Hur gör ni med efternamn?

Valet ar latt for oss...jag tar hans engelska efternamn. Hans engelska fornamn med mitt svenskklingande efternamn hade latit alltfor lustigt Mitt kommer iofs lata som en gammal dam har i England men inte i Sverige sa det blir nog bra tillslut.

Vi kommer ta det det efternamn jag använder, som gemensamt efternamn.
Men eftersom jag har två efternamn(alltså inget mellannamn)men bara använder ett av dem, så blir det genast jättebyråkratiskt.

Först måste jag byta efternamn= ta bort det efternamnet jag inte använder.

Först när det är godkänt kan vi skicka in hinderprövnings och nämnändringsblanketterna där min blivande man tar mitt efternamn.

SUCK. Byråkrati....

jag ska ta hanses efternamn. JAg vill inte ha kvar mitt. JAg vet att morsan frågade om det för ett antal år sen om jag ska behålla mitt om vi gifter oss och jag sa att nej det namnet kan syrran föra vidare om det är så noga.

jag tycker att en familj ska heta samma, det känns mer komplett då på något vis
jag ska ta min m2b efternamn, absolut!

Min sambo har också ett väldigt svenskt efternamn,Olsson. Han vill ta mitt, (Fältman)inte fullt så vanligt men jag kan också känna att jag vill ha ett nytt för att känna att man gift sig....

Jag vägrar byta ut mittnamn unikt medans m2b bland de vanligaste. Jag kan ju inte tvinga honom men barnen har mitt namn och det vore så tråkigt om vi efter gifte målet skulle ha olika namn. Jag håller på dig.

Jag vägrar dubbelnamn mannen får välja men jag vägrar.
Stackare

Jag ska byta till blivandes efternamn!!!
Äntligen! Vi ska bli en "hel familj" , jag får samma namn som kärleken och barnen

jättesvårt... både jag o min sambo har sportat massa. I lag är man alltid känd med sitt efternamn. Mitt namn är mycket ovanligare än hans, men ingen vill byta. O jag vill såklart heta samma!!!Dubbelnamn blir för långt!

crazy - det där med att gjort sig ett namn inom idrottvärlden och inte vill byta bort namnet känner jag igen från ett par kompisar som gifte sig för ett tag sedan. Båda hade ganska vanliga namn, men hans var allra vanligast. De har ett fint släktnamn på hans sida som särskilt hans mor tyckte att de kunde återta, men just pga att han börjat bli ganska stor och duktig inom sin idrott så vägrade han att byta efternamn. Frun sportade också, men var inte lika stor så därför tog hon hans namn och jag tror att tanken är att de ev. byter då hans idrottskarriär är över. De är ju oftast ändå begränsade i tiden.

Jag har också tänkt på detta.. Jag heter Severin. Inte så vanligt ändå. Pojkvännen heter Jönsson i efternamn. VÄLDIGT vanligt och enligt mig tråkigt... :P

Men, det känns som om vi inte kan ta mitt efternamn. Det är nämligen så att min pojkvän och min pappa har samma förnamn. Det blir jättekonstigt. Har tänkt på om vi kan ta min mormors flicknamn Wihstedt. Fast jag vet inte om det går bra. Får se hur det blir... har inte diskuterat detta med min blivande men en sak är säker, jag vill INTE bli en jönsson... :P Dessutom kan vi inte ta någon av hans föräldrars namn då båda kommer från -son släkter. Tråkigt tråkigt men ack så viktigt.

Vi har båda vanliga efternamn så vi ska ta ett släktnamn istället.

Hehe här är en Jönsson som längtar efter att slippa sitt tråkiga efternamn. Som tur är har sambon ett bra och ovanligt efternamn så här blir det jag som byter!!:)

Här lutar det åt att vi behåller våra egna.
Mitt är vackrare än hans men han vägrar byta.

Jag kommer att byta till hans efternamn. Själv har jag ett av Sveriges vanligaste namn medan han har ett ovanligt efternamn som bara ett par släkten i Sverige heter. Barnen har redan pappans efternamn... Åsså gillar jag hans efternamn stenhårt - det passar bra ihop med mitt namn!