Nu har vi trådar där vi kan gnälla av oss och trådar där vi kan klaga och massa annat.
Och så klagas det ju även i en del positiva trådar också självklart... 
Här tänkte jag att vi kunde försöka att aktivt jobba på positivt tänkande.
Vad gick snett, och hur löste du problemet?
Eller hur SKA du lösa ett problem som uppstått?
Eller har du bara något allmänt positivt att bidra med så går det också bra.
Inga negativa kommentarer tack
Fick nycklarna till festlokalen utan att få en genom gång och jag tittade igenom den snabbt eftersom skulle snart vara lektion där och jag tänkte inte på att titta i kylskåpet. Kom dit på fredag kväll och fann ett möglande icke fungerande kylskåp.
Man får verkligen arbeta hårt för att tänka posetivt då.
Men en kylväska, trevliga gäster som hjälpte till med att laga det som var kvar att lagas 20 min innan middagen så gick allt och som en av gästerna sa, nu vet vi iallafall att maten är nylagad och färsk.
Och lilla flickan som var med fick röra såsen och det gjorde henne jätteglad, det var bättre än godiset hon fick.
Svärmor har sytt klart alla linneservetter nu så dom ligger i en påse hemma och ska tvättas så dom blir mjuka och fina. Och så hjälpte jag henne att klippa till alla stolsöverdrag så hon bara behöver kanta dom (räcker med zick-zack) så är dom klara sen också...
Vad skönt att allt går framåt nu 
Men linne servetter ska ju vara stela! Annars kan man ju inte vika dem snyggt, stelheten hos linne är ju vad Duni försöker härma.
Nu ska jag ta mig till skolan och försöka kräva 100 kr av hyran, det borde gå.
Tvätta dem då med såpa för att få dem mer medeltida än med vanligt tvättmedel.
Jag sitter och läser om fattig Sverige, en drös av dessa som klagar över att barnen inte får något, lever över sin inkomst och vägrar gå till soss.
Min lilling när han var liten märkte aldrig av att vi var på soss och han kände aldrig att han inte fick göra saker, han var hel, ren och vi spenderade mycket tid med att ta oss runt i skogen,stadsvandra, stadsbingo, ha picknicks och även om det var lågt i kassan så åt vi inte samma sak varje dag, ja jo men inte samma rätt.
Fast nu är det ju inte alltid så att fattiga barn är fattiga för att deras föräldrar lever över sina tillgångar och köper lyx! Skogspromenader i alla ära, men i dagsläget handlar det inte om att avstå från nöjen, utan att barnfamiljer har så små marginaler att de måste söka bistånd för att köpa lunch till barnen när de är hemma sjuka från skola och dagis.
Självklart ska man vara glad för det man har även om det är lite, men man ska inte vara rädd för att visa ilska över orättvisorna som håller på att ta över i vårt samhälle.
Ja visst ska man gnälla om orättvisor men när det finns hjälp och de inte tar den då blir jag mer sur, eftersom det finns hjälp. Gnäll först när inte hjälpen hjälper.
Jag borde vara vrålförbannad över att man är frisk även om man är sjuk bara för att man varit sjuk för länge, men att bli depping och bitter hjälper inte man måste tänkta posetivt och finna lösningar.
OBS! Det var inte menat som en negativ kommentar, tvärtom. Tycker att det är jättebra att man både visar att man kan uppskatta det man har, samtidigt som man är beredd att kämpa för ett rättvisare samhälle där ALLA barn får vara mätta och vandra i skogen.
