Hej Leksi! Välkommen in i värmen!
Vad spännande att ni givit er in den här bebisvärlden! Hoppas på direktträff!
Jag mår illa.
Jag är ap-trött.
Vi har inte kramats. Jag började slutligen böla igårkväll, för det var så överfullt inuti.
Han ffattade noll. "vafrör sitter du och gråter?!"
Jag hade ingen talförmåga just då, så efter en stund säger han "så du tycker jag är så hemsk så jag ska flytta då?"
???????
Nä,nog för att jag tycker du varit helt jävla dum i huvet idag, men det KANSKE kan vara så att det finns något ANNAT som är jobbigt för mig just nu än bara att du inte fattar någonting, din självupptagne fan.
Sa jag eftersom jag är så mogen, samlad och försynt.
Han började öppna munnen för att gaffla om att jag minsann skrikit åt honom.
Jag sa bara men BRÅKA inte med mig i det här läget!
Jag förklarade därefter lugnt men gråtandes hur det känns alltihop.
Han gick och la sig.
Jag sa att det ju känns fantastiskt mycket bättre när man berättar hur man mår och man är uppenbart jätteledsen, att verkligen känna hur innerligt den andre bryr sig.
Sedan satt jag uppe skitlänge och imorse så var det väl bara godmorgon och så skjutsade jag honom till bussen och sonen till fotbollen. "tack för skjutsen" han vinkade när jag åkte förbi bhplatsen och jag vinkade tillbaka.
Thats it.
Vi får väl se hur mycket han tänker fatta. Jag tänker inte ta några diskussioner, för jag har en vulkan inom mig och jag skulle förmodligen kasta porlinet på honom om han bevisar sin dumhet mera.
Fast....promenerade dets inte rätt mkt? 
