Jag anser att föräldraledigheten (= det som betalas av staten till föräldrarna)borde delas 50-50 mellan mamman och pappan.
Jag tror att det är bäst för alla parter och jag har svårt för argumentet att "man inte ska tvinga pappor att vara hemma". Vaddå "tvinga"?! Tycker inte papporna om sina barn? Vill de inte vara tillsammans med sina barn? Vad är det för usla pappor då?
...och de som pratar om att ekonomin är ett hinder för deras man/sambo att vara hemma har fortfarande inte svarat på hur de skulle klara sig om han plötsligt blev arbetslös eller sjuk/råkade ut för en bilolycka. När man får barn har man i alla fall 9 månader på sig att ställa om ekonomin.
Och avil, ja visst finns det både män och kvinnor som inte trivs med hemmatillvaro (känner en sådan kvinna som var hemma 5 månader - så mycket skit det snackades bakom hennes rygg!). Det är lite konstigt/synd bara att det till största delen är män som inte trivs med att vara hemma.
Då jag inte är inne här varje dag så har jag missat att "försvara" mig 
Det är inte som så att vi inte skulle klara oss om min m2b blev arbetslös eller sjukskriven. Min älskling har varit sjuk i fyra år och började arbeta för två år sedan igen så vi är tyvärr allt för medvetna om vad den situationen innebär. Under den tiden han var sjuk så klarade vi av ekonomin strålande men det fanns inget större utrymme för utsvävningar eller nyinvesteringar i hus, bil etc. De fyra åren har också gjort att vi är medvetna om att hålla så hårt i slantarna som bara är möjligt och bygga upp en så stor buffert som vi bara kan för eventuella ekonomiska svårigheter i framtiden. Jag anser att vi sätter oss själva i en svår situation om min m2b skall vara hemma i stället för mig med barn.
Man har ett ansvar mot sina barn att erbjuda dem det allra bästa man bara kan och det är i vårt falla att jag stannar hemma och min m2b jobbar. I andras fall kan det vara annorlunda och jag påstår inte på något sätt att kvinnor i alla lägen är bäst lämpade att vara hemma med barnen. Det skiljer väldigt från familj till familj. Min pappa var hemma med oss och det var jättemysigt, min mamma jobbade heltid men jag ansåg inte att jag inte hann träffa eller umgås med henne.
Det viktiga är att VAR OCH EN hittar den modellen som passar dem bäst.
Jag ÄR öveerlycklig över att få vara förälder i ett land med så generös föräldraförsäkring som Sveriges. Jag tycker att den är bra. Folk får dela upp den inom sina familjer hur de vill för mig, och jag vill gärna få förtroendet att tillsammans med min man förfoga över våra dagar tillsammans med vårt barn utifrån våra egna önskemål och behov. Jag är vare sig bortskämd eller bakåtsträvande.
Att det är knöligt att jobba och ha barn börjar faktiskt gå upp på de allra flesta arbetsplatser, även på min mans där det endast är killar.
Min man uppfattar skillnad i förståelse mer utifrån om man har barn eller inte.
Drömmen vore väl om det sågs som en merit att ha barn, vilket faktiskt ibland är fallet. Man anses mer trolig att stanna kvar,har "vuxit upp "osv. är argument jag själv hört från både manliga och kvinnliga chefer.
Börjar vi tala om för varandra hur mycket pengar vi borde sett till att ha INNAN vi "skaffade" barn tycker jag vi hamnar på ganska obehagliga marker. De allra flesta vill nog gärna ha det så stabilt som möjligt omkring sig, men svaret på "hur skulle det då gå om arbetslöshet/sjukdom/dödsfall osv blev verklighet" är nog för fler än somliga anar:Åt helvete, är vad det skulle gå. Att två jobbar ifamiljen är både norm och nödvändigt i vårt samhälle idag. Det ska heller inte stickas under stolen med att det är i statens intresse att kvinnor ska jobba mer än nu, för det kommer in så lite skattepengar på hemmafruar nämligen.
Trots att det kunde varit bättre är det ändå bra om man jämför: Svenska män jämställdast i Europa: "78 procent av de svenska männen stämde in i påståendet ?En man kan uppfostra ett barn lika bra som en kvinna? ? det är en av de högsta siffrorna i Europa."
Klart att män är lika bra på att uppfostra barn som kvinnor. Därför tycker jag också att det är bra att det automatiskt blir delad vårdnad vid separation (om inte särskilda skäl föreligger).
Om man skulle tänka på barnet ur ekonomisk synvinkel borde visserligen pappa ha hela vårdnaden eftersom han ju tjänar mest pengar...eller?
Över 12 000 europeiska män i åldrarna 25?39 år har deltagit i studien som gjorts av Discovery. Där kan man vidare kan man läsa:
"Många killar vill idag vara mer engagerade i faderskapet än sina pappor. Och männen är frustrerade över att samhället inte ger dem fler möjligheter att vara närvarande som föräldrar. Där intar Sverige en särställning."
Fast vaddå "inte ger dem fler möjligheter att vara närvarande som föräldrar"? De kan ju vara föräldralediga i 6 månader!
min man är hemma i 12 månader... möjligheten finns om inte alla kvinnor beter sig som diktatorer och säger: men jag VILL vara hemme med barnen. det är min rättighet... bla bla...
vet många vänner som inte låter sina män vara hemma... säger till mig som inte är hemma att jag är dum i huvudet som går miste om det och låter pappan vara hemma.... hrm
Håller med dig Hedebris!
Jätttebra skrivet! Nu håller ju inte vi med varandra i sakfrågan, men jag håller definitivt med dig om att kvinnor inte ska TA sig rätten att vara hemma. Varför räknas alltid kvinnans vilja i detta fall och var finns alla män som inte vill acceptera det? Min man sa skämstsamt till mig att han aldrig skulle låta mig beröva honom rätten att vra med sitt barn. Jag kommer naturligtvis inte göra det om vi får barn.
Det är helt rätt att det som står på pappret inte alltid visar verkligheten. En vänninna till mig har en son som nu är 1 1/2 år. Jag frågade henne om pappan skulle vara hemma och visst skulle han det. Han var nog hemma 5 månader... Men barnet passades då av hennes mamma eftersom han passade på att renovera huset. Det var därför han tagit ledigt! Det är ju också många pappor som känner extra stort behov av att komma nära sina barn just under fotbolls VM och OS... [ironi]
Då är det väl ett utmärkt förslag som jag hörde på Tv att Miljöpartiet lade fram: att man ska kunna ta ut ledighet SAMTIDIGT om man vill...
Kan aldrig skada om barnet lär sig hur en äkta hejjaklack ska låta! 
I en undersökning som ungdomstidningen Kamratposten gjort var en fråga till barnen vem barnen helst talar med när de är ledsna.
Endast 5,4 procent svarade ?pappa? ? och placerade fäderna på en femte plats.
Svenska pappor är föräldralediga i mindre utrsträckning än mammorna, jobbar oftare heltid och tar ut färre vård av sjukt barn-dagar. Det kan förklara den dystra placeringen.
Tiden ensam med barnet i vardagen är viktig när barnets förtroende ska byggas upp, enligt barn- och förläldrapsykologen Malin Alfvén.
? Det räcker inte att vara föräldraledig några veckor på sommaren, när mamman också är med. Jag märker jättestor skillnad i barns förtroende för sina pappor när de varit föräldralediga längre, säger Malin Alfvén
---------------------------------------------------------------
Jag kan inte annat än hålla med. Nu har säkert svenska barn mycket närmare kontakt med pappan än i de flesta andra länder och säkert har barn i en del andra länder bättre kontakt med äldre släktingar än svenska barn har.
