Svärmorstråden!

Det är många gånger väldigt bra med en svärmor som är kunnig och duktig när det kommer till blommor och trädgård. Men också väldigt irriterande, för hon vet alltid bäst! Ibland kanske hon gör det också, hon har ju faktiskt en egen handelsträdgård, men ändå!

Nu är det den fjärde sommaren vi bor i huset och första sommaren fick jag en rosenbuske av en vännina, den valde jag att sätta i kruka. Då min sambo inte kan bestämma sig vart vi skall ha rabaterna (har ett relativt nytt hus). De kommande två sommrarna gjorde jag så att jag köpte en ros per sommar, så i dag var det dag igen. Jag har ett längre tag suktat efter en stamros, och jag hittade en i en trädgårdsbutik en bit härifrån. Min svärmors mamma var med mig (mest för att jag inte får köra bil), och hon sa flera gånger att det hade varit bättre att jag hade tagit med mig min svärmor istället. Men jag är VÄLDIGT glad för att jag inte gjorde det.

Vi gick ett bra ta och tittade på krukor, då jag inte hade någon till den nya, samt i alla fall den äldsta rosen behöver planteras om. Det är ju roligt att ha liknade krukor till alla, så jag kommer troligt vis åka tillbak och köpa två till så att jag har lika till alla rosorna. Tillslut hittade vi en som både var fin och till ett överenskommet pris.

Rosen och de två krukorna (diameter ca 40 cm) gick på strax under 1000 kronor. Sedan ringde min sambo och bad mig köpa en ny regäl spade, så där gick 500 kronor till. Sedan köpte jag lite småsaker, typ frön och lite lökar. Allt som allt gick allt på strax över 1700 kronor. Inte så jätteblodigt tycker jag, med tanke på allt jag fick.

Men det hela började så fort jag kom hem, svärmor kom över för att titta (hon bor bara några hus bort). Hon klagade på att det var dyrt, och att hon behövde höja sina priser. Vad jag än sa om det så vände hon det så att det blev synd om henne, och hennes företag. Hon fick syn på prislappen på rosen och spärrade förskräckt upp ögonen, nästan 600 kronor. Och så kom kommentaren - Jag måste verkligen höja mina priser..... Och så malde hon på igen. Visst jag hade säkert kunnat åka land och rike runt och hittat både billigare krukor och roser, men varför när jag hittade vad jag ville ha mindre än 10 minuters bilfärd hemifrån!

Tidigare har hon klagat på att jag hittar saker till bröllopet väldigt billigt, och nu klagar hon på att jag slösar pengar. Hur skall hon ha det?

Sist jag träffade sväris pratade vi om det eviga gisslet med hårborttagning och jag sa "jag är så hårig!" och syftade t.ex. på fjun som är vita/blonda som jag har i ansiktet, ganska mycket. Hade jag haft svart hår hade jag behövt tråda en hel del om man säger ;) Svärmor sa med ett sånt där härligt flin att jag ju är ett perfekt exempel på att människan härstammar från apor! 

Nä men det är väl kul nästan jämt? 

Uppdatering, Min blivandes styvmamma vill eventuellt inte sitta vid vårt bord på middagen, då borden bara får plats med 8 personer, och de har bjudit par ett av deras vänner. Enligt min blivande styvsvärmor så sitter de hellre med dom än oss. FO

Det där med att svärmor bjuder in folk verkar det vara fler som upptäcker. min har bjudit in ca 50 st än så lägger till vårt.nu betalar hon ju gör dom också. Sil det gick från 100 personer till 150.

Jag har nog världen bästa svärmor!

Det är istället jag som kan bli lite jobbig tror jag :/ Jobbar dock på att inte försöka vara så jobbig!
Både svärmor, svärfar och deras son (min m2b) är av sådant slag att dom är helt genomgoda - de pratar aldrig illa om andra människor eller visar sitt missnöje så någon annan blir förolämpad

Som sagt, jag istället har svårt att dölja mitt missnöje och är lite mer "skvallrig" än de - meen jag jobbar med det!

Lycklig som tusan är jag!

Jag skrev ett långt inlägg om en fd svärmor, men det försvann.
Det var nog inte meningen att jag skulle skriva allt det jag skrev.
Men hon var en sån som var svartsjuk på sin egen son
(vilket hon erkände en gång då hon var onykter och vi hade ett uppehåll).
Men det var enda gången....hon såg till att göra allt för att knäcka mig.
Jag var bara 18 då vi började träffas och för snäll.

Jag är glad att jag inte blev kvar där eller fick barn med den kille.
Han mamma var hemsk, men han var inte en så särskilt bra pojkvän heller.

Nu har jag det mycket bättre och tycker synd om alla som har det tufft med sina svärmödrar.
Jag förstår inte hur dom kan behandla andra så som dom gör.

Min mamma dög aldrig för sin svärmor och min svärmor dög aldrig för sin.
Det är synd då det ska vara så, man förlorar så mycket.
Och varför är det så?
Är det rivalitet, att dom inte klarar av den deras son har valt som livspartner?

Det absolut värsta tycker jag, är när sonen inte sätter stopp och säger ifrån då hans mamma behandlar
hans egen tjej/ sambo/ fru illa.
Såna killar är inte riktiga män, har man valt en att leva med då ska man stå på hennes sida om
mamman kommer och gör eller säger något illa om och till henne.

Jag skev galet, hon var svartsjuk på MIG inte sin son :)