Livets toppar och dalar

Det är väldigt individuellt, är bebisen fixerad ännu?

Nä, det är svårt med text att skriva som man menar. Jag vet inte ens om det var du som skrev att det var ett problem men det har ingen betydelse för jag skrev bara som jag känner över uttrycket. Jag tycker fortfarande inte det är ett problem att ta upp i sammanhanget.

Men sen är jag färgad och helt nedkletad av att ha drabbats av detta helvete själv och känt att flera år gått till spillo när andra fortsatt sina liv och det enda jag och min man gjort är knullat som kaniner mer eller mindre engagerat, eller tagit mediciner och väntat på remisser/behandlingar/whatever. 

Och det gör en bitter och avundsjuk och i många fall en jävligt dålig människa som man inte alls vill vara men inte kan kämpa emot. Så jag ber om ursäkt om jag gick igång på alla cylindrar men det är ett känsligt ämne.

Nenne
Oj vad jag känner som du!

En lite anektdot som i alla fall snuddar vid ämnet: var på finrestaurang i förrgår och berättade i telefon för syrran vad vi ätit, och inte ätit - jag hade bett om en gravidanpassad meny och hoppade över att äta de opastöriserade dessertostarna. Givetvis var syrran tvungen att kommentera det och tyckte att man väl visst kunde äta sånt fast man är gravid, det kände hon massor av gravida som ätit och det hade gått bra. "Jaha, men då kan jag lova att de personerna inte hade läst 15 högskolepoäng livsmedelhygien OCH genomgått två IVF:er", sa jag. Surt och bittert. Varför kan man (som syster) inte bara säga: ja, jag förstår att du vill vara lite försiktig efter allt ni gått igenom. ??

nä, nu ska vi sätta upp lite tavellister här och bädda vaggan som är färdigmålad. Och sen kanske symaskinen åker fram?!? Och kanske möblera om lite i vardagsrummet... 

Här åskade det också igår, men långt ute till havs. Det var ändå rätt coolt för vi såg det från våra fönster i burspråket (ni som varit hemma hos mig vet kanske?) hur det lyste upp mellan granarna långt bort i fjärran. 

Anekdot menade jag...

Megalångt ego-pladder:
Sista dagen på Ön blev riktigt trevlig, fint väder så slöade på stranden på dagen, och vattnet hade äntligen blivit lite varmare igen så det var uthärdligt att bada. På kvällen var vi på en riktigt riktigt bra restaurang och åt en delikat femrätters överraskningsmeny - dock ett klart kulinariskt minus att dricka äppelmust istället för sjukt smarriga viner till maten, men men, det tar vi igen i framtiden! Det var perfekt för maken i alla fall eftersom jag kunde köra dit och hem, vi har funderat på att åka dit i flera år men inte blivit av för det känns så trist när någon måste avstå från vinet bara för att vara chaufför.

Åkte morgonfärjan igår morse och hängde sen hos en gammal kompis i Stockholm hela dagen, kom upp hit framåt kvällen. Jag är dock mer less än vanligt på att vara här - det är makens pappas hus (landställe), ett fint gammalt hus men ingen bor här längre utan det används egentligen bara som fikaställe för grovjobbare/lagringsplats för gammalt skräp... och städas ALDRIG. Det brukar vara rejält grisigt och vi brukar tvingas göra en ordentlig städomgång för att ens klara av att vara här i några dagar, men den här gången är det grisigare och äckligare än någonsin... Jag känner att jag ger upp nu, det är fan ingen idé att hålla på och försöka städa (gammalt och slitet och ingrott som tusan så det GÅR ju inte ens att få rent) när det sen ser lika äckligt ut igen efter någon vecka. Hade en allvarlig diskussion med maken om det här igår - han tycker som jag men det är ju inte hans ställe, vi bor ju dessutom så långt bort annars så det är svårt för honom att påverka situationen mer än att han kan försöka prata med sin far. Något som inte lyckats så vidare bra tidigare.
Om vi får barn kommer jag nog mer eller mindre helt lägga ner att åka hit, det känns som en klar hälsorisk att låta en bebis bo i det här huset... Trist, för maken vill ju gärna vara här lite på somrarna åtminstone...

Ikväll blir det antagligen grillning hos en kompis, trevligt att träffa dem och trevligt att slippa ifrån "grishuset" en stund. Sen väntar 1-2 dagar hos makens mamma på en skärgårdsö.

snaily – ja men eller hur! Orkar inte ens argumentera...