• MamaJuice

    Vem leder er till Altaret?

    Spånar och funderar!


    Ska man bli ledd av sin far mot Altaret? Personligen tycker jag det är en supermysig grej att föreställa mig hur jag möter min blivandes blick när jag går mot altaret. Kan riktigt föreställa mig känslan av lycka och trygghet i att ha HONOM som mitt mål!


    Men samtitidgt har jag förstått att det mest vanliga ialla fall i Sverige är att man går in tillsammans?


     


    Hur ska ni göra?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 00:33
    www.calleochjosefins.brollopssajt.se
  • Svar på tråden Vem leder er till Altaret?
  • sagoprinsessa
    knyttan skrev 2012-01-12 00:01:05 följande:
    Sandris86, vi som har varit aktiva här på BT längre och mer aktivt än du har fått mycket rikliga möjligheter att sätta oss in i "pro-överlämnings-brudarnas" perspektiv och det är, kort uttryckt: "för att JAG vill det och det är MIN dag, och för MIG betyder det bara att gull gull gull" och "för att det är så romaaaaantiskt".

     "pro-överlämningssidan" än ovanstående. Bara en massa "men JAAAAG tycker..." och inga hållbara argument.

    jag pallar inte mer av "jamen för MIG så betyder det inte att jag inte har valt själv", 
    Fast jag tycker ju någonstan att är det mitt bröllop så får jag göra det för mig. Nu ska jag inte gå in med min pappa, det är inte ens ett alternativ, men om jag skulle göra det så skulle det för mig räcka med att "jag vill det". Naturligtvis kommer inte det att övertyga någon annan om att det är "bra" och "rätt", men det är inte deras bröllop så för mig behövs det inte. Om du förstår vad jag menar?
    Personligen så kräver jag absolut inte att någon ska ändra åsikt eller dylikt för det händer ju inte. Men jag tycker att man ska acceptera och respektera att vad som känns bra för mig inte känns bra för andra och att alla inte vill samma saker. Vilket jag har lite svårt att se hos vissa personer i den här tråden. 
  • sagoprinsessa
    Aleta skrev 2012-01-11 23:15:04 följande:
    Den där lilla stunden innan känns i efterhand mycket längre eftersom den är så stark. Man är där med hela sin själ utan något som stör. Själva vigseln, varje annan enskild stund känns suddigare och väldigt kort när man tänker tillbaka. Eftersom den man ska gifta sig med just i det ögonblicket är den enda personen i världen som just då känner exakt likadant så blir det en otrolig känsla. Som att få orgasm exakt samtidigt kanske?  
  • daniiel
    sagoprinsessa skrev 2012-01-12 01:39:55 följande:
    Jo absolut, men jag har inte gift mig än så kan inte sitta och säga att "den stunden skulle jag aldrig byta bort för allt i världen" om du förstår?  Så jag förespråkar vad jag tror är bäst för mig men det känns som att en del andra förespråkar vad som är bäst för alla. En väsäntlig skillnad enligt mig.
    Nu ska jag inte lägga mig i den övriga diskussionen här i tråden, finns andra som sköter det så bra.

    Om man är nöjd med att ha gått in tillsammans och inte vill byta bort den stunden då? Så känns det för mig, eftersom det ögonblicket var det bästa jag upplevde under hela dagen. När vi stod tillsammans, jag tryckte hans hand hårt, han såg mig i ögonen, vi log mot varandra och så öppnades dörrarna. Då borde jag väl ha all rätt att känna och tycka så och även berätta det, utan att andra för den sakens skull behöver tolka in något extra i det, som "Därför måste ni också välja det!", för det har jag aldrig skrivit eller sagt. Däremot kanske någon som läser det, som är osäker på hur de vill göra, inser att det kan vara mysigt och romantiskt att gå in tillsammans också.

    Jag kan nog säga att jag är 99% säker på att jag inte hade upplevt den stunden lika speciell, romtantisk och mysig om jag hade stått där ensam, ensam med brudföljet eller tillsammans med någon annan.
  • TheD
    daniiel skrev 2012-01-12 01:35:15 följande:
    Det kan man ju vända på, alla ni som vill gå in själva eller med pappa eller någon annan, tänk om ni hade gått in med er blivande istället? Det vet ni ju inte hur det känns. Om ni hade valt att göra så, så kanske ni skulle sitta här och förespråka det istället. En tanke bara.
  • sagoprinsessa

    Då är det jättebra att ud har gjort rätt val för dig. Och jag menar inte att du har "valt" fel eller så. Jag är jätteglad om du är nöjd, och jag menar inte att du är en av dem som försöker få andra att ändra sig.Du skriver beskriver du hur det var för dig, Men jag tror att du inser att det inte behöver vara så för alla. Och det känns som att en del här har attityden "det var såå bra för mig, du är dum i huvudet och kvinnoförtryckare om du vill göra på något annat vis. Typ

    Människor fungerar ju olika, för mig kanske det känns jättebra att stå där med mina tärnor innan och vara nervös, att få se honom för första gången på en vecka. För någon annan kanske det är den bästa stunden när dörrarna slås upp och hon äntligen ser sin blivande man och med sin far kan gå ner för altaret till honom.

  • KirsiLaa

    Ingen leder mig till altaret, jag går själv.  Jag går tillsammans med min blivande man, men han leder mig inte. 


  • Aleta
    sagoprinsessa skrev 2012-01-12 01:56:23 följande:
    Då är det jättebra att ud har gjort rätt val för dig. Och jag menar inte att du har "valt" fel eller så. Jag är jätteglad om du är nöjd, och jag menar inte att du är en av dem som försöker få andra att ändra sig.Du skriver beskriver du hur det var för dig, Men jag tror att du inser att det inte behöver vara så för alla. Och det känns som att en del här har attityden "det var såå bra för mig, du är dum i huvudet och kvinnoförtryckare om du vill göra på något annat vis. Typ

    Människor fungerar ju olika, för mig kanske det känns jättebra att stå där med mina tärnor innan och vara nervös, att få se honom för första gången på en vecka. För någon annan kanske det är den bästa stunden när dörrarna slås upp och hon äntligen ser sin blivande man och med sin far kan gå ner för altaret till honom.
    Det finns faktiskt tjejer som har ändrat sig när de har insett en och hur stark väldigt många känner emot brudöverlämning.
    Om jag själv hade gift mig när jag var twenty something och bara sett bröllop på film så kanske jag också hade velat gå in med pappa för att jag trodde att det skulle vara så. Men om jag i efterhand hade fått veta allt jag nu vet så hade min bröllopsdag för alltid haft en solkig kant som jag skulle skämmas för. Jag kan nämligen inte stå för vad det symboliserar. Därför är det bra om alla får en chans att göra ett informerat val och att överväga alla för- och nackdelar så att en sådan sak inte händer. Och som sagt det har varit brudar som har ändrat sig.

    Sedan angående att det känns bäst för sig att stå själv och vänta. Det kanske blir din bästa stund, det kan ingen veta. Men jag känner ändå att min analys av hur man reagerar och vilket sinnestillstånd man försätts i kan stämma in på väldigt många. Därför tror jag att det är svårt att finna det ögonblicket tillsammans senare på dagen.  
  • sofi 88
    KirsiLaa skrev 2012-01-12 06:44:24 följande:
    Ingen leder mig till altaret, jag går själv. Jag går tillsammans med min blivande man, men han leder mig inte.
    Hihi, det var precis så jag tänkte när jag läste rubriken i inlägget här! Men jag känner att jag inte orkar lägga mig i ingående i överlämnings/gå in ensam diskussionen :) Vill man överlämnas och präst och församling tillåter så får de väl göra det, men man ska nog vara beredd på att anhöriga/vänner eller andra kan ifrågasätta det beslutet.
  • Aniara4
    Aleta skrev 2012-01-12 08:06:40 följande:
    Det finns faktiskt tjejer som har ändrat sig när de har insett en och hur stark väldigt många känner emot brudöverlämning.
    Om jag själv hade gift mig när jag var twenty something och bara sett bröllop på film så kanske jag också hade velat gå in med pappa för att jag trodde att det skulle vara så. Men om jag i efterhand hade fått veta allt jag nu vet så hade min bröllopsdag för alltid haft en solkig kant som jag skulle skämmas för. Jag kan nämligen inte stå för vad det symboliserar. Därför är det bra om alla får en chans att göra ett informerat val och att överväga alla för- och nackdelar så att en sådan sak inte händer. Och som sagt det har varit brudar som har ändrat sig.
    Jag tror det är just därför flera av oss orkar ta den här diskussionen varannan vecka. Det kommer hela tiden nya brudar som inte har någon genomtänkt uppfattning om hur de själva vill göra utan kanske bara tror att det är så man gör. Då är det bra om de får höra att många tycker illa om brudöverlämning och att det finns starka argument emot, så kan de själva fundera igenom argumenten och komma fram till en egen ståndpunkt.

    Har man tänkt igenom det noga och kommit fram till att ens skäl för att vilja ha brudöverlämning är så gedigna att de övertrumfar symboliken, traditionen, och känslan i att dela ögonblicket tillsammans, och om brudgummen känner likadant, så är det väl en sak. Men som Aleta skriver, om man bara har gjort det utan att reflektera över vad det innebär, bara för att man tyckte det var fint på film eller för att man inte visste att det inte är så man brukar göra i Sverige, och sen i efterhand inser vad det symboliserar och inte alls känner att man kan stå för det, då skulle det nog kännas ganska jobbigt.
  • Norrskensflamman
    KirsiLaa skrev 2012-01-12 06:44:24 följande:
    Ingen leder mig till altaret, jag går själv.  Jag går tillsammans med min blivande man, men han leder mig inte. 
    Exakt!
Svar på tråden Vem leder er till Altaret?