I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej på er alla fina! Nu har det varit sådär igen - jag har försökt hänga med via mobilen och så har jag formulerat tusen bra saker att skriva, som jag sedan aldrig skriver. Men nu!

Först och främst: Blomman, världens största kram. Jag har velat komma på något klokt och bra att skriva till dig, men jag kan inte komma på något. Så det blir bara en kram och massor av varma tankar till dig. Du är så stark! Förstår att det är massor av tankar och känslor som blandas hejvilt. Kram igen!!!

Leksi - HURRA och GRATTIS till er lilla flicka!!!  Vad härligt att allt gick så bra! Hur har det gått såhär första veckan med henne?  

Och ett nytt ansikte - hej Anne!

Hvidis, grattis på födelsedagen! Hoppas du har en fantastisk dag! 

Flamman, ja, vad säger man... Jag håller med Blomman om att ärkeaset har nedgraderats till globalpucko! Varför finns det människor som bara är rena idioter?  
Men vilken fantastiskt vacker video du skickade i inboxen! Så härligt det såg ut. Jag saknar att åka skidor, har alltid åkt så mycket fram till jag flyttade ner hit - fast just nu längtar jag allra mest till våren.  

Här hemma har det varit många olika saker som tagit upp tankarna. Ekonomiskt har det varit väldigt kärvt hela vintern. Vi gnetar och sparar, letar erbjudanden och äter gröt, gnager av det numera väldigt lilla sparkontot och räknar dagarna till nästa löning - som tyvärr inte har haft mycket att ge. Det är ju så det är ibland som frilans i en tuff bransch, men det är jobbigt. Ja, ni är ju flera som vet precis hur det är. 

Denna månaden fick vi något bättre i lön, tack och lov. Lite av det åts upp av lille kattens kastrering nu igår. Det blev ett större (och dyrare) ingrepp än beräknat, eftersom ena testikeln inte hade "trillat ner" utan låg kvar i buken.  Så de behövde operera, och det blev ett ganska stort snitt. Nu går han runt här hemma och ser så ämlig ut med tratt på huvudet och rakad mage. Stackars min lilleman! 
Och så andra katten då: damen hade haft diarréer under en längre tid när jag ringde djursjukhuset för ett par veckor sedan, orolig för att det skulle vara något med njurarna. "Sätt henne på diet" var deras råd, så jag fick åka iväg och handla specialfoder för väldigt mycket pengar. Nu är hon stabil i magen igen, så nu försöker vi sätta över henne på den vanliga maten... Det är inte alls populärt - specialmaten är tydligen mycket godare! 

Svägerskan totalignorerar mig på alla tänkbara fora. Maken är fly förbannad över beteendet och försöker återigen snacka med brorsan, som bara blir arg och förnekar att det finns ett problem. Svärmor märker också och upplever själv att kontakten inte alls fungerar med sin andra svärdotter. Det hela är en soppa! När jag var iväg i förmiddags pratade de om det alla tre - mor och söner alltså. 
Jag önskar bara att man kunde ses och prata som vuxna människor, inte nonchalera, ignorera och göra narr av. Suck. 

Förberedelse inför provspelning om två veckor! Mycket övning och mycket fokus just nu.

På torsdag firar maken och jag sex år tillsammans. Vi jobbar en del båda två nu under påsk, men vi ska försöka få lite extra tid för varandra då! 

Ja, det var ju både kortfattat och korta meningar, men åtminstone något vad som händer här just nu.

Stor, stor kram till Blomman!!! Vilket otroligt oflyt och otur i turen! Jag förstår vad du menar med att känna sig egocentrerad för att man blir så besviken - men jag tror att vi alla hade reagerat på just det sättet! Jag känner så väl igen det från helt andra (och betydligt mindre viktiga!) situationer. Man känner sig rutten som människa, men jag tror att man MÅSTE få tillåta sig att känna så! Det är ingen konstig känsla, och det är inte egocentrerat. 

Och nejnejnej, du ska absolut inte skynda på att bli frisk för stressen att ingen annars staplar ved eller går ut med hunden! Det får sambon lösa! Jag säger som Flamman, du ska ta all din styrka och kraft till att bli frisk. Allt annat måste du släppa, och förlita dig på att det ordnas på ett eller annat sätt ändå - kanske inte så snabbt eller på det sätt som du skulle gjort det, men det får vara oviktigt nu. 

Kram igen!!!

Hurra på din dag, Klockarbol! Fick du ditt kaffe på sängen?

Hvidis, så underbart det låter med blåsippor och havet! Klart ni ska flytta om det är så du känner! Att bli tillfreds och lycklig med livet och hitta sig själv till fullo tror jag är svårare om man befinner sig på fel ställe rent fysiskt. Hoppas du får maken med dig i de tankarna!

Blomman, jag instämmer med resten - det är väl KLART att livets svåra stunder ska rymmas här! Jag tror inte alls att du skrämmer bort någon! Bara ut med alla jobbiga tankar och allt elände. Så måste det vara ibland!

Spännande imorgon för mig och maken! Han är uppe i landet och provspelar! Första rundan var idag, efter ett sanslöst schema för honom - igår både brorsans bröllop och premiärföreställning på operan. Han gick vidare, som en av fem stycken! Till två tjänster! Jag är så spänd och stolt, glad och nervös! Håll gärna en tumme för honom imorgon, om ni har någon över.
Jag förbereder inför kommande provspelningar också, och kämpar vidare med envishet och beröm som bränsle.

Flamman, vilken disciplin ni verkar ha, både du och musikern! Jag är imponerad! Hoppas dina flickor har det borta denna veckan! Är de hos sin pappa?

Ja, tack Ninnis, Ingis och Fru E med telningar för en jättemysig fika i måndags! Så kul att träffa er! Jag är mest glad att det inte var jag som började spotta på någon av er, sådär första gången jag träffade er!

Roliga nyheter - min fantastiska make provspelade sig till provveckor till hösten!  De är fyra stycken som ska göra provveckor till de två tjänsterna. Det är en alldeles makalös prestation, framför allt efter den här intensiva helgen. Jag är så stolt och glad! ....och självklart hade jag tänkt att välkomna honom igår när han kom hem med bubbel och massor av gotte, men vaknade på morgonen med 38.5 i feber och en hals så ond och svullen att jag knappt ens fick i mig vatten. Jag låg fullkomligt däckad hela dagen och bara sov, så välkomstkommittén bestod av de överlyckliga misarna. 

Valborgsplanerna, som var att hälsa på goda vänner som häromveckan fick en liten dotter, brann därför inne. (Ingen avsiktlig rolighet, jag lovar!). Istället lagade maken goda biffar och vi skulle se en film. Jag fick i mig en biff innan jag somnade från filmen... Jaja, det kommer andra Valborg och andra roliga saker att fira! 

Hvidis, vad spännande med huset! Jag tycker också att det låter fantastiskt. Hoppas att du och maken kan hitta något som ni båda tycker känns bra. Har du några tankar för hur du vill skapa ditt kall? 

Det där med rockring verkar ju vara en bra sak! Jag var aldrig något vidare bra på att rocka rockring när jag var liten, hade svårt att få den att fortsätta snurra... Men det är kanske något värt att försöka ta upp såhär i vuxen ålder?

Klockarbol, jag gissar att du bor i den norra av de två städer som brukar bråka om vem som är mest lärdomsstad? Isåfall är det där jag är född och där jag har den absoluta merparten av släkten - de är verkligen inte heller förtjusta i upptågen kring Valborg, trots att de är födda där. Jag var med som liten när alla vinkade med mössorna, men annars har det inte varit någon entusiasm över det hela. 

Daa, hur var brasan? Lika mycket geggamoja i år?  

Tänker på dig och skickar massor av kraft och värme, Blomman!

MSW, vad gullig du är som kommer ihåg och frågar! Ja, det var både blod- och järnvärde som låg väldigt lågt. Nu har de undersökt mig med slangar från alla håll (det var hemskt! Framför allt förberedelserna till koloskopin, hu!) och fortsatt haft koll på värdena. De har inte hittat något "fel", utan av okänd anledning har järnvärdet droppat så lågt och legat lågt så länge att blodvärdet har sjunkit väldigt mycket också.
För en vecka sedan tog jag de senaste proverna, och häromdagen ringde läkaren och sa att allt ser fint ut! Så nu ska jag sluta med järntabletterna och sedan ta nya prover, med förhoppningen att det håller sig bra även då.

Jag måste ju erkänna att jag ler litegrann åt över att det visst inte bara är jag som hade problem med rockringen som tös. Jag tyckte alltid att det kändes som att jag var den enda som inte fick kläm på det där... Vad säger ni, Daa och MSW, borde vi inte ta revansch och lära oss rockandets ädla konst?

Flamman, bra jobbat med joggningen! *applåderar* Jag längtar ut i spåret jag med, men måste köpa fungerande tränings-bh först. Svårt att hitta i min storlek och dyrt, så just nu kan det inte prioriteras. Hoppas att allt ser bra ut med hjärtat på musikerns arbets-EKG idag!

Åh, så skönt att höra att det verkar ha gått bra för Blomman! Bra jobbat med all motion - en syresättning som Ingemar Stenmark är ju fantastiskt!