Hej alla barnkarusellsåkare!
Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!
MrsB, jag var så ledsen i går att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, grät floder!!!
Men pratade med maken och han sa att börja med köpet av ÄL stickor, så ser vi sen. Antar att han vill att vi inte ska stressa fram allt på en gång, utan ta en sak i taget så min hjärna hänger med. Han vill ju med ha syskon, fast det är jag som vill det så in i bengen bums, eftersom som du beskriver handlar det ju lite om att komma vidare och det tar ju bort sorgen och förlusten av det andra barnet. (fostret i mitt fall).
Hej Sweet, du skickar då alltid fina o ödmjuka utlägg till oss alla!
KRAMAR tillbaka till dig gumman!
Mindre, tycker det låter kanon spännande, du måste rapportera här, det kanske är något vi alla kan få en sekundär kurs av av dig senare. Nyttigt!
VICKAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hur går det??? Inte med tavlorna nu då 
Har du testat nu på morgonen med morgonurinet ?
Luktar ju plusssssssssssssss...
Många har mensvärk som symptom i början. Hade jag nu sist och även BS tror jag.
Start september, tänk att det har gått mer än 2 månader! Helt otroligt vad tiden går fort!
Jag undrar vad första året tog vägen! NJUT HELA TIDEN och dokumentera allt du orkar 
Hur mår du nu Tinga, tänker på dig!
Victory: Grattis!!!
SommarBröllop: *nyfiken* Blev ditt "bensprattel" som före graviditeten efter förlossningen? Jag orkar bara inte ha det sa här efterat ocksa... Kan ju säga att jag fasar för att ligga pa förlossningen/sjukhuset över natten med det eländet.
Sweet: jo jag vet att bebisen inte ska sitta för länge i bilstolen, men vi har ju liggdelen ocksa.
Tack för alla grattis!
Jag vill också passa på att skicka en styrkekram till Cicci, jag har börjat förstå nu vilken jobbig sits du varit i. Men jag tycker ni ser framåt nu så är du snart gravid igen och kan gå vidare.
Till Tinga vill jag också skicka mitt stöd, jag kan inte förstå hur jobbigt det måste vara. Jag har ju fått EN lugn pojke och tycker ändå att det är fullt upp!
Vickan: Spännande!!!
Cicci: kram pa dig! fy vad jobbigt! Mina föräldrar fick missfall just innan mig och rekommenderades ett antal manaders avhallsamhet, men da dök jag upp.. alldeles av mig själv!
Cicci
För oss var det en del i sorgearbetet att bli gravida igen. De första veckorna (var sjukskriven 2) grät jag konstant sen grät jag när jag träffade kompisar och bekanta när vi pratade om det hela och det var också en del i sorgen.
Maken och jag pratade mycket om det här hemma och sen chattade jag med andra som varit igenom samma sak. För mig har det hjälpt att prata, prata och prata.
Sen tog vi kort efter förlossningen också som jag har framkallat och ramat in.
Sen tänder vi ljus på kyrkogården också i minneslunden där vår pojke finns.
Man får försöka hitta vägar som passar en själv. För mig var detta min rätta väg. Jag har tre pojkar och jag pratar om tre hela tiden eftersom han är min pojke fast han inle finns i livet.
Min graviditet med Malte var jobbig för psyket men pratade med min bm om det hela och tjatade mig sedan till extra kontroller och UL. Var på kontroll var tredje vecka och det höll mig någonlunda lugn.
MrsB, tack för att du delar med dig!
Trots att det var vårat eget val att ta bort fostret mår jag ju skit nu. Enligt barnmorskan var det naturligt att reagera med oro och "inte redo -signaler" från första början, som jag gjorde innan vi bestämde eller ångrade oss eller vad jag ska säga...
Hur som helst, får jag nog som du, vid nästa graviditet se till att prata med kurator o barnmorskan. Trodde faktiskt inte jag skulle reagera så här starkt och må så fruktansvärt dåligt.
Tack även Zozo, det inger ju lite hopp att man kanske kan bli gravid relatit snabbt igen iaf...
kramar
Cicci
Man är bara mänsklig, så är det.
Vilket val man än gör och hur rätt eller fel det känns så är det en förlust som kommer att sitta i en hela livet mer eller mindre.
Jag blev jätteglad att vi blev gravida direkt igen men det var jobbigt och jag njöt inte lika mycket som jag kunde göra med Max och med gossen innan mf. Men prata av sig det hjälper och sök stöd.
JAG har PLUSSAT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JÄVLAR vad skraj jag är nu!
SHIT alltså!
aaaaaaaaaaaaaa
bf blir på min födelsedag dessutom
aaaaaaaaaaaaaaa igen
*darrar och fattar inte att det är sant*
Cicci - prata på. Tror också att det hjälper mycket. Och att tillåta sig att sörja förstås. KRAM!
Har en liten egen stund när maken tog bebben till affären. Gissar att hon blir min i eftermiddag eftersom hans helikopterbatteri har kommit. Har fått en fantast på radiostyrda helikoptrar om halsen... Och de blir bara större o större leksakerna.
Ska fixa lite bilder och kanske börja baka lite. Men - tiden själv går ju så fort.
Sweet och Liten,
tack för råd. Det verkar som om många inte bryr sig om att präva flaska av rädsla för att störa amningen men jag skulle så gärnma vilja att maken får chansen att ha henne själv mer än någon timme i streck. Jag har hela tiden sett det som viktigt men i början hade jag inte energin och efersom det varit semestertider har maken och jag ändå gjort nästan allt ihop och den lilla har ju bara hängt med och kunnat äta jämt. Jag fick en kvällskurs i fördelsdagspresent av maken just för att få en chans att göra något helt eget (först om ett par månader) och då måste det ju funka om inte annat.
Vår tjej äter nu ofta, om hon är vaken helst varje timme och inte jättemycket varje gång. Antingen somnar hon eller släpper och gnäller för att få göra något annat. Det gör ju att man blir bunden.
Vi har testat vatten ur flaska när det var så varmt ute, men hon gillar inte riktigt konsistensen och inte heller flasktypens napp verkar det som så ny är nu inskaffad. Ska bara köpa pump också.
