• BrudSommar2006

    Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

    Sedan 2006 har vi som hänger här försökt lista ut hur man märker när man är gravid och om ett efterlängtat plus möjligen är att vänta. Vi kan inte vara speciellt smarta för vi är inte ett dugg närmre en lösning på problemet nu än då och ändå ger vi inte upp.


    Nåja, se till att få tummetotten ur nu och hjälp oss komma upp till de nästan 12 000 inlägg vi kom upp till nu sist. 


    Jag har förstått att man helst ska uppge skostorlek, favoritchoklad, var i landet man bor och hur det står till på barnfronten för att börja hänga här med oss men jag vet inte jag, jag tycker att det går lika bra att skicka en slant direkt till mig.


    Hursom, här diskuteras hus och hem, resor och relationer, goda drycker och fester och så klart när nästa trådträff kan tänkas inträffa och var. Har man väl gett sig in i diskussionerna här så kommer man aldrig loss.


    Välkomna!


    Här finns förra tråden: 


    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3651505.html

  • Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
  • porchez

    Scrolla ner om ni inte orkar läsa -


    mer ego - har återigen börjat fundera över min vikt... Fick en del pikar av syster när hon var och hälsade på över helgen. Samtidigt som jag vägde mig för första ggn på länge och väger mer än jag någonsin gjort! (fick själv en liten chock) Men innan detta så har jag varit väldigt nöjd med min kropp och äntligen sett reslutat av det senaste årets hårda träning... Men min hyfsat dåliga självkänsla så vet jag inte hur jag ser ut längre... om jag borde gå ner några kilon kanske? Hur ska man veta? vad ska jag gå efter? min syster sa tex. att jag hade snygga armar för två år sedan (hon hänvisade till ett gammalt kort på mig) detta var på den tiden jag precis flyttat från mitt ex, hade ätstörningar och tränade super hårt. Är det så jag ska se ut? Det är sju kilo mindre än idag? Vilket inte är omöjligt att banta ner sig till. Jag sa till henne "men då var jag ju sjukligt smal" hennes svar var - nej det tycker jag inte, snyggt smal!


    Måste bara skriva av mig lite, för detta är svårt att prata om med folk, för man får ju alltid bara höra att man duger! är känsligt ämne och jag vet inte vem jag ska prata med detta om eller hur man ska ta upp det liksom - Hej, tycker du att jag är tjock? att jag borde gå ner i vikt? har för stor mage? för stor rumpa och tjocka armar? Var jag finare för 2 år sedan när jag vägde mindre och var mindre vältränad??


     

  • porchez

    såna frågor som jag behöver en man att diskutera med, en som jag vet att jag kan lita till 100% på! Kompisar är nog inte tillräkligt ärliga...


    Så tack, nu har jag fått skriva av mig lite, känns redan bättre

  • MSW

    Porchez: svårt att veta vad jag ska skriva! Jag funderar också mycket på vikt och hur man uppfattar sig själv! Men som jag tycker så verkar det som att du tränar så mycket som du mår bra av ( och de foton jag har sett tycker jag du ser jättefin ut på) och om det var så att du nästan hade anorexia för två år sedan tycker jag att det låter som att din syster inte har helt bra kroppsuppfattning heller, om hon tyckte att det var snyggt smal! Sen är det juh EGENTLIGEN så att är man nöjd själv så är man fin! Men jag skulle kunna ge en hel del för att riktigt kunna se mig själv som andra ser mig! Vet inte om detta flummet ger nånting, så jag skickar också en STOR kram!!

  • passionsblomman

    Porchez; Stoppa en socka i truten på din syster! Du behöver inte hennes åsikter, pikar eller ideal om vad som är snyggt!

    Är det så att du haft ätstörningar så tycker jag nog att det du borde isåfall är att ha en kontakt med en dietist eller en läkare jämsides med din träning. För vilket dike man än varit i när det gäller kroppen, så kan det vara väligt svårt att "se klart" så att säga.

    Allmänt sett så tycker jag BMI-tabellerna är en fingervisning som kan hjälpa en att inse vad som ryms inom det som kallas normalvikt.
    För min egen del rör det sig mellan 49 ända upp till 67 kilo. Det är ett ganska strot spann och som du ju mycket väl begriper så ser jag rätt olika ut om jag väger 67 mot för om jag väger 49. Men jag kan väga bådadera utan att ha blivit överviktig eller väga för lite.
    (Att jag sedan tyvärr väger ganska många fler kilon än 67, är för min del jättetråkigt men inget jag orkar ta tag i mitt i hormonbehandlingar och skit.)

    Jag har -utifrån de bilder jag sett på dig-mycket mycket svårt att se varför i helskotta du skulle göra något som helst annat än njuta av en ung, snygg kropp och vara nöjd och glad över att du tränar.

  • porchez

    MSW - precis så menar jag, om jag bara kunde se mig själv från en annan synvinkel! Så jag bara viste vad jag själv vill sträva efter, för det vet jag inte riktigt idag.  Eftersom jag förra vecka kollade på nytagna kort på mig själv och var hyfsat nöjd, och efter den här helgen ser mig i spegeln och tycker jag är STOR. Tack för snälla ord.


    Även från dig PB Vet att jag inte ska lyssna på min syster, hennes ord har alltid tagit hårt på mig... hon vet ju såklart inte om vilka ätstörningar jag haft, för då borde hon varit tyst, men jag sa ju iaf till henne att jag inte åt på den tiden...  Precis som du säger så enligt BMI är det ganska stort "glapp" på vad som är OK att väga, det är därför jag har svårt att titta på dessa siffror. Jag är även rädd för att bara gå ner några kilon för jag är rädd att få tillbaka ätstörningarna, men ditt tips om dietist låter faktiskt bra. Tror på det nya gymmet har vi tillgång till en PT som kan ge kostråd osv. kan ju vara ett bra första steg kanske...

  • snaily

    Porchez
    Kan bara instämma med föregående talare i form/vikt-frågan. Men också att inte stirra för mycket på vågen, tänk på att muskler väger mer än fett, du som tränar mycket. När jag var som mest vältränad (och smalast) så vägde jag också som mest. 


    Mega-ego:
    SISTA DAGEN INNAN SEMESTERN!!!! ORkar dock inte göra några glada gubbar för är helt slut efter jobbigaste arbetsdagen på väldigt länge - ALLT gick fel igår som kunde gå fel. Någon smart hade "planerat" så att jag var helt ensam på bygget och skulle introducera en ny vikarie - samtidigt som jag skulle ha telefontid, vilket innebär att jag sitter uppbunden i telefon precis hela tiden, det ringer konstant. Ovanpå det var det fel på vår telefonväxel vilket innebar att folk inte kunde nå oss efter telefontiden, något stressande och inte acceptabelt. Och så hade givetvis tjänstebilens batteri dragit ur helt, och den var inkörd i ett litet garage med nosen före så det gick inte att komma åt med startkablar. Jag tillbringade hela dagen med att försöka fixa alla dessa praktiska ting... helt slut sen. Och stackars vikarie som fick noll hjälp av mig. Sen fick jag givetvis nattjobb också! Bara att hoppa upp ur sängen kl 1 på natten och se glad ut (inte!).


    Nu måste jag skynda mig iväg, har en tid hos barnmorskan, en ny för den vanliga har semester. (Jag också snart!!!)

  • nennesjuttioåtta

    god morgon! Tragglar på här med stackars katten i tratten. Upptäckte i morse att hon kommer åt att slicka på baktassen TROTS struten. Vet inte om hon kommer åt såret eller bara ovansidan av tassen, men hjälp- det får hon väl inte göra?!?!? Vad gör vi då? Och hur gör vi med allt jävla kattsand som sätter sig däri. Usch, vi är hemska plågoandar och onda ögat kommer flera gånger per dag, nu stirrar hon misstänksamt på oss bara vi vill klappa. Men hon sover med oss iaf. Fast inatt var hon pain in röva och härjade runt i sovrummet och satte fart på planschen men efter någon timme så gav hon upp och somnade. 


    Fast jag sover ändå uruselt nu. I natt sov jag sittandes med en massa kuddar, magen bökar omkring och gör så ont hur jag än ligger! Sammandragningar hit och dit och sparkar och jag önskar att det kändes lika bra på natten som på dagen, då är det bara mysigt och puttigull. Och så snarkar jag, trots att jag sitter upp. Om det ändå var så att P också snarkade så att det blev jämnt men icke. Men det kanske är värmen som gör att tålamodet tryter om nätterna? 


    Idag kommer systeryster med familj och en liten vagga vi ska låna. Hoppas den är fin, inte för att det skulle göra något om den var ful men vi har inte samma smak så den är säkert full av schablon-stöplade nallar och rosetter.

  • nennesjuttioåtta

    Snaily– låter som en jobbig dag och natt! Nedräkning nu! HÅLL UT!!!! 


    Porchez – socka i truten var en bra idé! Lyssna inte på henne! Titta på korten igen och hitta samma känsla! 


    Jag har också jättesvårt att förstå hur jag egentligen ser ut. Nu väger jag normalt ganska lite så jag borde förstå att jag är rätt tiny men eftersom jag inte är så vältränad så känner jag mig som en blobba ibland, jag är ju inte särskilt proportionerligt byggd heller, t ex skjortor sitter antingen illa över magen men bra över brösten, eller tvärtom. Framförallt tror jag att jag är mycket längre, vilket blir helknas när jag provar kläder och inser att benen inte ens sticker fram under musikanten-kjolar. Och så har jag limparmar. Men jag är nöjd ändå!

  • nennesjuttioåtta

    och som hon (Nancy) dreglar! Är det en biverkning eller? Det bara stänker i struten när hon skakar på huvet

  • MSW

    Nenne: verkar Nancy pigg annars då? Snaily: skit med gårdagen/natten, skönt med semester inom räckhåll! * vinkar till alla* idag ska jag och A på hästpremiering! Och min "vill ha en egen häst"-önskan blommar alltid upp av ngn märklig anledning!

Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen