Ännu en tur med barnkarusellen

Ett snabbt inlägg innan jag ska sova.

Vickan! GRATTIS!!!! OTROLIGT!!!!! det kommer bli så bra så! Oroa dig inte.

Nenne!
Jag har precis mailat dig! Tänker på dig och kramar om länge länge länge!!!

Cicci,
är glad att ni kan prata om detta och gå vidare nu. Kank itne förstå din situation eller hur du känner alls, eftersom jag tror man måste varit med om ngt liknande för att verkligen förstå. men det känns väldigt bra att höra att ni börjar reda ut saker tillsammans och att ni nu kan stötta varandra. Hoppas att detta gör att det som var jobbigt i er relation nu kanske kan bli bra. Att ni får mer förståelse för varandra och att ni kan kommunicera bättre och på så vis stötta varandra.

MSW,
spännande!!! inte långt kvar nu!

Liten,
någon annan träningsform låter väl som en bra idé. Ibland behöver man lite nytändning.

Mugglan,
skoj att se dig inne igen! Och det där med semstergräl är en klassiker. Haha, för min del måste jag säga att maken och jag nog "grälar" som mest när vi är lediga... På något vis så blir det lättare och oftare saker som man retar sig på hos varandra när man ses mer... Fast det är sällan det blir några större "riktiga" gräl, kanske mer gruff och så...

Oms,
jätteskoj att få höra om hur det går med både stora o lilla tjejen!
Med vår lilla tjej går det bra. hon växer så jag vet inte vad!!! Nu väger hon ca 4,4 kg vilket är nästan dubbelt så mycket som när hon kom!
Det går bra med kissen!! Det enda som kan vara lite jobbigt är att han ibland vill leka med henne och det får han itne för då kan han ju riva henne eller så. Men han fattar ju inte det. han har annars varit lite "rädd" för henne och det är inte förrän nu den senaste tiden han vågat gå så nära. Men jag tror det kommer bli superbra när hon blir lite större.
Han är en sådan gosig och troligt snäll kisse! Och vi försöker verkligen att leka och gosa med honom ganska mycket varje dag fortfarande så han inte ska känna svartsjuka. Visserligen får han mindre uppmärksamhet nu än förr, men han verkar ändå ta det bra. Hgan har iallafall inte visat några som helst aggressiva tendenser mot Lilltjejen.

Om du vill se bilder så kan du kolla min blogg. Det blir väldigt många inlägg där som handlar om Lill-Snorpan nu....

Jag har förresten ca 1 månad kvar att vara hemma. Sedan börjar hon dagis. Haha alla svenskar tycker det är horribelt att vi ska låta henne börja på dagsi när hon är 3 månader, men själva tycker vi det ska bli superbra!!!!
Man får vara "öppen" och se hur det går. Vi har båda vädligt flexibla jobb så di har tänkt att se hur det går och OM det behövs så kan man ju försöka jobba lite mindre i början.
men dagiset verkar fantastiskt så det känns sååååå bra!
Jag bröjar dessutom bli lite less på att ha så repetitiva dagar med henne. Alltså jag ÄLSKAR henne verkligen och tycker att det är supermysiga stunder vi har. Men jag har verkligen insett nu att jag är en person som behöver annan stimulans också. Så jag har blandade känslor inför att börja jobba om en månad. Visst hade jag kunnat tänkt mig att vara ledig tills hon var 6 månader för hennes skull. Men jag vet inte om jag skulle fixat att vara helledig så länge. Jag har ju redan nu försökt att åka till jobbet 1 dag i veckan och göra lite där. Vilket känns toppen!!! De dagarna kommer jag hem och längtar efter Lilltjejen och det är supermysigt!
Fast jag kan känna mig lite okvinnlig och så faktiskt. Att jag itne känner mer för att "bara" vara hemma med henne.... men men det är som det är med det. Hon är fantastisk, men om jag fick önska mig precis vad jag ville så skulle jag nog helst jobba lite och vara hemma lite. En bra blandning.

Oms: long time no see! Kul att höra ifrån dig och hur det går med Mathilda. Synd att hennes reflux består men kräkas 5-10 ggr låter ändå som en förbättring även om det går långsamt? Moa slutade kräkas helt för bara några månader sedan (hon blir 1 år nu 26/8). Men sista tiden var det bara vatten som kom upp, så det var inte så farligt. Hade nästan glömt att hon alltid kräktes förr tills jag såg lite bilder från i påskas där hon hade sin ständiga följeslagare - haklappen - på.

Sweet: jag förstår dig när det gäller dina känslor för jobb och mammaledighet. Även om jag skulle ha tyckt att 3 mån ledighet var för kort för min del så vet jag ändå vad du menar. Jag var ledig 9 mån (+ en mån innan förlossningen) och det räckte verkligen, sista månader längtade jag tillbaka till jobbet. Dock tyckte jag att from 4 mån ålder var det betydligt roligare att vara hemma än i början, första månaderna är man ju bara en servicestation; mat, blöja, kläder, mat, blöja, ... Men sedan blir det ju mer interaktion och att barnet lär sig fler grejer och man får mer respons tillbaka.

Vickan: när man vill bli gravid men inte har lyckats än så vill man VÄLDIGT gärna vara förbjuden att dricka vin... Kommer ihåg känslan. Men det är nog annorlunda om man inte riktigt var beredd som i ditt fall.

Ang Moa så pratar hon som 17. Det är "oj, aj, uj, ampa, brrr" mm. Hon har varit väldigt go under semestern, trivts som fisken i vattnet när vi gjorde besök hos Vänner mfl kompisar, när vi var vid stugan i Värmland etc. Men så fort vi kom hem blev hon uttråkad. Tråkigt att krypa på platt lägenhetsgolv (ingen utmaning), tråkiga leksaker, tråkigt tråkigt allting. Vi är tvungna att gå ut med henne ganska mkt så hon får krypa runt ute och äta stenar och gräs och annat. Hon har inte börjat gå själv än utan hon vill gå med stöd så mkt så man får ont i ryggen. Vi fick i desperation åka och köpa nya leksaker till henne, insåg att nästan alla hennes leksaker var för yngre barn. Hon har ju ett tag varit så intresserad av allt utom leksaker så vi har inte brytt oss men nu är hon som sagt trött på allt i lägenheten, så vi köpte lite nya "aktivitetsleksaker".

Nä nu måste jag hoppa in i duschen innan maken får spel på mig...

Hann förbi en sväng till...

HELT korrekt iaktagelse. Jag var varken redo eller särskilt barnsugen. Vi bara hoppade utför stupet och jag tänker stå för att jag fortfarande är chockad/pyttelite besviken/förvirrad - dvs inte jublande glad. Jag har ju INTE KÄMPAT för att komma hit och jag vet INTE vad det är jag gett mig in på.

Så älskade Nenne, jag önskar verkligen att det var DU som plussade häromdagen, snarare än jag själv. Jag hade kunnat vänta ett bra tag till medans motivationen ökade. Tillvaron är för jävla orättvis när ni är ett gäng här i tråden som kämpat som GALNINGAR och så blir ni omblåsta av puckoVickan som surar över att jag inte får dricka vin på semestern. Ett sånt pytteproblem.

MEN jag får ta tag i insikten att jag faktiskt är gravid och måste hålla mig på mattan. Och ni som fortfarande inte blivit begåvade med stora magar får fortsätta att försöka nå målet om att bli fler i familjen. Kanske är det det som är charmen med den här tråden - att vi kan vara här oavsett steg i förvirringen... eller?

Omsan - ååå skoj att du tittade in! jaaa som sagt.. jag siktar på att ge mig själv en lite ovanlig 32 årspresent!

Vickan - jag det kan man ju minst sagt säga ang att du inte e sprudlande glad ännu - det kommer. Man e gravid i 9 månader av en anledning - för att man ska hinna vänja sig vid tanken! när du börjar få mage och det börjar sparka o så a då blir det mer påtagligt, även vid UL och när man lyssnar på hjärtljuden känns det mer verkligt.

du behöver absolut inte känna Wow just nu, du kommer inte älska ditt barn mindre bara för att du blev gravid på "första försöket" och även om det känns orättvist så gör ni ju det här för att ni vill ha barn - du planerar ju inte en abort eller hur? och då har du lika stor rätt till dina känslaor som alla andra.

Omsan - japp och Nenne har rätt att vara bitterfitta!

precis!!

Junilejon
Jag och barnen kan komma på en fika på din födelsedag kanske????
Om ni orkar med en virvelvind alltså????

Liten
Här har du en till som verkligen måste komma igång med träningen. Mina graviditetskilo är borta men har ca 10-15 kg som jag tycker borde försvinna. Måste bara ta mig i kragen med sötsakerna och med träningen så borde det hela gå vägen men att ta sig dit är inte lätt.
Har dock en kompis som tjatar på mig att jag ska följa med på spinning och jag tror jag ska nappa på det men problemet är makens jobbtider och hockey så jag vet inte om jag kan träna regelbundet.
Har dock en motionscykel som användes flitigt efter Max födelse och sen har jag även fått en mamma-träningsdvd av en kompis.

Oms
Heeejjjj!!!!!!
Det var längesedan...
Kul att se dig igen!

Jodå, pojkarna mår fint men humör med mera går upp och ner hela tiden. Just nu är Max bara för härlig (bortsätt från någon dag förra vecka då vi var på semester och det blev lite för sena kvällar och nya miljöer för honom). Och Malte trilskas fortfarande med maten och ibland med sömnen, men annars är det full rulle på honom och han börjar hitta på lite hyss.

Japp, maken har varit ledig från hockey sen mars, men nu har det dragit igång igen.
Han hjälpte till på Sommarhockeyskolan för två veckor sedan och nu är det träning som gäller för han har sin domarkurs i mitten på denna månaden och då måste formen sitta.
Har varit så skönt att ha honom hemma så jag fasar lite för att bli så ensam igen nu när allt kör igång, men det ger ju pengar så det är bara att bita ihop.

Oms: trevligt att du hittade tillbaka efter lite tekniskt krångel! Lät som att din tillvaro är under kontroll också, synd att det inte gick att minska medicineringen.. Men den som väntar på något gott, heter det juh!
I söndags var det prick fyra veckor kvar till BF, och det känns nervöst och konstigt samtidigt som jag är ganska nyfiken på både förlossningen och bebisen! Förutom att jag har lite ont i ryggen i mellan åt så mås det bara bra, har juh slutat jobba vilket känns skönt, även om jag saknar det lite.. Men vet juh heller inte om jag kommer att komma tillbaka eller inte då jag bara varit vikarie.. Men den som lever får se...

Sweet: Det finns väl en anledning till varför kvinnor har gett sig ut i arbetslivet och inte bara "nöjt" sig med att vara hemma och ta hand om barnen, så det är tack vare mammor som är som du.. Jag funderade också lite på hur det gick med din jobbdag, men det verkar som det fortfarande fungerar bra?

Har idag varit hos BM och allt var bra, tydligen är huvudet bara ruckbart nu, och inte rörligt som sist.. Fick även en förlossningsplanspapper att fylla i.. Både jag och maken fick även känna "på" huvudet, vilket gjorde att maken fick ett "eye-opening-moment", när man lixom lite mer inser vad som komma skall..