Svärmorstråden!

I dag gjorde svärmor det igen! När vi talade om för henne att vi skulle gifta oss sprang hon med det till alla i familjen innan vi han säga det själva. Idag var jag på seminarie med jobbet och fick veta att vi till hösten troligtvis kommer åka till USA på studieresa, detta talade jag om vid fikan nu i eftermiddag. Svärfar samt svågern var inte med, men när de kom så han de inte innanför dörre innan hon talade om allt för dem.

Ibland vill man ju själv tala om saker, skulle tro att alla inom släkten vet om detta innan helgen..... :0(

Blir bara så trött på henne.

Haha, härligt med alla svärmödrar! De är verkligen något speciellt!

Min ringde och berättade att hon köpt olivträd, jaha sa jag, jo för vi behövde ju ha något där vi ska står under vigseln (ska gifta oss hemma i trädgården) så det blev lite ombonat...

Jag har en underbar svärmor!

Vi har en toppen relation,men det medför ju även att vi har våra stunder :)

Vi är trygga med varandra och jag är som en i familjen.

Svärfar talar om mig och min svägerska som systrar.

Så jag är verkligen som en i familjen.

Vi träffas och pratar ofta i telefon.

Har ingen släkt här och träffar dom ytterst sällan,så dom är min enda familj!

Så både min svärmor,svärfar och svägerska är underbara!

De enda som kan väckas hos mig är avundsjuka!

Jag har ingen mamma som är närvarande

Och den relationen min svärmor och svägerska har önskar jag mig så starkt!

Och det spelar ingen roll för det är inte samma sak fast min svärmor är underbar emot mig.

Man vet vad man saknar när man ser vad som finns!!

Har träffat min svärmor lite för mycket på sistone tror jag. Jag både tycker om och respekterar henne ibland, men hon är en plump och okänslig människa och därför gör och säger hon saker som inte går att bara "glömma bort" och det kommer tyvärr göra att vår relation aldrig blir nära på riktigt, eftersom hon förstör den med jämna mellanrum och vissa saker hon sagt och gjort aldrig går att förlora helt....
Men just nu är det inga större saker som stör, mest småsaker...

Ju närmare bröllopet vi kommer desto mer tjatar hon om hur vi "MÅSTE" göra/ha det/fixa inför det. Får kräkningar alltså, orkar inte med. Det är ju kul att hon är intresserad och engagerad men det är pissjobbigt att hon vill ha det som HON vill, inte hjälpa oss få det som VI vill. Varför inbillar man sig att ens egen smak är så jäkla bra att alla andra borde ha det så även om de inte vill??

*suck*