Mätt på köttfärssås, det var gott, och glass till efterrätt.
Var hos BM idag för akupunktur, och fick även provsvaren, vilka inte visade på någonting.
Det var ju bra, men samtidigt undrar jag ju varför det kliar så.
Och så bröt jag ihop och började lipa som en tok när hon började sätta nålarna. BM undrade så klart varför jag grät, men inte fick jag fram något att säga, utan allt bara blev helt övermäktigt. Till slut lyckades jag lugna ner mig tillräckligt för att hon skulle kunna sätta alla nålar och så kunde jag nicka till svar när BM föreslog att vi kunde prata när hon skulle ta ut nålarna istället. Maken var med idag och han fick sitta och hålla mig i handen i nästan en timma medan jag låg med nålarna och tårarna rann.
Jag är sååå trött på att ha oooont. Jag är trött på att inte kunna röra mig, att inte orka göra någonting . Det är jobbigt att det kliar, och när hon sa att provet inte visade någonting så var den första tanken som jag fick "tänk om hon tror att jag ljuger". Att jag bara gnäller. Jag kanske bara är världens mest överkänsliga? Jag kanske inte har så farlig foglossning egentligen? Normala människor hade fortsatt med sitt liv som vanligt, men jag klarar knappt av att gå? Och dessutom så kommer de där svarta tankarna som ett brev på posten, och jag klarar inte av att säga vad jag tänker. Jag kan inte. Jag borde vara van kan man ju tycka, men vissa saker som jag kan säga i enrum med min kurator, klarar jag inte av att säga inför någon annan. Jag klarar inte av att skriva det heller för den delen, jag har försökt, men det går inte.
Det där om att jag kanske bara var överkänslig lyckades jag i alla fall hulka fram till maken och han sa att han var övertygad om att jag hade minst så ont som jag visade. Och jag känner ju att jag har ont, men ibland börjar man tvivla på om det verkligen är så, eller om man bara håller på att bli galen?
När BM kom tillbaka så hade hon lite olika frågor om hur hon skulle kunna hjälpa mig, till slut kom vi i alla fall fram till att vi skulle avvakta och hålla oss till den ursprungliga planen, dvs på tisdag ska hon kolla om tappen mognat något, och då får vi diskutera en ev. igångsättning.
Och som ett tillägg till namndiskussionen kan jag tillägga att det namn som maken gillat mest numera inte är aktuellt efter det att vi såg på FB vad våra kompisar gett sin dotter för namn. Så kan det gå.