Svärmorstråden!

Min svärmor fick värsta ångestattacken när vi berättade att vi skulle gifta oss. Bra början. Hon är helt övertygad om att jag tvingar hennes son till detta och att han inte kan säga nej, eftersom att hans ex var väldigt krävande och han ofta sa ja bara för att få tyst på henne. Jag är nämligen likadan, tror hon, fast jag döljer det såklart när vi träffar dom.

Hon tackar alltid nej till att umgås med mig med genomskinliga lögner istället för att bara säga att hon inte vill. Klassikern är när jag ringde till henne och frågade om hon jobbade länge en dag? Nej, hon slutade 16.00. Kalas! Ville hon följa med på manikyr med mig klockan 17? (Hon brinner för sånt). Jahaa... nej, det kunde hon inte för hon skulle jobba till 18.00.

Hon är lagom bipolär också. När vi förlovade oss var hon överlycklig och kunde inte vänta med att få börja planera med oss. Som sagt, när vi berättade om att vi hade bestämt ett datum för vigsel fick hon någon slags snedtändning och gick i taket. Tänkte att hon kanske vill att jag ska prata om bröllopsplanerna med henne ändå, men nej - så fort jag förde det på tal bytte hon kvickt ämne eller gick helt enkelt därifrån. Nu vill hon plötsligt prata om det, och har en åsikt om allt. Vi behöver inte vår "fancy prancy" lokal när vi kan ha festen i deras trädgård. Den är inte stor och där skulle vi alltså rymma 65 personer? Sen behöver vi ju inte ha vår planerade meny när potatissallad och kallskuren fläskfilé blir aaaalldeles tillräckligt. Och och och!!! Ja, det spelar ingen roll, vad jag än säger så tycker hon något annat. Och eftersom att jag inte varit gift tidigare så vet jag inte vad jag pratar om.

Vi har skaffat en större lägenhet nu, en trea.Varje gång vi ser dom blänger hon lite osäkert på min mage bara för att kontrollera att den inte växt -.-''

Och så vidare. Byta, någon?

Jag känner så väl igen mig - min blivande svärmor är underbar (bortsett från städmanin jag pratade om ovan). Men mitt ex mamma däremot var nog det värsta jag varit med om. Båda hans föräldrar låtsades halvhjärtat att tycka om mig när jag var med - men så kunde jag höra hur de pratade i rummet brevid om hur dum och jobbig jag var för att jag inte förstod tjusningen i fjällvandring och tältning eller för den delen att jag inte visste vad diverse teknikprylar från 80-talet var (jag är född -91) eftersom jag inte alls är intresserad av sånt.

Det värsta var väl i och för sig att exets äldre bror gjorde samma sak - men att exet hela tiden sa att "nej, alla gillar dig!" - Tilils den dagen han gjorde slut med mig, då hade han först varit och sagt till dem att han skulle göra slut med mig (bara en sån sak...) och de hade gratulerat honom (!). När han sen RINGDE mig och sa att han ville göra slut så frågade jag om det hade med hans föräldrar att göra, varpå jag får svaret "Ja, hela min familj hatar dig och jag kan inte välja dig framför dem". Jag har mer eller mindre  inte pratat med honom sen dess.

Jag har världens bästa svärmor! Punkt.

Första svärmodern bästa komentar,   Jag önskar  att min son hade gift sig med mamman till sin son.    Jag:  Min ni hatar ju henne och hela hennes familj.    Hon.  Ja men det hör väl inte till saken.

Jag har verkligen inget att gnälla över. Min blivande svärmor är toppen. Hon är kärleksfull och visar verkligen att hon tycker om mig. Hon visar att hon är glad över att jag är tillsammans (snart gift)  med hennes son.

Tror inte jag kunde önskat mig en bättre svärmor...

Åh måste få gnälla av mig lite på min blivande svärmor...ibland vill jag bara aaaaaaah..vad irriterad jag blir på henne. Nu senast (för det har varit måååååånga turer under dom åtta år jag kännt henne) igår, då hade hon åsikter om varför jag INTE vill bada näck (!?) Deras stuga ligger nära vattnet med egen brygga så dom brukar dagligen på sommaren gå ner och ta sig ett dopp..en till tre gånger om dagen. (utan badkläder). Själv är jag ingen badfantast..inte ens under dom varmaste sommardagar. Men är det så att jag badar (MED badkläder, bikiniöverdel och badshorts)  så är det inte bara ett dopp..utan då är jag i ett bra tag. Hursom haver, igår hade dom varit nere och tagit sig ett dopp och när dom kommer upp frågar svärmor om inte m2b ska ner och ta sig ett dopp innan maten. Sen kommere hon ut till mig på altan och frågar om mig om jag inte också ska ta mig ett dopp, varpå jag svarar "Nej, jag har inga badkläder (och ingen lust".. men det sa jag inte) Då svarar hon "Nä men det är ju ingen anledning att inte bada. du behöver väl inga badkläder" Jag säger "Nä nä...försök inte här, Jag badar INTE utan badkläder. Jag gör det bara inte" Hon - "Men, vem är det som ska se dig.." Jag -"JAG VILL INTE, för mig egen skull...jag badar inte näck" Då fnös hon liksom " Äh, det där svaret duger inte, det är likadan som att svara "Därför"..." Då känne jag bara att jag inte ville höra hennes röst mer och slog handen för ena öran och smälde hårt ner solstolen i atan och ignorerade henne.  Jävl...kärring. M2b har inte fått mig att bada näck på åtta år så då ska inte hon tro att hon klarar det på åtta sekunder. Jag visar mig nästan inte ens i pyjamas när vi är där utan alltid klär på mig innan jag går ur sovrummet. Medan min svärmor, (nyss fyllda 70) som är så pryd och pedantisk i det mest annars kan springa genom vardagsrummet där endast i trosor och en väl placerad arm runt överkroppen mellan sovrummet och badrummet. Jag kanske hade haft en anledning till att inte vilja bada. Det kunde ju har varit den tiden i månaden så man inte vill bada...och istället för att säga "Nä svärmor, jag kan inte bada idag för jag har menstration.." så skyllde man på brist badkläder. (Själv har hon säkert varit torr i 15-20 år och glömt hur det är)  Nu var inte så fallet, det är inte det tiden i månaden och jag hade inga badkläder..och jag hade ingen lust att bada... punkt slut... 

Haha åh jag måste också gnälla lite... Min blivande svärmor är jättegullig på många sätt men ibland blir det bara för mycket.

Det tog kanske en månad max innan hon började tjata om barnbarn. Hon är inte heller så himla finkänslig utan pratar först och tänker sen. Tex en gång så var vi på familjemiddag, jag åt antibiotika så jag tackade nej till alkohol. Då börjar hon först fråga ut mig om jag var med barn. NEJ jag äter antibiotika säger jag då, och då ska hon såklart ta reda på varför jag gör det och jag kände inte för att berätta det, så då drar hon slutsatsen att det hade med mitt underliv att göra och säger det högt och tydligt. Herregud! Som tur är vet alla andra också att hon har konstiga kommentarer för sig och är lite väl impulsiv (speciellt efter ett par glas vin), och skitdålig på att läsa andra människor så det var väl ingen big deal men ändå, stör mig sjukt på henne när hon gör så!

Sen så är hon lite väl "mammig" mot min fästman och hans bröder, köper alltid saker åt dem och hon tvättar till och med åt den yngsta brodern som har flyttat hemifrån och är över 20 år!! Jag stör mig också på att de låter sig bli daltade med, har man flyttat hemifrån så ska man klara sig själv tycker jag och jag sätter en ära i att göra det också! Det är inte så att jag inte frågar mina föräldrar om hjälp, men inte jämt och inte med sådana vardagssaker.

Vi har dessutom varit på husbilssemester med fästmannens familj i två veckor i sommar. Vi rök ihop några gånger men då var det mest med min svärfar som är den envisaste, trögskalligaste och mest egocentrerade man jag mött. Allt handlar jämt om honom. Oavsett vilken diskussion man har så lyckas han vrida den så att den handlar om honom, vilket innebär att han tar alla motagrument som personliga påhopp, och jag är inte heller den som är rädd att diskutera saker vilket leder till hetsigare och hetsigare diskussioner som inte går att avsluta på annat sätt än att gå därifrån och komma tillbaka när han lugnat ner sig.

Jaaa men annars så är de rätt bra blivande svärföräldrar! Det är tur att de inte är som beskrivningarna ovan HELA tiden, för då hade jag inte stått ut. Puh...

Jag har ingen svärmor. Ibland tänker jag att det är lika bra det, för vad jag har hört berättas om henne så tror jag inte att vi hade kommit överens. 

haha, jag vet inte var jag enns ska börja.... MEN det känns ju bra att veta att andra även har kommit ihop sig med svärmor. Ja eller i mitt fall hela svärfamiljen... I mitt tycke är dom inte normala o efter 6 år ihop me M2B har jag i princip brutit med dom. mannen får umgås bäst han vill med dom men jag deltar inte. detta tycker bla min mamma är väldigt pinsamt då jag ex. inte enns besöker dem på jul.. å på bröllop? ja de får väl ett meddelande i efterhand...

Min svärmor är hur toppen som helst. Hon älskar mig som sin egen dotter och jag älskar henne som min egen mamma. Hon har definitivt accepterat mig som en del av familjen. Men som vilken farmor som helst kan hon vara alldeles för gullig mot barnen och det kan jag ibland behöva säga till henne om. I övrigt har vi världens finaste svärmor-svärdotter-relation. :)