Hej igen tjejer.
Jag blev galen på BT eftersom jag inte kunde logga in med min "gamla" identitet här på min dator (går från makens...) så nu har jag gjort en ny identitet. Men det är fortfarande jag!!! Kommer nog ibland att ha denna (från min dator) och ibland min gamla (från makens dator). Hoppas ni inte blir schizofrena... 
Ja, och nu till ultraljudet....
Jag kan börja säga att vi fick en liten chock fakiskt. Eller jag fick jättestresspanik där kan jag ju lugnt säga (underdrift).
Hon som sköter ultraljudet började med att scanna och berättade till viss del vad vi såg på skärmen. En del saker såg man ju själv tydligt, som tex ben, fötter, händer, armar etc...
Men sedan var jag rätt lost. Men hon kollade ju organ som njurar, blåsa, magsäck, ryggrad etc etc...
Sedan när hon kom till hjärnan så såg man en liten svart "fläck". Maken undrade vad det var, men hon sa bara ett namn och inget mer, så man tänkte att det nog var normalt.
Sedan när hon skulle försöka kolla näsa och mun så höll hon på hur länge som helst för att få en bra bild. Jag (och även maken visade det sig sedan när vi pratade om det efteråt) tyckte att det såg lite konstigt ut vid överläppen. Som om barnet hade ett mycket kraftigt "streck" under nästan ungefär som om det kunde vara harmynt.
När jag fråade ifall allt såg normalt ut fick jag svaret att hon tyvärr inte kunde svara på det eftersom hon inte var medicinskt utbildad, utan det var endast läkarna som kunde analysera resultaten.
Ok, jag tänkte att det kasnke är så här eftersom USA är mer "hierartiskt" än Sverige. Så kasnke får inte UL-tekniker yttra sig om några resultat?
Sedan skulle hon scanna hjärtat, men då låg barnet i helt fel position så hon gav mig ett glas juice att dricka för att sockret förhoppningsvis skulle göra att barnet rörde på sig och på så vis ändra ställning. Sedan gick hon ut ur rummet medan jag drack juicen.
Jag tyckte hon var borta rätt länge men sa till maken att hon kanske passade på att gå på toa?
Men när hon kom tillbaks igen så hade hon med sig ytterligare en person i rummet. DÅ fick jag hjärtklappning!!!!!! 
Det hann fara tusen tankar genom huvudet där jag tänkte att "ytterligare en person innebär en "second opinion" vilket betyder att något är fel!!!!!!!!!
Jag blev skiträdd.
Denn andra kvinnan presenterar sig som Dr något som jag glömt, och att hon ska titta lite extra på hjärtat. Hon börjar ställa sk rutinfrågor om vi känner till några birth defects i våra familjer/släkter etc etc. Självklart spinner tankarna som turbiner i skallen på mig och jag är mer och mer övertygad om att något är allvarligt fel.
Hon kollar hjärtat vilket gick nu eftersom barnet vänt sig. Hon säger sedan att "jag vill börja med att säga att jag INTE ser några malformations". Så tittar hon på mig och ler och säger "så du kan lugna ner dig och wipe off that panic look from your face". Detta säger hon alltså väldigt vänligt och inte alls arrogant eller så. Hon är hela tiden mycket lugn och "mjuk". MEN säger hon, vi har hittat en sak i fostrets hjärna, nämligen en cysta.
Då får jag panik igen!!!!!!!!!! Känner hur pulsen slår 190 slag och jag blir kallsvettig!
Men hon fortsätter och säger att detta är något som är mycket vanligt hos foster och att majoriteten av fostren med denna typ av cysta är helt friska och att cystan försvinner under den fortsatta utvecklingen i magen. Alltså ska vi inte få panik.
Eh, tack! Det har jag redan fått... 
Hon tillägger sedan igen MEN det har i vissa fall visat sig finnas en svag koppling mellan dessa systor och en kromosom sjukdom.
SHIIIT tänker jag och får panik igen....
Detta handlar om trisomi 18 vilket är en mycket allvarlig kromosomsjukdom där barnet föds med grava missbildningar och oftast inte lever längre än max ett par månader efter föseln, berättar hon. Men vi ska inte vara orliga eftersom inga sådana grava missbildningar har hittats på fostret nu under ULet.
Men herreguuuuud!!!! jag kan inte vara lugn. Jag ser liksom ett dött barn framför mig! 
Hon säger att dessa missbildningar handlar om att tex tarmarna är utanför kroppen etc, alltså extrema missbildningar så vi SKA INTE OROA OSS!!!! För allt ser bra ut med fostrets alla organ.
MEN (återigen ett MEN...) de har även sett något hos fostret som KAN vara en defekt, och det är överläppen!
(Just det som både jag och maken såg!) De kan itne säga säkert allts, men det KAN vara så att barnet har en harmynt läpp eftersom man såg ett såpass mörkt "streck" på ULet. Detta är dock inte troligt, utan troligast är att det är den lilla fördjupning alla har på överläppen (under näsan) säger hon. Och tydligen är det vanligare hos asiatiska foster att det ser ut så på ULet trots att det är ett normalt foster. Hon tittar sedan på mig och på maken och tillägger, "ja du (maken) har ju en mycket tydlig sådan, vilket kan tyda på att det barnet ärft detta."
Men de är ändå såpass fundersamma över detta att de vill göra ett 3D scan för att se om de kan se läppen tydligare.
Så vi får gå in till ett nytt undersökningsrum där en annan UL-tekniker gör ett scan med en ny apparat. Denna verkar ha mycket högre och bättre uplösning (för jag ser saker tydligare på skärmen). Hon siktar in sig på ansiktet men eftersom vår lilla knodd har fingrarna i munne är det svårt att säga något. Tills slut får hon en bild som är hyfsad och de säger då att det inte ser alvarligt ut utan normalt.
Hon kollar sedan ännu en gång på gommen (om det är gomspalt) och den ser tydlgien bra ut.
Vid detta laget känner jag mig som en urvriden disktrasa!!!
Jag tycker det känns så jobbigt. Alla dessa små chocker och min egen oro.
Vi träffar gynekologen strax efter ultraljudet och han säger att med tanke på att jag fick såpass bra NUPPvärden och blodvärden så är risken otroligt låg att detta verkligen skulle vara något.
Jag frågar om han rekommenderar ett fotsrvattensprov men han säger att det gör han inte.
Däremot ska vi får göra ett nytt UL om 1-2 veckor för att se ifall man kan se något mer om detta med läppen.
Shit!
Jag känner mig fortfarande omskakad. Men nu något mer lugnad.
Försöker tänka logiskt och analysera allt de sagt.
Men visst finns en oro där.
Särskilt som jag ju faktiskt jobbar med kromosomsjukdomar och VET att just gomspalt, läppspalt ofta ofta är kopplat till just kromosomdefekter....
I min hjärna finns alltså fortfarande oron att detta med "cystan" plus läppspalt faktiskt är TVÅ indikationer på kromsomskada.....
Men som sagt jg försöker att tänka positivt tillls vi får veta mer vid nästa UL.
Men shit vad jobbig denna dag har varit!!!!
Känner mig känslomässigt urlakad.
Har just pratat med makens syster som ringde upp. Nu ska jag ringa mamma.
Det värsta är att försöka lugna ner andra anhöriga, när man själv är lite orolig. Men jag vill ju inte att de ska oroa sig. Det hjälper varken dem eller oss.
Tack iallafall ni gullisar som höll tummar och så!! 
Nu håller jag tummarna att det inte visar sig var ngt allvarligt...
TACK GULLETJEJER!!!!!!
Ni är fööör otroliga!!!!
Oj nu får jag tårar i ögonen... Tror jag är lite känslosam idag....
Kram på er igen!
fuuuuuck!!!!!!!!
jag hgade skrivit ett skiiitlångt inlkägg som bara försvann!!!!! 
Jaja, jag testar att skriva om det då.
Mitt inlägg handlade egentligen mest om detta med missförstånden och alla inlägg hit och dit i tråden ang FruLLans inlägg tidigare. Jag tyckte det kändes tråkigt, men jag tror det är otorligt naturligt att det blir missförstånd när man enbart kommuncierar i skrift. Man missar så mycket av ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstlägen och tonfall. Det blir ofta feltolkningar då.
Sedan vill jag säga till FRULLIS detta:
Gumman! Du ÄR verkligen SAKNAD i tråden! Av många. Kanske inte av alla? Eller inte lika mycket av alla. Men så är det ju. Vissa i tråden är relativt nya och kom in ungefär när du slutade titta in här regelbundet. Och rent allmänt så har man ju olika starka "band" mellan varandra i tråden, precis som till folk utanför ett forum som detta. Vissa klickar man mer med. Men nu ska jag försöka skriva om vad jag skrev tidigare(som försvann, grrr!) fast det blir en kortare variant. Detta är ungefär hur JAG ser på det hela:
När du fick Borren och slutade komma in i tråden regelbundet så kändes det skittrist. Jag saknade dig jättemycket då. Jag hade självklart hoppats att du skulle ha tittat in oftare och berättat om din vardag med Borren. Men jag hade/har även full förståelse för att ditt liv förändrades så mycket att det helt enkelt inte fanns tid, ork, lust eller intresse etc för att hänga på nätet så mycket som förr. Det tycker jag är helt naturligt. Men visst var du saknad.
Och jag blev lika glad varje gång du tittade in. OBS! Hoppas nu du tar detta rätt! Det handlar inte om att JAG på något sätt skulle ?KRÄVA rapporteringar? från er nyblivna mammor. Nej, det handlade mest om att man saknade dig som person eftersom all tid när man hängt här i tråden skapat ett rätt tajt band ändå. I alla fall kände jag det så. Vi var ett ganska tight gäng som hängt med nästan från början. Ja jag kom ju in i din tråd någon månad eller två efter trådstarten, men blev ändå rätt snart en av de ?gamla?. Nya kom och vissa gick. Andra stannade kvar och blev även de med tiden ?gamlingar?. Man följde varandras med- och motgångar. Man kämpade och stöttade varandra. Och alltid alltid alltid var det en sådan underbar stämning i tråden. Jag har känt mig så otroligt stöttad och hjälpt av tråden under den här tiden. Och gör det än. Jag älskar den verkligen. Särskilt just som vi har kunnat prata om allt från högt till lågt. Dela sorgliga, hemska saker med varandra likaväl som glädje över fantastiska nyheter, men också bara härligt blaj! Jag har verkligen älskat det och gör det än.
Men för att återgå till dig nu, och hur JAG känner så kan jag göra en jämförelse med när en nära vän som man umgåtts med väldigt tätt, flyttar till annan ort. Man ses inte särskilt ofta längre. Man har inte samma täta kontakt. Man har plötsligt två olika vardagsliv. Man saknar personen som förut var en så pass stor del av ens sociala liv, men efter en tid infinner sig en ny vardag. Nya rutiner. Ny balans. För båda två. Relationen är varken bättre eller sämre, utan bara annorlunda.
Ungefär så kände jag när du slutade komma in i tråden. Det var tomt utan dig. Jag saknade dig som fan i början faktiskt, men jag förstod ju varför du inte sågs så ofta här inne längre. Och det kändes helt okej.
Men självklart så fortsätter tråden och det skapas en ny balans mellan dem som fortfarande hänger här. Vissa skriver mycket och ofta. Andra mer sällan. Men de flesta skrev ändå mer regelbundet än vad du har gjort efter att Borren kom till världen.
Självklart fortsätter man bry sig. Man fortsätter undra. Man är nyfiken. Men när man inte hörs så ofta så inställer sig alltid en annan ny balans mellan de man fortfarande har tät kontakt med jämfört med de som man inte har så tät kontakt med. Inget konstigt, bara naturligt.
Återigen: detta är inget påhopp på DIG utan bara fakta så som JAG uppfattar dem. Självklart är det så att den relation många av oss här inne på tråden skapat är något som sitter längre än till antal inlägg. Jag känner t ex att jag har en särskild relation till dig fortfarande trots att vi aldrig setts och trots att du numer inte kommer in i tråden mer än väldigt sporadiskt. Detta hänger säkert samman med att du var en av de som stöttade mig allra mest under den tiden jag hade det som allra jobbigast med detta att det aldrig blev något plus. När man harvade på i depressionsträsket och allt kändes hopplöst, tröstlöst, jobbigt, hemskt?. Då fanns du alltid där! En hand! En kram! En tanke! Det betydde verkligen så oerhört mycket då!
Så ja, självklart saknar jag dig och självklart är jag nyfiken på ditt ?nya? liv som mamma. Jag blir glad när du tittar in, men det ÄR svårare att hålla någon form av ?kontakt? under sådana omständigheter. Kanske blir det färre kommentarer? Inte för att man inte vill kommentera, men lite för att det "dränks" i alla andra inlägg. Särskilt som det fortfarande skrivs rätt mycket i denna tråden fortfarande... 
Tror det var Telis som skrev det tidigare också, att när någon "tittar in" så blir det inte riktigt samma sak som när man vet att det är någon som kommer mer regelbundet. Just på grund av att tråden bygger på just "diskussioner" mellan alla inlägg och det blir ju ingen sådan om det handlar om 1 max 2 inlägg någongång var 6:e vecka..?
Jag har ändå fått veta lite ?på sidan om tråden? eftersom jag frågat Kokosen ibland om hur allt är med dig och Borren. Hoppas det var okej att jag frågat henne. Ni har ju en tät kontakt så jag har liksom fått lite info den vägen vilket känts bra, roligt och skönt!
Men visst har det känts lättare att fortsätta ?trådkontakten? med t ex Cicci och Kokosen som skriver lite oftare i tråden. Självklart inte lika ofta som förr och självklart mer oregelbundet. Men ändå oftare än med flera månaders (oj, nu är jag ute på svag is för jag har faktiskt inte räknat dagarna mellan dina inlägg! Detta är endast en käääänsla?. så ta denna tidsbestämmelse med en nypa salt?. ) mellanrum, som det varit med t ex dig och Snartis.
Återigen detta är inget jag på något vis tycker är konstigt. Det bara är så.
Så FruLLan för att avsluta detta enormt lång inlägg så vill jag säga det att:
JAG saknar DIG!!!! MYCKET!
Och jag vet att många med mig i tråden skulle önska att se dig här oftare! Det vore skoj att få veta mer om Borren. För med både Victor och Conny känner jag att jag har lite mer ?koll? på deras personligheter. Man har fått följa dem från ÄL-sex till person . Men med Borren har jag jag liksom inte riktigt fått den möjligheten. Återinge! Detta är INTE meningen att du ska ta negativt eller som kritik! Jag vill mest säga att jag verkligen ÄR nyfiken på Borren. Och på hur du har det nuförtiden.
Detta med Piggelin och Muggles har jag faktiskt ingen aning om, så det inlägget förstod jag inte riktigt, måste jag erkänna?
Men jag kan även här tänka mig att det KAN vara fråga om skrivna ord som misstolkas? Men som sagt jag har ingen aning. Så jag ska lluta kommentera detta här och nu.
Vill iallafall säga att jag hoppas att du kommer in lite oftare och att du framförallt inte känner dig ovälkommen!
Detta gäller SNARTIS-gumman också!
Fasiken, nu blev det ju nästan lika långt som inlägget som kom bort?!
Arrrgh, jag KAN nästan aldrig fatta mig kort!
Jaja, KRAM till dig nu!
Och förhoppningsvis ?på återseende?
Och nu hoppas jag att jag INTE trampat NÅGON här inne på tårna med mitt inlägg. Vill skicka med en brasklapp här att det i såfall var helt omedvetetet och itne alls meningen. Försökte bara förklara ungefär hur jag såg på detta.
Ok Puh!
Nu till mina andra kommentarer som jag har försökt skriva ner vartefter jag läste ikapp tråden...
Här kommer de:
Vänner,
Såg detta du skrev om gomspalt och mediciner. Jag vet även att gomspalt även ofta är kopplat till just kromosomdefekter och det var framförallt därför vi blev så oroliga. Särskilt som de hittade en s.k "choroid plexus cyst", alltså en cysta i hjärnan vilket i sig är ofarligt men som man har hittat en svag korrelation till Trisomi 18. Men nu är vi övertygade om att det inte handlar om Trisomi 18 iallafall. Puh! Det är en otroligt allvarlig kromosomsjukdom där barnen ofta dör innan eller precis efter förlossningen på grund av mycket grava missbildningar. Men eftersom man inte sett några sådana missbildningar hos bebisen (hjärta, tarmar, ben och/eller armar, händer och fötter?) så är man i stort sett säker på att det inte är Trisomi 18. Nu när man vid alla andra UL även tycker att läppen såg bra ut (gommen såg man klart o tydligt att den var okej!) så är Trisomi 18 i stort sett uteslutet.
Nu är det bara upp till oss om vi ändå skulle vilja göra fostervattensprov. Vi funderade ju på detta nu under denna veckan när allt var så osäkert. Men känner nog mer att det nu när vi blivit lugnare kanske det är onödigt? Å andra sidan har jag fått veta att MF risken är otroligt låg nuförtiden i alla fall om det görs på bra sjukhus så kasnke vore det ändå bra. Jag är ju trots allt 35. Min kollega som hjälpte mig att få ett extra UL på kliniken där hon jobbar, sa att risken idag i NYC är ungefär densamma som ?bakgrundsrisken? dvs den generella risken att få MF. Hon pratade om 1/500-1/1000. Vilket i mina öroin låter lågt. Å andra sidan ÄR det ju ändock en risk. Så vi får se hur vi gör. Ska diskutera detta i helgen jag och maken. För OM vi bestämmer oss för att göra det så bör det ske snart!
Oms,
såg att du kände ett par som fått ett barn emd just Trisomi 18. Överlevde barnet??
Nenne!
SKITKUL att se dig i tråden!!! Har saknat dig!!! Jättemycket!!!!
Ang dina mans trötta soldater så behöver detta absolut itne betyda något alls. När man gör insemination (vilket jag fattat att ni kommer göra) så "tvättas" simmarna! Inte för att de är nämnvärt smutsiga?
Utan helt enkelt betyder detta att man ?koncentrerar? de bra simmarna men tar bort de fula och "trötta?. Skitbra faktiskt!!!
Min man hade helt normala simmare men när jag kollade siffrorna före och efter ?tvätt? (precis innan vår insemination kollade jag på pappret där all info om simmarna fanns) och det stod att de snabbsimmande och ?kvicka? simmarna var typ 50% före men 85-955% efter tvätt (om jag minns rätt). Så snacka om en koncentration av finsimmare!
Heja heja tvätt! Bort med fulsimmarna och in med finsimmarna!
Vår insemination tog ju på första försöket också!!!! SÅ jag är FÖÖÖÖR insemination! Jeho!
Och din spolning ska ni också ?ta vara på?. Sexa på som helvete efter den!!!!!! Det är statisktiskt bevisat att många som haft problem med fertiliteten blir med unge just efter sådana där spolningar. Jag gjorde ju en koll av äggledarna och livmodern och då sprutade de ju in kontrastvätska för att se på röntgen. Och detta är ju ungefär samma som en spolning fast man då sprutar med vanlig koksaltlösning eller dyl. Och vi fick ju sexförbud efter detta eftersom gynekologen hittade min livmoderpolyp och sa att vi inte skulle ha oskyddat sex förrän efter operationen. Men tyvärr kunde vi inte hålla oss riktigt , och jag är nästan säker på att det blev en befruktning då (när jag ÄLade efter röntgen) för jag blev så konstig och mensen försenad i ca 2 veckor!!! Men sedan blev det blödning värre? Och lika bra var det för jag skulle ju opereras efteråt. Troligtvis var ju vårt problem att min polyp gjorde att äggen inte kunde fästa i livmoderväggen. Så befruktning har säkert skett även vid tidigare försök för oss men sedan har de inte fäst.
Jaja, detta blev ett långt inlägg. Ville egentligen bara säga att det kommer gå vägen för er det är jag säker på! Lite tvätt av trötta simmare och sedan lite insemination! Tjipp tjapp!!!!
En sak jag fick dock var ju det som i Sverige kallas pergo. Sedan fick jag även en spruta dagen innan inseminationen med ett hormon som skulle göra att ägget verkligen släppte ordentligt.
Kanske kan du fråga om detta när du kontaktar en vettig gyn!!!!??
Super Lycka till nu gumman!!!
Och KRAAAAM!
Telis,
Tror det är progesteronet som gör vissa otroligt trötta just efter att de plussat också. Jag minns att jag kände det som om att jag skulle kunna sova dygnet runt efter mitt plus. Men jag var just då inne i värsta jobbintensiva fasen så jag vet inte ifall det berodde mre på att jag jobbade typ 60-timmars veckor då eller om det var pga av graviditeten.
Zozo,
Visst är det skönt när det är ?officiellt??! Jag tyckte det gjorde stor skillnad! Jag tyckte det var jätteskönt iallafall.
Så kan jag även passa på och säga att jag hört av Page!
Jag sms:ade henne eftersom hon varit borta så länge från tråden (hon med... ) och hon mår bra!
Bara så ni vet!
och nu till mian UL.
För att göra en långstory kort så fick jag som sagt göra flera UL för att kolla läpp och gom.
Om ni är intresserade av mer detaljer kan ni kolla min blogg. Jag har skrivit mer om detta där.
Men under denna veckan har jag tillbringat åtskilliga timmar på sjukhuset för att göra UL, och fick även göra ett UL på ett annant sjukhus eftersom en kollega på mitt labb är gynekolog och hon bad en av sina kollegor på kliniken om att kolla mig. Detta var helt torligt bra tycker jag och med alla de nya UL-resultatern så känner vi oss lugnade.
Men som jag skrev ovan ska vi ändå fundera igenom detta med fostervattensprov.
Haha!!!
Vi fick ven veta könet!!!!
Men det tänker jag avslöja i bloggen först!
Denna vecka har verkligen varit omtumlande.
Upp och ner och upp och ner.... Puh!
Vill iallfall TACKA ALLA er här inne för ALL stöttning!!! Alla kramar och alla tankar!
Ni är värsta GULLETJEJERNA!!!!!
TACK!!!!!!!!!!!
