lägga mycket pengar på sitt bröllop?
Det känns lite som det här inne.
Jag har en ganska stor budjet och det känns lite som om jag inte törs berätta vad den ligger på pgr av alla komentarer man kan få här inne.
Har nu planerat mitt bröllop i snart i 6 månader och det är 10 månader kvar innan bröllopet ska vara.
Vill att våran dag ska bli helt perfekt, vill inte behöva tänka på pengar.
Är det någon annan som känner som mig?
Jag tar gärna emot pengar i vilken situation som helst av våra föräldrar. Jag håller på att ta körkort, mina föräldrar hjälper mig lite. Vi ska gifta oss, våra föräldrar betalar en tredjedel var som en bröllopsgåva till oss. När jag flyttade hemifrån för tio år sen fick jag alla möbler av mina föräldrar. Jag tycker inte att det är konstigt att få pengar av föräldrarna, och jag kommer att resonera likadant med mitt barn när han växer upp. Det handlar inte om mognad osv, vi är ju nästan 30 år och har barn, det handlar om att våra föräldrar har mer kapital än vi, och inte har lika många utgifter längre när barn flyttat ut osv. Ibland får vi lite klumpsummor som en extra hjälp när det är mycket utgifter vid flyttar osv, det är väl bara bra att få hjälp ibland när de ändå har perngar över, tänker jag. När det däremot övergår till att leda till oansvarigt beteende, då tycker jag att det gått för långt. Jag har en kompis som lägger alla sina pengar på nöjen och kläder, hon har spenderat över 100 000 som hennes föräldrar har sparat i alla år på resor och nöjen, då får hon 100 000 extra för att hon ska köpa bostad, det tycker jag är helt vridet! Man måste ju kunna hushålla med sina pengar, det kommer jag verkligen lära min son, även om jag inte är främmande för att hjälpa honom ekonomiskr vid särskilda tillfällen i livet, som med körkort, giftemål och bostad. 
Jag känner som Cellabella, för mig hänger inte sjävständighet alls ihop med om man får stöd eller gåvor av ens föräldrar.
Själv skulle jag kunna se mej själv bjuda mina föräldrar på resor,mat osv.....inte bara tvärtom...
Dom har det inte jättedåligt ställt men är inte heller rika....
men av tacksamhet för att dom uppfostrat mej,gett mej en trygg uppväxt med mat kläder husrum ...och allt annat.
Min mamma hjälper mej alltid med sina goda råd och ställer alltid upp vad det än må vara....
men att be om pengar och dessutom stora summor....nej
om jag och min m2b vill ha en bil då får vi väll jobba oss till att köpa en fin bil (vilket vi gjort) vill vi inte det nähä då får vi väll nöja oss med en mindre dyr bil...
Vill vi utbilda oss då får vi spara och jobba (vilket vi oxå gjort) lr ta lån lrt strunta i det.....
Att jag skulle ärva mina föräldrar på det viset ser jag inte...
jag hoppas dom lever upp varenda krona dom har själva...att dom reser ,köper saker DOM vill ha,går ut och äter lr vad dom nu vill göra....
Finns det inte en krona när dom dör pga att dom levt livet då blir iaf jag glad!
sen ska jag påpeka att jag är en spara inte en slösa....(som det kanske lät ovan)
vill man ha ngt då sparar man,man bör spara för framtiden men därimot inte till sina vuxna barn....ser lixom inte varför....
dom klarar förhoppningsvis sej själva om man gett dom rätt hjälp ut i livet...
Jag skulle aldrig be om pengar, men ser inget hinder att ta emot om de vill ge.
Skulle jag be om pengar så skulle det vara för att låna av dom, inte ngt annat.
Är uppvuxen med att man får spara till det man vill ha. just därför bodde jag och min m2b hemma till vi var 21 resp 23 för att spara ihop pengar så vi hade råd med möbler och sånt. men som sagt, tack nej till en pengagåva, det gör jag inte.
om min mamma skulle vinna en biljon och vill ge mej och alla mina syskon en varsin peng visst....men bara om hon har så att hon kan köpa och göra allt hon vill själv först....inte bara tänka på sina barn vi är stora nu dags att tänka på sej själv...
Självklart ska man ställa upp för sina föräldrar med..dock kn jag inte göra det med pengar, men det är inget som behövs till dom. däremot kan man alltid ställa upp på andra saker. som jag har min mamma som är gaska dålig, förljer alltid med henne till sjukhuset. hjälper dom om det är ngt de ska göra med huset osv. vilket för dom är värt jätte mkt.
att jag då kanske får en pengagåva ibland är värt jätte mkt för mig, men inget jag begär.
kan det vara så att detta med att få pengar av föäldrarna kan vara olika beroende på vilken ekonomi föräldrarna har?
Håller med Liinda_e. Det hänger på föräldrarnas ekonomi.
Jag skulle hellre aldrig kunna ens drömma om att få ekonomisk hjälp av mina föräldrar då jag vet att mamma snart blir uppsagd efter 25 år då de ska spara in och ta bort hela avdelningen i just den staden.
Min pappa tjänar i princip lika illa som jag och jag tjänar inte mycket.
Nä, jag sparar och lägger undan lite i taget och eftersom planeringen började ett år före så har vi sparat i ett år då bröllopet är så då behövs det inte sparas så mycket varje månad. Har en budget på 100000 kr.
Liinda, det här är ett jättebra ämne! Vad kul att det inte spårade ur!
Jag tror föräldrars ekonomi är jätteviktig! Jag hade nog inte tagit emot pengar av min mamma eftersom hon verkligen inte har de marginalerna. Däremot har min pappa det väldigt gott ställt och unnar sig precis det han behöver. Ärligt talat blir mitt bröllop inte ens märkbart i hans ekonomi, det är i samma nivå som de "småpengar" han kastar ut på att fixa sin båt en helg.
Så jag tror allting hänger ihop med hur stor uppoffring föräldrarna måste göra. Min mamma reser upp sina pengar och lever upp dem, jag skulle aldrig vilja ta emot dem och sen se att hon blir kvar hemma och missar resan... Aldrig.
Min pappa betalar min utbildning och kommer säkert ge oss mark till ett hus vi ska bygga, men som sagt: jag tycker det är bra! Om jag och m2b har samma möjligheter när vi är äldre vill jag hjälpa mina barn på samma sätt.
Jag tycker inte man ska "skämma bort" sina barn, men det tycker inte jag min pappa gör. Jag har ändå fått kämpa med många saker i mitt liv (tuffa utbildningar osv), har inte bara glidit på hans framgångar. Men sen när man behöver så får man hjälp, tycker det är jättebra.
Nja, om man gar till tradens början.. Vi hade en relativt stor budget pa strax över 100 000.. Hick!
Däremot skulle jag inte alls kunna tänka mig ta emot pengar av mina föräldrar.. delvis kanske för att jag inte är uppvuxen med nagon tradition i familjen av att man ger varandra pengar och delvis för att jag har det där med "Kan själv!" sa väldigt djupt rotat i mig.
Kanske kan det jämföras med min första utlandsresa när jag var 14. Jag hade tjänat ihop pengarna och fixat, beställt allt själv. Min kompis fick pengarna fran mamma, föräldrarana hade fixat och beställt. Jag kan LOVA att jag njöt betydligt mer av upplevelsen.
