Barnkarusellen

Jag mår bara bra, fast jag har haft några dagar med huvudvärk och det var verkligen ingen höjdare. Men den är borta igen som tur är.
Men jag är lite försiktigt skeptisk till allt som är kvar. Jag vet inte riktigt om jag vågar tro på att det blir några ägg och att dom befruktas och allt det där. Sen att ett dessutom ska fastna och bli till ett friskt barn känns så omöjligt och långt bort att det inte ens går att fundera på. Försöker ta ett steg i taget, nu är det nedregleringen som ska lyckas.

Men hoppas måste man göra! Utan hoppet så skulle man ju definitivt lägga ner hela sprej- och spruthistorien och åka till Malaysia och dricka fruktdrinkar (med massa sprit i) istället.

Låter smart att ta en full IVF nu och spara frysäggen till sommaren eller syskonförsök.

Lapinette, aha, är det hon, nej, jag minns inte heller hennes nick just nu. Är det inte lika bra då att köra på en hel ivf nu så får ni ännu fler ägg till frysen.

Kört är det ju absolut inte i och med att det inte är några fel på er, det gäller väl bara att orka köra på och även om jag förstår att det är jobbigt så kan jag väl antagligen inte föreställa mig hur jobbigt. När jag sitter här och tänker så känns det som att ja men det är väl bara att försöka om och om igen då men jag inser ju att det är mycket, mycket jobbigare än så!!!

Vickan, vilket mysigt hus! Hoppas att ni får det!

Telis, jag håller tummarna och hoppas att ni bara behöver göra det här enda försöket. Hoppas också att det blir en massa ägg till frysen! Tur att du har mått så bra hittills.

Telis - jag tror snart att jag kör på det där med Malaysia och fruktdrinkarna istället för barn. Det enda som talar emot min uppgivenhet är att jag vid varje BOM fortfarande går och hoppas och känner efter. I övrigt så är jag snart där... Berättade lite för min make idag om mina pessimistiska tankar och han tycker det är så fel! Men vad i hela fridens namn ska jag göra/känna när det inte alls funkar?

Absolut ta ett delmoment i taget så ska du se att det kommer att gå vägen! Jag blev själv förvånad när varje del funkade och speciellt när simmarna faktiskt hittade upp mina ägg och dessutom på naturlig väg (ingen ICSI här inte!). Fast det är ju då man också börjar fundera på varför det inte har lyckats än?!Börjar tro att vi inte är kompatibla med varandra helt enkelt.

BS - tack!! Jag är också väldigt tacksam för att det gått så smidigt hittills!

Här tycker jag att maken och jag mest bråkar och vi får aldrig ordning på våra flyttkartonger som står. Jag har gått och hoppats att jag ska få lite avlastning så att jag kan packa upp mina men helgerna kommer och går och det blir aldrig någonting av det så idag fick jag lösa det och ha Iris samtidigt. Vi sover dåligt, väntar på att våra nya sängar ska komma, har för mycket vi vill göra och för lite tid och maken mår dessutom dåligt i perioder för att han har så mycket på jobbet att han får sitta kvällar och nätter hemma också. Tror att vi håller på och blir deprimerade båda två faktiskt. Nåväl, det är väl bara att bita ihop antar jag. Nu har maken lagt sig med Iris så jag ska passa på och duscha och sedan lägga mig tidigt tror jag så att jag kan ta nya tag i morgon.

BS - ni skulle inte försöka ta en dag + kväll utan Iris (lämna hennes hos mormor) och ta och packa upp saker och sen fira med en mysig middag tillsammans?

Lappis, ge inte upp förrän ni åtminstone har gjort alla tre IVF:erna och något/några FET. På FL händer det ju varenda dag att någon plussar efter arton IVF:er som inte gett något resultat. Så ge inte upp än!

Åh, BS, ni låter minst lika mycket i behov av en Malaysia-resa som vi andra! Hoppas att ni får ordning på hemmet och att makens jobb blir mindre stressigt snart. Lappis förslag lät ju jättebra också!