I vått och torrt och väntan

Nja, 53 dagar var min längsta cykel i våras. Jag är på dag 42 nu. Det konstiga är att jag fick utslag på digitalt ÄL-test för tre veckor sedan (dag 19). Men jag har hört att man kan få utslag på test utan att faktiskt ha ÄL, typ att stegringen sker men ingen ÄL följer. Jag vet inte om det är det som har hänt, i så fall kan jag ju få vänta nån vecka till på indianerna... Tror dock inte min kropp hoppar över en hel cykel, snarare att mina cykler är långa och oregelbundna. Med Pergotime har de legat på 32-34 dagar.

Ankan: åh, vad skönt med bara vitt! *drar en lättad suck*

Ninnis: det låter kul med tjejmiddag. "tre trötta trynen", det lät så gulligt roligt

Jenny: trist med influensa. Krya på dig. *stoppar om med en skön filt*

Trist med era tjuriga indianer, tjejer. *talar skarpt till dem (indianerna alltså )*

Blomman: Ja, visualisera ert härliga slott! Önskar dig energi till dagens projekt.

Ja, visst har Ingis tillgång till dator?

Det var skönt med aerobics igår. Energinivåerna känns fortfarande låga, men det kanske går över. Dags att tänka positivt.

Bra med positivt tänkande, Daa! Heja dig!

Om inte Ingis har gett sig tillkänna i eftermiddag så messar jag henne och frågar vad sopm står på

Ja, det är bra Daa! Heja dig!!!!

Läste precis en kompis förlossningsberättelse.
Det gick bra till slut, men varade länge och lite komplikationer så hon blev klippt.

Håhå jaja....tänk vad man skall behöva genomlida...

Ajajaj...

Då får vi hoppas att de snart dyker upp då. Hur länge väntade du innan du fick hjälp med pergotime? Ska snart till barnmorska för att ta cellprov, tänkte att jag skulle boka en tid med henne också så man iaf kan prata igenom detta lite.

Tror vi hade försökt i ett halvår när jag fick Pergo. BM sa att man egentligen väntar 2 år (?!) innan man ger det, men eftersom min cykel var så oregelbunden så fick jag det när jag ändå var där.

Hej alla,
Jag är ny på denna tråden men ni verkar ha så himla mysigt så jag vill gärna vara med.
Min sambo och jag gifter oss i maj nästa år och tanken är att vi ska försöka bli gravida så fort som möjligt efter det.
Jag har ätit p-piller i 10 år ungefär. Blir det verkligen svårare då?
Jag är helt nollad när det kommer till sånt här, min sambo bara garvar åt mig när vi pratar om det. Han vet mer än jag.
Saken är att jag aldrig har funderat så mycket på det, självklart vill jag ha barn men jag har inte tänkt på det mer än så. Vilket innebär att jag inte vet nånting om hur p-piller påverkar chanserna att bli gravid eller annat för den delen heller.
Jag är nog en ganska sorgfri person som försöker att inte stressa upp mig och oroa mig i onödan vilket gör att jag inte heller uppdaterar mig som jag kanske borde förrän jag sitter där med bröllopsplaner eller gravidplaner eller vad det kan vara.

Behövde nog mest tjöta av mig lite och lätta mitt hjärta, för jag börjar få lite panik. Vad blir man för mamma om man inte har en aning om hur man gör?

Hej Emma (?)!

Jag tror att det är väldigt bra att vara sorgfri, inte stressa upp sig och oroa sig i onödan. Jag tror problemet ofta är att man faktiskt vet för mycket, och därmed ofta bekymrar sig alldeles i onödan.

Jag varken funderade eller bekymrade mig så mycket när jag slutade med p-ring, utan tänkte att det kan ta lite tid och kommer när det kommer. Men för varje månad som går väcks fler och fler funderingar på om det är något fel. Dessutom är ju detta något som vi inte kan påverka överhuvudtaget, vilket inte heller är helt enkelt att förlika sig med.

Vad gäller p-piller så är det individuellt, som allt annat i den här karusellen. En av mina väninnor blev gravid 2 veckor efter sista pillret, andra går månader utan att få mens.

Det ÄR inte en dans på rosor, men taggarna är betydligt lättare att hantera när man har de underbara tjejerna i den här tråden som plåstrar om och blåser lite på såret.

Tack för ditt svar, tror jag kommer stanna på denna tråden och läsa om hur det går för er andra och få ert stöd när jag behöver det.
Tack än en gång!