Flamman förstår att det känns länge utan M, men som du säger tiden kommer gå fort. Du kommer ju ha fullt upp med att träffa gamla kära vänner.
A sover bättre nu. Så fort vi slutade med medicinen började han sova som vanligt igen. Så nu vet vi det... medicinen är inget bra för sömnen. Men mamma har en vännina som tar någon liknande medicin o hon säger att den är vidrig att behöva ta, känner sig nästan påtänd. Så då kan man ana lite varför A var så rastlös på nätterna.
HOppas nu vi slipper den något mer... fast det lär vi ju inte göra, men ju längre utan den desto bätre.
Tur att han började sova bättre för jag höll på att gå under av trötthet. I helgen visste jag varken ut eller in, var bara trött o sur. I lördags fick jag dock sovmorgon, maken var väldigt snabb på att ta honom både på natten o morgonen för mig. När söndagmorgon kom hade jag hoppats på mer avlastning än vad jag fick, då tyckte maken det var hans tur att sova. Jag var fortfarande förbi av trötthet o blev förbannand för att han inte kunde ta A två morgonar. Men det tyckte han att han gjorde... eller ja jag vet inte, vi såg världen från två olika håll o så som jag betedde mig då har jag aldrig förr gjort mot min man. Men där tog tröttheten över allt.