säga). =)

Allt det här låter kanske hel knasigt, men det är så himla himla mycket när du står där i kyrkan, alla som är där, alla känslor, allting, det blir bara förmycket att ta in. Min man var väldigt rörd, men jag förstod inte ens sångerna/psalmerna som vi också noga bestämt innan som var så perfekta (o dom var perfekta! när jag ser videon nu i efterhand blir jag jätterörd).
Jag har inte stört mig något på det här, för det var en så himla härligt upplevelse ändå, hela dan var ju en fest för oss och vår framtid.
Jag tänkte bara berätta om hur det var för oss, och att jag inte heller fick det där "fina djupa" just när vi lovade varandra, utan det var mer under repetitionen då jag kunde koncentrera mig på just det, och vad det innebär.

(sen är det man lovar varandra i kyrkan bara för att det ska vara juridiskt bindande, man lovar ju varandra samma sak varje dag, så ser jag det iaf, det är inte större än så...)

Jag hetsar sällan upp mig men när jag läser "mammacattas" ord,

"Om ni är av uppfattningen att barn ska vara tysta och snälla: välkommen till e.a (efter aga) där vi inte KAN göra nåt åt våra barns ljudnivåer."

Kan jag inte hålla mig! Dessa rader är det sjukaste jag läst på BT.

Hallå, ska man slå i barn (och djur?) vett? Man visar såklart hur man beter sig i olika samanhang. I en kyrka är det ex INTE okej att springa i gången eller kolla ekot. Lär man inte sina barn det gör man dem bara en otjänst. Jag var på en lucia gudstjänst i vintras, som förstördes totalt av fem ungar som sprang race i kyrkgången, skrek och hade sig. Helt otroligt hur föräldrarna kan sitta på sina arslen och bara låta det ske, snacka om respektlöst. Vi andra hörde inte ens vad prästen sa! Plötsligt reser sig en gammal gumma, och stapplar fram till barnen, antar att hon tänkte prata med dem, så de skulle lugna ner sig, vet ni att hon nästan blev nersprungen, ingen lyssnade på henne! Hela den kyrkvistelsen, satt jag och var så arg, jag hade en enorm lust att leda ut barnen och vänta i utanför, så att tanten kunde njuta av stämningen ifred.
Barn är välkomna till kyrkan som kan uppföra sig, små barn som inte går att prata med går man ut med om de stör för allas trevnad. Sen har vi ju alltid kyrkans barntimmar, där barnen står i fokus på ett annat sätt.
Jag blir vansinnig när man inte visar andra respekt, och det gäller såklart inte bara barn, jag älskar barn, men vi vuxna måste tillrättavisa, med det menar jag prata med dem, vad som är rätt och fel. För andras trevnad.
Jag förstår dig till fullo TS, även om detta inlägg blev riktat som svar till mammacatta.

majbrud: Precis som du beskriver det upplevde jag det också!!!!

Bzzz
"Hoppas att du aldrig får barn eftersom du verkar ha noll förståelse för hur det är att vara förälder!"

SA SÄGER MAN INTE! Fy skäms hemska människa.
Hört talas om att "det man sar far man skörda"?
Har inget att göra med förstaelse om man inte vill ha oväsen under sin vigsel.
Skärpning!!!

Jo det får man visst!!!!! Varför orkar man ens hetsa sig på barn och deras föräldrar som vistas utomhur dvs. påd en yta som vissa anser sig vara egen herre på!!??

Vidalila skriver: Blir så himla trött på Momzillas och curlingföräldrar som
tror att världen cirkulerar kring dom. dom kan t.ex. stanna plötsligt mitt på gatan med vagnen för att barnet knäppt upp en knapp i jackan så att vi som går bakom måste väja akut! Nästa gång det sker ska jag låtsas krocka med dom bara för att uppmärksamma att det faktiskt inte går att stanna på ett övergångställe för att knäppa karborreband.

Men snälla nån..."väja akut...." vad är det frågan om...rasar er värld pga att ni måstegå på sidan av en mammam med barnvagn??? Och sedan även låtsas krocka....nej då ska man nog inte ha barn för då verkar man ha annat att tänka på!
Så tycker jag!!

Däremt så tycker jag att barn ska uppföra sig och lära sig sitta stilla och vara tysta när det förväntas av de. Däremt är det inte alltid så lätt för barn att göra detta till 100%!