Så jag kunde inte låtsas att det var hypotetiskt... *svagt leende*
Jag har små blödningar sen i söndags och mensvärk. Det behöver inte vara nåt fel (har läst på en del ställen att det är vanligt), men det kan vara det (har läst på andra att det är ett vanligt symptom på begynnande missfall).
Utöver det har jag känslan av att nånting är galet.
Jag orkar inte med ovissheten: lever mitt barn eller inte? Har gråtit av och till hela kvällen.
Pratade med gynsköterskan på telefon idag och hon sa "ja, det där lät lurt..." och nånstans där lämnade hon mig. Jag frågade om det inte gick att undersöka på en gång så jag skulle veta, men fick blankt nej, det går inte.
Hon verkar dra slutsatsen att det är ett missfall, för hon berättade att antingen kommer det snabbt eller så klingar det ut och då måste vi skrapa. Men ingen undersökning fick jag. "jovisst, det går bra att ringa imorrn".
(en parentes i historien är att jag haft att göra med henne tidigare, och jag har inget förtroende alls för henne, så ett tag tänkte jag att om hon tror att det är missfall, då kan jag vara lugn)
Mycket upprörd ringde jag till barnmorskan som försäkrade mig om att mina blödningar inte nödvändigtvis betyder missfall.
Oj, nu har jag skrivit allt, fastän jag för en stund sen inte orkade alls. Det gjorde susen att tänka på annat. Tack, brudöverlämningstråden
passionsblomman skrev 2009-06-30 20:38:17 följande:
Vaaaa? Varför tror du det? Hur känns det? Vad händer? Berätta mera!