Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Lunchtime med maken ... vi jobbar hemifrån idag.

Egentligen är det mysko att diabetiker inte får adoptera så länge som de i övrigt är friska, eller? Många äter och lever väl i alla fall bättre och mer genomtänkt än medelsvensson. Eller är risken så jättestor med följdsjukdomar?

Helt rubbat att man inte får adoptera som diabetiker (min mamma är det och jag vet precis vad det innebär) men är det inte bara vissa länder som förbjuder det, type Kina och så? El är det ett generellt förbud?

BS: nej jag vet för jag hade tänkte testa med stickor och man ska ju börja på dag 10. Men jag var så deppig över det här med lgh förra veckan så jag orkade inte tänka på ngt annat och dessutom har jag alltid förr haft ÄL på dag 14 och då slösar man ju bort ett antal stickor. Men sedan hade jag typiskt ÄL-ont för en vecka sedan (och då var det ju redan försent att testa för när ÄL-ontet kommer då har ju hormonet gått ner redan). Sedan testade jag faktiskt på dag 14 för att kolla men ingen böj. Så antingen hade jag för första ggn en tidig ÄL el ingen ÄL alls...
Intressant va?! Men faktiskt väldigt oT (onTopic)

För mig var det inte själva födandet som var det viktiga (eg ett rätt onödigt steg tycker jag ) men jag ville känna hur det kändes att vara gravid. Och det är jag glad att jag fått uppleva. Men annars hade jag absolut adopterat för att få själva barnet, det är ju ändå det som är det viktiga.

Helt galet om alla länder säger nej till adoption pga diabetes! Då borde dom väl lika gärna säga nej till rökare?

Själva födandet skulle jag definitivt kunna skippa men graviditeten tycker jag är superhäftig, jag är så tacksam över att jag fått uppleva en. Men då har jag ju haft en otroligt lätt graviditet hittills, jag förstår verkligen att det måste vara otroligt jobbigt med illamående, foglossning, hemorrojder, järnbrist, halsbränna och vad det nu kan vara.

Ska man våga sig in här? Jo, jag tror det, trots prat om bajs i skåp med olika färger. Skåpet jag gömt mig i den sista tiden har varit bajsfritt, iaf! Men tack för den röda mattan.
Jag är inte så svår att få ut garderoben, men eftersom jag lyckats identifiera Vickan så ville jag iaf kolla med henne innan jag gav mig in. *vinkar till Vickan och alla andra* Och när jag sedan dessutom lockas fram med lite choklad och att fredagskänslan skulle bättras på, då var saken klar! Tack för det!
Kort presentation:
Bor i Östergötland men är smålänning från början. Har ca 39-40 i skor, älskar choklad, just nu är jag nere i den med havssalt i. Och den där pralinen Nenne skrev om häromdagen lät ju underbar! (Det var nästan att jag ville smyga fram bara för att få veta var man får tag i den.)
Har hus, katt, man och dotter, kombibil, husvagn och icakort. Dottern E är 2,5 år. Nummer två ligger i magen och vi väntar på den lill*s entré i början av april.

*puh* Känns lite läskigt att trycka på "posta inlägget"... Men nu kör jag!

Om jag förstår det rätt så är det ganska så många länder som säger nej till föräldrar som bär en kronisk sjukdom.

Parnassia - välkommen!

Och tyskan är såklart genuin - så passa på och lär er nu era messerschmidts!

Parnassia: välkommen och hur kom du på ditt nick?!