Svärmorstråden!

Jag tror nog att min mann älskar sin svärmor mer än sin mamma... Eller jag hoppas det rättare sagt. För den häxan är svår att tycka om.

Min svärmor är den typen som hjälper till massor. Hon är lätt att ungås med vi har mkt roliga saker ihop. Nu blir det snart en stadstrip då vi ska kolla lite bröllops saker. Det blir god mat massa vin och fniss och kanske någon tår med. Hon lägger sig inte i mer än nödvändigt:)

håller med er här. älskar också min svärmor mer än min egen mamma faktiskt. Hon är verkligen underbar och hjälper till med allt även om man inte ber henne. hon är verkligen en klippa under all bröllopsplanering och det är skönt. Sen höll hon världens underbaraste tal till mig på vår förlovningsfest om hur mycket hon älskar mig och att jag är dottern hon aldrig fick och att jag är en del utav familjen och ja allt. hur underbart som helst.

haha det här verkar ha blivit en tråd där man inte alls förstår konceptet "svärmor" ;)

Får bidra lite därför:
När vi förlovade oss fick vi en flaska champagne och orden "gift er inte än" och senaste året har handlat främst om varför vi absolut inte ska byta namn till något nytt och heta samma.

Därmed inte sagt att jag inte älskar henne och hon mig. för det tror jag vi båda gör och också vet, men helvete vad jobbig hon kan vara. Misstänker att hon känner så om mig också ;) 

Jag är verkligen avundsjuk på dig! Såklart inte missunnsam, men ååh vad jag önskar att jag tyckte om min sambos föräldrar. Han mamma är bland de värsta personerna jag träffat och tanken på att hon ska delta på mitt bröllop får mig att må både fysiskt och psykiskt illa. Helt sjuk!
Jag hoppas att det kommer hinna ändras innan dess. Håll tummarna för oss allihopa  

det hoppas jag med. att ha en svärmor som man har sån bra kontakt med som jag har är helt underbart. vi har senast idag haft en heldag i stockholm med shopping och lunch och en massa skitsnack plus en del bröllopsbestyr då hon följde med när jag skulle prova klänningen för sista gången.
Hon har varit med ALLA gånger in till stockholm när jag har haft bröllopsbestyr hon har verkligen varit en klippa. Och varje gång får vi ju lite kvalitetstid bara hon och jag. det är verkligen guld.

hoppas du kommer må bättre angående att din svärmor ska vara med snart också.

Jag tycker om mina svärföräldrar, de är toppen :). Jag vet att det här är en gnälltråd men det finns inte många trådar som hyllar svärmödrar direkt.

Jag vet att svärmorsor inte alltid är det enklaste. Dom flesta har svårt att förstå att man faktiskt är en vuxenkvinna som har full kontroll på både sig själv, hushållet, ekonomin och viktiga beslut i livet. Plus, det flesta av oss har redan en egen mamma som axlar rollen att vara överbeskyddande och komma med fler råd än man ber om =).
Det flesta svärmorsor verkar inte förstå att deras "lila son" faktiskt är en vuxen karl och han är precis lika delaktig i allting i förhållandet som man själv är. Han behöver inte daltas med och han behöver inte veta hur mamman tycker att han bör agera i vissa situationer.

Min mamma är en pärla! Jag älskar henne helt otroligt och hon är väldigt delaktig i vårt liv, men på en lagom nivå. Ibland lägger hon sig i kanske snäppet mycket men det räcker med att vi grymtar lite bara så hajar hon och backar. Min kille älskar henne också helt fruktansvärt och dom har en väldigt fin relation till varandra och för det är jag otroligt tacksam!

Min svärmor gick bort för tre år sen. Alldeles för tidigt försvann hon från vår jord och jag önskar ofta och mycket att hon fanns. Även dom jobbiga delarna. Jag behöver inte veta hur hon ser på barnuppfostran, vart vi firar jul, hur lite jag äter, hur mycket jag tjatar på min karl. Men jag hade hellre haft de, en inte haft henne alls! Jag saknar att ha en svärmor med alla aspekter som tillhör. Jag är ledsen över att min killes mamma och hans stöttepelare är borta, jag är ledsen över att mina barn inte kommer ha en farmor. Även om jag hade blivit knäpp på att hon förmodligen hade struntat i vissa av våra reglerna när ungarna är där hade dom i alla fall haft en farmor.

Så även om era svärmorsor har djävulshorn, var glada att ni har henne, för att inte ha en svärmor är ett stort tomt hål som inte går att fylla

Jimmyochjennifer - håller inte med dig i den sista meningen, MEN man saknar ju nästan alltid det man inte har själv (iaf oftast tills man hör skräckhistorier ;)

Jag förstår vad du menar. =) Men min föredetta svärmor var hemskt på alla sätt som det bara gick. Hon skulle alltid lägga sig, var alltid TO MUCH! Hade nycklar hem till oss som hon brukade som hon själv ville, våra beslut blev alltid överkörda av henne. Vad vi åt, hur vi levde, vilken färg vi hade i sovrummet, vilka blommor vi hade, hur ofta vi vattnade dom osv osv! Du fattar.. =) Jag höll på att fullkomligt kräkas på kvinnan. Men hon fyllde liksom sin roll i den stora familjebilden. När alla andra hade semester och var på landet och jag pendlade, lagade hon alltid mat till mig tills jag kom ut. Även om jag blev tokig på att hon åkte till oss och vattnade våra blommor utan att någon bett henne gjorde hon det egentligen av kärlek.
När man lever mitt uppe i det blir man bara tokig på jobbiga svärmorsor som alltid verkar klampa över gränsen.

Så även om det inte alltid är så jävla roligt och som sagt been there done that ;), kan jag sakna dom fina delarna som (oftast ialla fall) kommer med alla människor. Det är få personer som är genom onda och vidriga =)

 

Förstår vad du menar och säger.
va just stycket "va glada att ni har henne",,min är inte ens värd att bli kallad svärmor, för mig medan hon gärna axlar rollen till andra. Jag älskade henne som en i familjen första åren men pga omständigheter har hon ingen plats i mitt hjärta längre.
så jag är glad att hon inte finns i vårat liv. :)

Jag håller faktiskt inte heller med. Jag är inte glad att jag har henne. Däremot önskar jag henne inget ont och absolut inte att hon dör, vilken hemsk tanke. Men tyvärr är det mest för det skulle bli så tråkigt stämning här hemma, inte för att hon skulle försvinna. Jag kommer aldrig sakna henne, OM relationen fortskrider som den är nu. Det vet jag.  

Min "låtsassvärmor", dvs, min svärfars fru, är en sådan där människa som vet ALLT. Om allt. Och det spelar ingen roll vad det är, för hon vet ju att det är på ett visst sätt ändå.

Senast var hon besviken för att jag ska läsa till lågstadielärare, istället för förskolelärare (som hon själv). Hennes jobb var sååå mycket bättre. På alla sätt och vis. Och att jag inte vill jobba blandade tider var inget problem, för det fick man bestämma själv hos arbetsgivaren. (Ja, möjligtvis, men inte från början, det kan jag garantera). Och hennes äldsta son som är högstadielärare i matematik och naturkunskap hade blivit så utbränd och blivit tvungen att gå ner på 75% nu. Så det var lika bra att jag valde förskolan istället. 

Jag försöker ha en bra relation med människan, och hade ingen ork att diskutera saken. Men ärligt talat, det är inte samma sak. 

Min "riktiga" svärmor är dock underbar :)