Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Men herrejävlar! Om hon fått tillsägelse tidigare så får du väl saga åt henne
-Jag förstår att din demens har slagit till fullständigt men nu är det så att vi tål inte din parfym , varken den gamla eller nya, så eftersom du är en uppenbar hälsorisk måste vi låsa in dig i ett förråd och kan bara släppa ut dig när stanken gått ur!
Eller... du kanske ska säga åt henne lite snyggt att ursäkta, men jag tål inte starka dofter, kn du vara snäll att inte ha parfym på jobbet!
Lyssnar hon inte så lås in henne 
Usch o fy för stinkande parfymnissar. 
för maskletarna och Lanovias stinkkollega!
Bruttan: fortsätter hoppas på ditt plus.
Vilka människor det finns, förresten! 
"Vi trodde inte nån var hemma" *skakar på huvudet men ler när jag tänker på Bruttan svingandes den tunga handväskan*
Lanovia: oerhört om hon fått tillsägelse, men ändå badar i parfym. (en del av mig vill uppmuntra dig att använda alternativ 1 av Bruttans tillsägelse-förslag )
Att indianerna hälsar på hos mig är inte hela världen. Det var ju bara första försöket efter missfallet. För några veckor sedan var jag ju inte ens säker på att jag ville ha ett plus den här gången (och, ja, jag ångrade mig och ville ha ett mer än nånting annat).
Det som gör mig gråtfärdig av besvikelse är att jag har mått så dåligt under hela den här cykeln! Yr, illamående, jättetrött, fummelhänt och så vidare. Det kan väl vara inbillning eller sjukdom (blir febertermometer när jag kommer hem istället för graviditetstest ). Men jag har inte inbillat mig all denna aktivitet i tjejmagen. Har aldrig (förutom under graviditeten) varit med om nånting liknande. Aldrig att jag har haft känningar av menssmärtor innan mens.
Och när jag hade sådär ont härom veckan (det som gav upphov till ett annat långt ego-inlägg...), vad tusan var det?? Alldeles för sent för att vara ÄL.
Så, där var mitt ego-inlägg. Nu när jag har fått gnälla känns allt bättre.
*blir ivägjagad till lunchrummet av en orolig kollega som inte vill att jag blir för mager*
Daa, är du HELT säker på att det verkligen är indianerna då? 
Har tänkt den tanken, Ninnis.
Säker kan jag kanske inte vara förrän tidigast imorgon (när jag vet att det har fortsatt).
Jag är tämligen övertygad om att det är indianer, för just nu känns det som det brukar göra.
Och timingen är perfekt. Dag 28 är idag.
) slängde en blick på min tallrik och vräkte ur sig ett "Gu' vilket lass!" Dum som jag är känner jag mig skyldig. En sån kommentar får mig att känna mig som en gris, att jag äter så mycket. Förnuftet säger att såna kommentarer ska man sk*ta i. Så länge vågen står stilla äter jag ju knappast för mycket?
Vilken idiot, Daa! Så säger man väl för f*n inte?! Skit i kommentaren och skit i idiotkollegan! Du har antingen indianer eller eventuellt är gravid, så vem f*n har rätt att ha synpunkter på vad du äter???
Ursäkta, men jag blir så förbannad. Är dessutom ganska stor i maten själv, men anser inte att någon annan har med mitt matintag att göra. Trams!
Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan få för sig att komma med en sån kommentar! Han/hon har ju ingen aning om huruvida du lider av ätströrningar, är gravid eller tar jätteilla vid dig av en sån idiotkommentar. Nä, fy sjutton, skit i det nu. *kramar om hårt och innerligt*
