I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Så fint det var Lanovia. Snörper i hjärtat. *torkar tårarna*

Min lilla gladiator har precis störtat till sängs! Hurra! Victory! Första lyckade middagsnattningen på ett par månader. Och tre lämningar i rak på dagis utan tårar. Det hjälper att bryta samman ibland.... Få ut ångesten och fyllas med äkta hopp om att det nog ska gå. (tack för ert underbara stöd i processen! *puss*). Så skönt att hon får sova, så hon är utvilad i eftermiddag och i kväll. Då kommer en väninna på besök- e älskar henne verkligen så de kan mysa lite medan jag lagar mat och e kan ara uppr lite längre. Sen blir det nog till att öppna en flaska vin och snacka en massa i soffan! (när barnen somnat, såklart)

Ingis: vi går ta det en annan kväll! Det ser jag fram emot! Kul att gubben din blev glad över att hand lulliga fru kom hem

Nu ska kg öva cirkuskonster med min son och ha ett snack med honom att han går säga mamma också inte bara Baba, jag vet ju att han kan!

Lanovia: skriv upp att jag tror på den 1a december! 51lång och 3630gram!

Funderar på om jag ska ändra datum till dan 18 nov...? Allt väl Lanovia?

Det låter alldeles underbart och precis son der ska MSW. De ögonblicken med mina barn har varit något av det största jag upplevt och får mig stt tänka på pm i fall att vi ni ksnke på nått vis kanske liksom skulle överväga en trea.... Sov gott, lillasyster och mamma! *hjärtar*

Det var ju bra, Lanovia. Då håller jag fast vid mitt första datum. Ammar liten till sömns, väninnan byter om på stora. Vad skulle man göra utan vänner? (skulle klart löst det på nån vänster, men såhär blir det mycket mycket roligare! )

Visst kan snarkande gubbar i soffan vara irriterande! (och något av det mest avtändande jag vet...:-O) Särskilt när man varit utan vuxenkontakt en hel dag och man bara längtar efter att få vettig respons och en konversation som inte innehåller orden bajsa äta eller nanna. Så bara vååågar karsloken somna i sffan- och snarkar som en gris... Alla sympatier från mig! Men jag brukar buffa till honom och säga att han ska gå och lägga sig så han är pigg och utvilad i morgon ( och så slipper man höra på'n... )
Något som moderskapet och föräldrarskapet har lärt mig är att i grund ch botten är man ensam i sig själv. Jag får räkna med att jag klarar det själv och se all hjälp som bonus. Då kan jag bibehålla balansen. Det innebär också att jag inte längre kastar allt jag har i händerna för någon annan, som jag gjorde innan. Jag ger gärna en hand eller två, men så ska jag stå ordentligt i balans med fötterna.

And magövningar så återkommer jag. Hittade en video på youtube som jag tyckte instruerade alldeles utmärkt.
Nu sover barnen, väninnan har åkt hem och jag ska diska lite och sen bara ligga lite och slappa i soffan. I morgon tar vi bussen till min bror och barnens kusiner och äter lunch och busar av oss, så barnen blir ordentligt stimulerade ch stupar i säng när deras bakfulla pappa kommer hem från julfest och jobb... Smart va?

Äsch- disken går ingenstans.... Soffa! Here i come!

Den här tycker jag var välinstruerad

Ninnis, även om indianerna inte är det roligaste sälskaper man kan ha, så är det ju jätte bra att de har kommit, med tanke på kommande bebisverstad. Nu hinner ju din kropp verkligen ladda upp sig! Mina indianer kom bara en gång... Men det maler till i livmodern i bland, så att jag tror de är på gång...

Vill bara tillägga att trötta bakismakar inte är till någon större hjälp,.. (grrrrrr...)