Bröllop utan känsla...

Cattiecattie

Aven om ditt inlagg ar lite "harsh" sa haller jag i stillhet med dig

Och Tack Sister of the Night och Skalar for ert stod :)

Hej alla!

Oj oj, här har man sovit lugnt till halv tre på eftermiddagen efter en lång natts chattande, och så har det trillat in jag vet inte hur många nya inlägg här... TACK för alla tips och framför allt för all förståelse som finns!

Idag har jag gått omkring i lägenheten och myst åt att vi, som många av er skrivit, faktiskt ÄR gifta och att det är det viktigaste!

Blue Mountain har en klar poäng när hon skriver att: "Kan det vara så, att om man är väldigt känslig som person kanske man helt enkelt stänger av för att det blir för många känslor samtidigt???"

Men Alvbröllop gjorde verkligen helt rätt som sa till INNAN... Cattiecattie undrade (med rätta) varför vi valt att ha med barn på vigseln?

Ja du, i efterhand när jag och min man pratat om det, påminner han mig om att han faktiskt för ett halvår sedan nämnde att hans syster hade förbjudit barn på deras vigsel och undrade om inte vi skulle göra samma sak? Jag hade tydligen svarat (utan att tänka efter uppenbarligen) att "ska inte ens min systers dotter få komma?", vilket han upplevde som att det var viktigt för mig, och han ville inte skapa dåliga vibbar till min familj. Så han sa inget mer om det. Jag minns det knappt själv, för mig var det bara en flyktig fundering.

Till saken hör att det var precis samma visa när vi skulle välja bröllopsklänning: Jag provade några stycken, han sa att han gillade en speciellt varpå jag svarade (inte alls hårt egentligen, snarare kärleksfullt retsamt) att "det tycker du bara för att mina bröst syns så väl i den här". Så han höll tyst resten av provningen och höll med om en (dyr) klänning som vi beställde, betalade av på i omgångar och till slut när jag provade den hemma igen insåg jag att jag såg alldeles för bylsig ut i den (vilket han tyckt hela tiden men inte vågat säga). Jag blev såklart upprörd över att han inte kläckt ur sig det tidigare, and so the story goes. Han vågar inte säga som det är i olika frågor av rädsla för att såra mig - och så blir det dyrköpta lärdomar om att man ALLTID måste vara ärlig. (Vi köpte för övrigt en både billigare och finare klänning på Karen Millen sedan, ska försöka sälja den första oanvända.)

Det är ju jättebra om jag kan hjälpa ProudWoman och Mrs Robinson att fatta rätt beslut för dem på den stora dagen - tack för att ni delar med er av era tankar!

Och än en gång tack till alla som engagerar sig i ämnet...

anais Nina

Hihi, godmorgon... *nattchattaren*

Godmorgon syster Natt!

Hej Anaisa Nina! Jag läste din tråd och fastnade direkt. Jag känner igen mig. Idag känns det lite bättre faktiskt. Börjar inse att alla minns det som ett fint bröllop och att alla andra förstod att jag var bruden i alla fall. Det är liksom inte väldens mittpunkt. Tänk vad vi ska vara lyckliga som har någon att gifta oss med! Jag kan fortfarande inte titta på korten och presenterna för det känns bara sorligt. Igår provade jag däremot klänningen... phh vad jobbigt för det är verkligen superfin. Tyvärr hann jag inte fatta det för den var klar dagen innan bröllopet och jag hade knappt tid att beskåda den! Jag ska försöka bita i det sura äpplet och titta på bilder och presenter nu för jag kan inte smita från mina känslor, det måste bearbetas hur svårt det än må vara.
KRAMAR

Jag tror såhär:
Om man är en känslig person så är det omöjligt att kunna ta till sig allting på sitt bröllop! OMÖJLIGT, för då bryter man ihop. Man tar till sig så mycket som det går och sedan får man ta de andra känslorna sen. ALLA är olika, och vi är normala. Det sa min mamma till mig och då kändes det bättre!
KRAMAR

Jag vet mycket väl om att kyrkan är en allmän plats, men hoppas att mina gäster respekterar önskemalet i var inbjudan, som gäller att barn, som inte ammas stannar hemma denna dag och att dom som ammar kan vara förberedda pa att ga ut, för att detta är VAR DAG.
Det är sa man kan undvika att behöva avbryta i akten sa som Bruden Bla menar i sitt förslag.
Kan tillägga att min syster vars barn är 5 manader när vi gifter oss, totalt haller med om detta.
Anledningen att jag later barsk är säkert bade ordvalet FÖRBJUDA och irritationen varför vissa gäster inte bara kan acceptera önskelmalet och inte tjafsa med brudparet om det?

TS, kanske är du lite sur pa dig själv för att du inte insag att det kunde ga lite "vilt till" i kyrkan?
Sa kan jag vara ibland. Bli sur pa andra o vara irriterad över detaljer när det var nagot som JAG kunde förhindrat innan.

Har hört manga säga att dom inte kännt "det där speciella" förrens langt efterat. Pga alla egna förväntningar o stressen. Kanske blir mycket pa en gang att ta in?

Härligt att ni njuter av att vara gifta :)
Det är väl det som är allra viktigast i slutändan?

All lycka och stort grattis :)
Snart är det var tur!

ammande barn är väl en självklarhet att de får vara med i kyrkan. lika mycket som det är en självklarhet att man går ut om barnet stimmar och lever om. jösses, barnet klarar sig ju faktiskt inte själv när den är en månad gammal eller upp till sex månader..

Men herrejesus så många som HÅLLER MED???
I vilken värld lever NI?

Ni kan INTE förbjuda NÅN i kyrkan.
Ganska enkelt: GUDS hus. Inte ert.

Om ni är av uppfattningen att barn ska vara tysta och snälla: välkommen till e.a (efter aga) där vi inte KAN göra nåt åt våra barns ljudnivåer.

Tycker ni att det är så störande med barn - ha eran fina vigsel i trädgården med en borgelig förättare så FÅR ni bestämma. SKA DET VARA SÅ SVÅRT?

VARFÖR gifter ni er?
För att bli en familj? Tja, barn är en del av familjer.
För ekonomin? Varför har ni då gäster öht?
För varandra? Spelar barnen då nån roll ALLS?

Jösses.
Skärp er, barn igår i vardagen.

Sen är det så här: svenska kyrkan har bara två uppdrag. De heliga sakramenten kallas de; dop och nattvard.
Vem tror ni kommer först i deras prioriteringslista: barn eller bridezillas?

Cattiecattie: Nu var det inte önskemål du sa, du skrev _förbjuda_ med STORA bokstäver.
Var lite bättre med ditt ordval nästa gång.