Bröllop utan känsla...

Även om jag förstår att själva bröllopsdagen är väldigt viktig för dig. Tycker jag inte att den borde vara så viktig att den förstör en del av er tid tillsammans som nygifta.

Bröllopsdagen är naturligtvis en mycket betydelsefull dag då man lovar varandra evig trohet. Men ännu viktigare är tiden efteråt. Dessutom tror jag att man ofta har väldigt höga förväntningar på just denna dag då man har sett fram emot den under väldigt lång tid. Känslor kommer inte på beställning utan när man minst anar det.

Koncentrera dig istället på de känslor ni har för varandra och jag är säker på att du kommer att uppleva många stunder i ditt äktenskap där de rätta känslorna infinner sig. Det behöver ju inte vara just bröllopsdagen som symboliserar er kärlek till varandra.

Alvbröllop: Skulle jag kunna få fotograf carolines hemsida? och se dina bröllopsbilder jag har läst i någon annan tråd att de var fantastiska och skulle vilja kolla för mig själv=)

Jag måste bara få ge TS lite perspektiv, HERREGUD! Om det bara var ett barn som sprang runt så är hon lyckligt lottad!

Det är nästan som att du letar fel, måste jag säga.

www.brollopstorget.se/Forum-1-4/m2242644.html
www.etiquettehell.com/content/eh_wedding/bridalshwr/ebridshower.shtml

Två finfina länkar om betydligt värre saker än barn.

mammacatta, för TS var det inte BARA ett barn som sprang runt, jag skulle ha blivit oxtokig om någon låtit sitt barn härja runt i kyrkan under vår vigsel. Tar folk med sig barn på bio och teater också och låter de härja fritt, eftersom det ju bara är ett barn som stör, en världslig sak!

Sen som jag skrev tidigare så var det säkert inte barnet som gjorde att den där underbara lyckokänslan uteblev. Men det var ett störande moment under deras vigsel och det kan väl ingen annan bestämma hur TS uppfattade det.

For mig var det jatteviktigt att lasa den har traden.

Jag ska gifta mig den 4 Augusti i ar. Jag och min blivande man har inga barn.

Jag har 5 systrar - 3 av dem har barn. Min syster som jag ar narmst har ett barn som hela tiden pockar pa uppmarksamhet. Och min syster vill garna framhava henne att hon skall gorsa saker och ting, sta lite grann i centrum. Jag tycker att denna behandling ar oerhort orattvis mot de andra barnen i familjen, men ingen vagar saga nagot fastan alla tycker det.

For att slippa valja mellan syskon (min m2b har 4 broder) beslot vi oss for att halla dem helt utanfor. Vi gjorde istallet sa att vi bestamde oss for att ha barnkor pa brollopet. Alla de sma kusinerna sjunger en psalm tillsammans. Pa detta vis blir aven foraldrarna glada och nojda och involverade.

Sa langt - allt val

Igar sa fragade min syster mig om hennes flicka (som pockar pa uppmarksamhet) far lov att sjunga solo pa en av verserna. Jag latsades som jag inte horde utan fokuserade pa att fraga hur traningen gick. Jag tror att hon markte att jag ignorerade fragan - men jag ville absolut inte ha den diskussionen.

Det verkar litegrann som att i brollopstider delas varlden upp i 2 lager: Dom med barn och dom utan barn. Jag undrar: har man glomt hur det var att inte ha barn? blir man en annan manniska? Ar barnen viktigare an brudparet pa deras brolloppsdag?

Jag fattar liksom inte och jag ar helt pa TS linje.

Mrs. Robinson, jag håller helt med dig! Stå på dig, din systers dotter kan ju få stå i centrum alla andra dagar, men varför just på ditt bröllop.

Mrs Robinson

Om jag förstår dig rätt så valde ni den här lösningen just för att_alla_ småkusiner skulle få lika stor del av kakan, så att säga.
Det låter -helt bisarrt, men ändå- som att din syster just försökt att kringgå just detta genom att försöka fösa fram sin dotter till solosång.

Jag förstår att du drar dig för den diskussionen, men faktum är att _det är inget att diskutera_!
"Tack men nej tack, vi vill ha det så här" bör räcka alldeles utmärkt och gör det inte det, så är det din syster som beter sig dumt.

Förresten, någon (Anneleigh?) skrev tidigare att hon redan som liten fått lära sig att i kyrkan är man tyst och stillsam.
Detsamma gällde mig som liten; respekt för kyrkorummet inpräntades redan i tidig ålder, och jag är tacksam över att det gjordes.
Att springa, tjoa och ställa till med oväsen var strängt förbjudet.

Det är helt riktigt det som skrevs idet inlägget; man har att föra sig olika beroende på var man är.

Jag förstar precis hur TS känner och av den annledningen har jag FÖRBJUDIT barn i kyrkan. ÄVEN DOM SOM AMMAS! Da far den ene föräldern sta i startgroparna o vara paväg ut m babyn OCH INTE KOMMA IN IGEN! Min ena väninna har svart att fatta o vi har disskuterat detta flera ganger, vilket jag tycker är ohyfsat av henne att ens ta up med mig. Varför valde TS att ha bran under vigseln? Ok det gör ingen skillnad nu och sorry, men inte kan du ta upp det i efterhand med din syster! Sant kan hända när barn är närarande..

Förnya era löften sa fort ni har tillfälle! Lovar att det kommer att kännas bätre!
Kramar o lycka till!

Cattiecattie

Hoppas du är medveten om att kyrkan är en allmän plats och att man inte kan förbjuda någon (oavsett ålder) att komma in i kyrkan.
det är inte upp till dig.
Om man är smart så talar man istället med sina gäster och med prästen och ber do hantera barns behov bättre. prästen kan uppmana och be någon vuxen gå ut med barnet om det blir för stojigt. Vilket dom flesta präster gör om det går över styr med stojjet.
Men förbjuda någon kan man inte göra.