Hehe jag tänkte verkligen inte spela sniken utan bara kolla vad som är brukligt. Jag har gift mig nu och kommer ju själv att gå på bröllop vad det lider. Vad är den minsta gåvan ni fått värdemässigt? (skamgränsen försöker jag hitta)
Själv gav jag 500per par för två år sen men det verkar inte ha "indexerats upp" 
fru ängla.
angående det med kuvertavgift var ett ex. att allt beror på sistuationen. det är inte alltidman som gäst kan eller vill ge 500-5000 i bröllopsgåva. OM man tex betalar sitt kuvert, då får man kanske räkna med att gästerna ger mindre. alltså ett ex.
sen min uppfattning om betalbar/kuvertavgift mm har inte riktigt med tråden att göra. MEN för att förtydliga vad jag menade så tycker jag att om man inte har råd att bjuda sina gäster så kanske man inte ska bjuda så många. för om man vill bjuda folk på kalas/dop/bröllop mm så gör man det för att man vill ha sina nära o kära med. om man då inte har råd att betala för det, ja då får man kanske göra en mer ekonomisk variant eller så får man kanske bjuda färre o ha ett mindre bröllop. MEN det är min åsikt o jag har som sagt varit på bröllop där de tog betalt för diverse. jag gick för dit men i mina ögon skulle jag själv skämmas att ta betalt för gäster som jag bjudit dit. Men nu hade ju inte det med tråden att göra
sen om jag tycker det är sniket att ge bort billiga presenter. nej inte ett dugg. det beror helt på vad för relation man har o gästes privata situation. om man ger en gåva för 50 kr kan den ändå vara fin o genomtänkt. som någon nämde en brodyrtavla kan man köpa o sen läggga ner timmar på att göra. kostar inte mycket men tanken är jäkligt god. trevligare att de försöker o vill än att de ger bort skit eller begagnat.
men för att svara på ts fråga. jag tror inte det finns en lägre eller högre smärtgräns för vad man kan ge. MEN just att det är genomtänkt o något personligt o fint. o i mina ögon är kanske inte 2 par handdukar det finaste att ge bort, men det är kanske vad man har råd till just då och hellre det än att man ska ge bort massa mög
ja och allra minst kan man säga att vad kul att typ ALLA på bt har olika åsikter i ALLA frågor...hehehe blir en hel del intresanta disskusioner
Håller med fru Ängla. Jag hade också blivit besviken om jag hade fått nåt billigt krafs i bröllopspresent. Det handlar inte om att vi har lagt ut xxx antal kronor på vårt bröllop, utan för att man gifter sig oftast bara en gång i livet.
T ex i vårt fall, med en svärmor som inte ger någonting, det sårar ganska rejält att hon uppenbarligen inte tycker att hennes son och svärdotter är värda att uppvaktas på deras absolut största dag i livet. Det är inte som om vi gifter oss 1 gång/år...
Men mest besviken blev jag på en närstående persons present till oss. Hon hade verkligen trissat igång oss om att hon hade hittat den absolut mest perfekta presenten till oss!! Det var verkligen ett rejält hetsande på den presenten. Jag hade naturligtvis väldigt stora förväntningar på det paketet. När vi öppnade presenten så fick jag världens chock. Det var verkligen ingenting som var i vår stil och smak. Jag skulle inte ens vilja påstå att presenten var speciellt genomtänkt heller. Det var snarare en vanlig standardpresent...
Jag fick mig en rejäl tankeställare och insåg att personen ifråga inte alls kände mig eller min man överhuvudtaget.
Lite OT kanske...men det absolut sjukaste present jag fått var en kobratelefon som jag fick av min farfar när jag fyllde 11 eller sådär. Han hade med all säkerhet hittat den i förrådet hemma. Hur som helst blev jag jätteglad för en sån tuff telefon. Problemet var bara att min farfar tog tillbaka den ett par veckor sedan och gav mig tre Kitty-böcker istället. Till saken hör att jag dessutom avskydde just Kitty-böcker. Förmodligen hade han väl fått för sig att man kunde sälja den där telefonen för lite mer pengar än han tyckte jag skulle få, så då såg han helt enkelt till att åka hem till oss när jag var ensam och be att få tillbaka den. Helt sjukt.
Awen, fy vad taskigt att göra så. Kobra som är så fint!
men kanske tänkte han att du skulle bli gladare om du fick nåt han köpt? Skumt att byta i efterhand dock...
Verkar som att det är många mor- och farföräldrar som står för de lustigaste presenterna i tråden!
Ja, många knasiga mor- och farföräldrar verkar det finns. Har väl kanske att göra med dels det faktum att man ju inte väljer familjen och dels det att man tillhör olika generationer.
Som vuxen känns det inte alls lika viktigt med diverse presenter av släkt och vänner, utan det är väl i så fall snarare viktigare med present från den man lever tillsammans med. Som vuxen är det väl kanske ofta så att man själv köper det man vill ha, det man inte shoppar själv är ju ofta för dyrt för att man skall kunna förvänta sig det från någon annan.
Men jag håller med alla er som blir besvikna över att folk så tydligt visar sitt ointresse. Är man äldre är det väl en sak, då har man kanske inte alltid koll på läget, själv känner jag att det normala ju är att man försöker att ge en present man tror sig veta att mottagaren kommer att uppskatta. Har man inte tid/lust/engagemang att hitta på någonting personligt..det kan ju vara svårt...så finns det ju faktiskt en hel del väldigt allmänna saker man i regel kan ge bort till de allra flesta utan att behöva oroa sig att någon känner sig sårad. Även om ett presentkort på bok/skivor/ikea/evenemangsbiljetter, någon fin flaska vin eller vad det nu kan vara inte blir bästa presenten har jag svårt att tänka mig att någon blir ledsen eller sårad för någonting sådant.
För den som är intresserad var det en ganska rolig fråga angående presenter på Magdalena Ribbings etikettspalt idag. Jag gillade särskilt svaret..
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=693881
Awen, tack för länken.
Vilket underbart svar Fru Ribbing levererade!!!
Håller med om allt - även det sista att man inte bör önska på det sättet, men om hon nu redan gjort det så...
Ribbing är superskön tycker jag, härligt spetsig ibland och tvärt emot vad jag trodde så har hon en väldigt avslappnad attityd till vett och etikett.
Det är heller inte helt fel att kasta ett öga på hennes spalt när man är i giftastagen, finns mycket man kan lära sig inte minst av folks frågor om olika saker.
Det här med presenter är ju en känslig fråga, och inte helt lätt om man betänker alla tankar i den här spalten.
Å ena sidan har vi gäster som av olika orsaker inte har "vett" eller intresse att ge en gåva mottagaren kommer att uppskatta. Det kan ju bero på olika saker, men när det gäller vuxna människor som man står tillräckligt nära för att vilja dela sin stora dag med är det för mig helt obegripligt att en hel del tycks bry sig så lite.
Å andra sidan har vi långa önskelistor med dyra, dyra prylar som ibland nästan kan få karaktären av "inköpslistor". Förvånansvärt många brudpar jag har uppvaktat har haft en väldigt dyr "lägstanivå" på sina önskningar och en såpass omfattande önskelista att man knappt ens vågat köpa något som inte finns på listan. Jag förutsätter att man gör listor för att underlätta för gästerna och undvika dubbelpresenter, men ibland kan man ju undra.
För egen del tycker jag nog att skamgränsen i huvudsak handlar om hur dyra presenter folk förväntar sig än hur billigt någon shoppar.
Att sedan en del personer har allmänt dålig smak, är allmänt slöa eller inte har samma syn på presenters betydelse som man själv har är en annan fråga.
OT men ändå. Vad tycker ni om att ha en önskelista i en möbelbutik? Vi önskar oss nämligen en antik säng, en byrå, ett skåp och lite sånt. Då kan alla bidra med precis hur mkt de vill. Och vissa större "gäng" kan gå ihop och köpa en möbel från bara dem.
Vad tror ni? Bra eller dåligt av oss att önska oss det?
Vad mysigt Fröken Figo! Eftersom möbler från de flesta andra affärer än Ikea brukar vara rätt dyra kan det kanske var en bra idé att ta hjälp av någon som organisatör i ett sånt läge? Risken kan ju annars vara att man uppfattas som lite gniden kanske, jag vet inte.
Mitt förslag är att ni ber någon, typ syskon, bestman, tärna/ tostmaster/madame att organisera det hela. Att ni har som en "backup-önskelista" med lite småsaker men att ni lite försynt pratar med er utsedda person och säger någonting i stil med att: "Om många skulle vara intresserade att gå ihop skulle vi bli superglada för den där sängen, bordet etc i affären XX" Sedan då lämna er gästlista med telefonnummer till personen i fråga och skriva i er inbjudan att eventuella frågor om presenter besvaras av YY. Har ni en bra person som "organisatör" så tar ju den kontakt med gästerna och organiserar insamlingen. En kollega till mig vars syster gifte sig fixade en tavla som brudparet tittat ut genom att syrran gjort som ovan. Kollegan ringde runt och så fick folk lägga vad de ville. En kul detalj var att hon fixat en utskrift av tavlan som hon klistrade på karton, klippte sönder så fick folk köpa bitar som de sen kunde ge bort. 
Lycka till!
