lunagarden skrev 2010-08-07 20:55:08 följande:
Förlåt mig, jag är ju ny här och känner inte alls till din historia
Nä, hur skulle du kunna göra det. Det är inte alltid en så lätt och glättig tråd det här, så ibland är det inte så enkelt att komma in som ny heller. Det tog då ett bra tag för mig att få lite koll och känsla. Jag-som många andra, läste bara i början, smög mig sedan in-och har därefter fastnat totalt.
Jag har iallafall velat ha fler barn sedan min första son föddes. Nu är han nio och ett halvt och efter att först ha väntat in sambon-som först var "nöjd med ett", medan jag själv kom igen efter depression och en massa skit, så har vare sig "blir det så blir det " och avslappnat "umgänge", eller ÄL-stickor, inseminationer (5st) eller ivf (1 st) eller FET (frysförsök) (1st) funkat. Vi har nu "sommarpaus" inför ytterligare ett ivf. och när man fan inte ens kan ha så regelbunden cykel att man kan köpa ETT paket ÄL-stickor, och när det väl blir gubbe, ja då kör det ihop sig så det blir manliga stressyndrom eller han jobbar natte, eller vi är osams eller vad fan som helst, som normala par kan ha som skäl att inte göka en kväll. Bara det att skippar man det av sådana skäl, ja då har man sumpat även denna månads chans.
Jag är snart 40 och har inte några månader att slösa bort längre. Och det är vad läkarna också säger med hänvisning tll mina värden, så det är inte bara åldersnojja.
Summa summarum: det går fanimig inte ens att försöka själva som vanligt folk längre, för hela grejen är så mentalt jobbig.
Well, nu har iallafall sambon ringt och sagt ifrån sig kvällens extrapass på jobbet "av brådskande familjeskäl" Haha till och med jag måste ju garva!
Men ahn insåg väl, att tanken på att han annars skulle "lyckas prestera" medan sonen är vaken nu innan han skulle ha åkt iväg, OCH helst när han kommer hem i morgonbitti arla morgonstund...tja, det var visst bättre att vara ledig då.
NÅNTING har han visst fattat sedan förra månadens totala psykbryt...