Livets toppar och dalar

Oj, granntrådsdramatik, hoppas att det går bra.

Ja inte visste jag innan att min mamma är så virrig men problemet var att hon läst om aktiviteterna i artiklar i Ölandsbladet och sedan hittade hon dem inte igen när vi skulle ha dem.

Har varit och köpt en sådan där fånig pryl med små leksaker som man hänger över stolsryggen framför barnet som aktivering i bilen, ska se om jag får dit den i eftermiddag. Ja vad gör man inte när man är desperat... Astrid mår inte illa i bilen men hatar att sitta fastspänd någon längre stund. Likadant med barnstolen i köket, knappt man hinner mata färdigt henne innan hon tröttnat på att sitta. Eller om man sätter henne på golvet, hon tröttnar på allt väldigt fort och sedan låter det väldigt illa...

Vi vill också ha nytt köksbord, vårt är ruskigt fult och hemskt men med tanke på den åverkan Iris gjort på bordet med sina bestick så ska vi försöka stå ut ett par år till tills Astrid är förbi hacka-i-bordet perioden också...

Har sparat pastarecept och efterrättsrecept, lät gott båda, fast utan kyckling då.

Liten, vad segt på husfronten!

MSW, vad skönt att blödningen är borta, fast trist om värdena dippat igen.

Jaha, nu har den lilla terroristen tröttnat på att sitta på golvet och det är snart dags att hämta Iris på dagis men jag återkommer!

Hej Nenne! Jag läste att ni träffat dagisbarn och blivit smittade, det är ju hopplöst med dagisbarn, de säger väl att man ska försöka undvika att träffa dagisbarn när man har bebis men i många fall är det ju svårt och vad det gäller syskon helt omöjligt. Är väl därför vi åkte på RS och Astrid aldrig fick någon bra försäkring beviljad innan hon fyllt sex månader...

Förresten verkar alla tycka lagom synd om oss som har skrik-Astrid att tampas med i bilen och det får mig att undra, är det bara vi som har det så alltså? Är alla andra lugna och snälla när ni är ute och åker med de små raringarna? I så fall är det irriterande att vi ska vara värst, hm.

Förresten, aldrig att jag skulle kunna lämna Astrid på någon barnpassning, jag kan inte ens be mamma hålla henne medan jag går in i ett annat rum utan att hon börjar skrika. Men, men, förr eller senare ordnar sig det ju också.

Nenne, japp, hon har alltid skrikit så det finns hopp för Pricken!

Jag hoppas så att det går bra för Heloise men en fråga bara, är Panzer en han? Är han i så fall den där Sven som FruLLan brukar dilla om??

Jag minns inte om hon skrek på väg hem från BB men det gjorde hon säkert, Iris skrek också första året i bilen. Ibland hade man ju tur och hon sov när hon var bebis men det var ju som sagt om man hade tur.

Nenne, hitta rätt hoppgunga i så fall för vår vi har är usel, den är alldeles för trång så man måste vara två för att få loss ungen ur den. Plus att den har slitsar i sidorna för barnets armar men vikten av barnet gör ju att armarna kläms ihop i de där slitsarna. Alternativet är att armarna hålls i obekväm ställning rätt fram och sticker ut framtill. Värdelöst.

Den där Sia-glassen låter som något för mig!

Trist att det tar sån tid att läka men jag minns iofs inte hur lång tid det tog innan jag kände mig OK igen efter förlossningen med Iris. Astrid fick jag ju inga bekymmer av alls som tur var. Hemorrojderna tog nog ett tag i alla fall men salvan jag hade fungerade bra.