I vått och torrt och stiltje och orkan

Hej på er. *tjuvskriver på arbetstid *

Tack för allt stöd, kramar och böner.
Det var den oempatiska sköterskans kollega som ringde upp den här gången och hon nekade mig inte undersökning när jag började gråta och snyftade fram att jag måste få veta.

Som det har utvecklats sig idag (mer smärta och mer blod), hyser jag dessvärre allt mindre hopp om att lilla Baa har klarat sig.
Visst finns det väl hopp än, men just nu känner jag att jag bara vill veta. Positivt eller negativt, bara jag slipper det här.
Har tid på gyn elva idag. Maken kommer hit också.

Hoppas allt är väl med er. *kram*

Hvidis: har du råkat ut för missfall tidigare?

Åhh! Hoppas ändå på lillBaa och att allt är ok!!!
Skickar en bamsekram!!

Både jag och hvidis har fått missfall...(svarar för henne)
jag fick ett MA i v. 16 (15+3) där fostret dött i v. 9-10 nått.

Skulle också fått nu i sep....

Ingis:
Nyfiken på hur makens depechekonsert var!!!
Gillade inte deras nya skiva, men konserten kanske var bra ändå...

Ninnnis:
Härligt med Cab! Härligt när vinden blåser i håret!

Åh, Ankan. Kan bara vagt föreställa mig hur det känns för dig.
*kramar*

Daa, vännen!
Jag förstår verkligen att du vill få veta antingen eller!
Vad jättebra att du fick komma nu. Vad jag förstår sitter du väl antaglegen i väntrummet just nu.
Åh, jag hoppas så innerligt att de ska kunna ge dig positiva besked!

Usch ja! Det är hemskt tragiskt...och inget kan man göra åt det heller....men kroppen är hård i sin gallring, så för min del var det bäst det som skedde så man inte sen fick ett sjukt barn...

Men så behöver det ju inte gå för dig! Håller tummarna stenhårt!!!!

Ja, som ankan berättade fick jag också missfall. Det var i v.8 tror jag i oktober i fjor. Började med lite brunt och dagen efter kom det mer. på morgonen vaknade jag med smärtor (kraftig mensvärk) och blödde ut allt. Usch vad sorgligt det var. Vi bode precis vid sjukhuset och min man jobbar där så han ringde runt så vi kom in på en gång. Där var inget kvar.
Det tog några dagar med stor sorg, men när graviditetshormonerna klingade av börjage det kännas mer overkligt och det gjorde det lättare att hantera.
Det var väldigt mentalt förberedandae inför denna graviditeten (2mån senare) och fick mig nog till att öpna mig mer för hur det blir att vara förälder. Allt det nya.
Nu är du inne till undersökning och jag hoppas verkligen att allt ser bra ut, men oavsett vad, så har du ju våra skuldror att gråta på. *kram*
Så skönt att maken är med dig! Skönt att ha den man älskar att hålla i handen.
Åh, skickar alla kramar i världen!

Åh, Hvidis jag börjar gråta!
Fast jag vet att du har lillmuffins nu!

Jag med! Lillmuffin är iallafall en stark bebis! Så fort jag blev gravid med henne kändes graviditeten helt anorlunda. Med den första (som maken döpte till mattias ) kändes min kropp sjuk, den reagerade på att det var något som skulle ut. så är det inte nu!

Hur ofta kommer posten i detta landet egentligen?? 3ggn nu!

Ska ut och fika med en väninna nu i solen, öppna konto i banken, betala räkningar och hämta modem på posten. Sy upp makens kostymbyxor och tvätta inför stockholmsresan gör jag nog i kväll! Vi ska bo i finkan i stockholm... min kompis jobbar där, på långholmen, så vi ska ta ett morgondopp i mälaren varje dag!

Ååh Daa - tänker på dig och hoppas allt går bra. *håller tummarna* Stor kram!