• MamaJuice

    Vem leder er till Altaret?

    Spånar och funderar!


    Ska man bli ledd av sin far mot Altaret? Personligen tycker jag det är en supermysig grej att föreställa mig hur jag möter min blivandes blick när jag går mot altaret. Kan riktigt föreställa mig känslan av lycka och trygghet i att ha HONOM som mitt mål!


    Men samtitidgt har jag förstått att det mest vanliga ialla fall i Sverige är att man går in tillsammans?


     


    Hur ska ni göra?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 00:33
    www.calleochjosefins.brollopssajt.se
  • Svar på tråden Vem leder er till Altaret?
  • PimPim83
    KirsiLaa skrev 2012-01-12 06:44:24 följande:
    Ingen leder mig till altaret, jag går själv.  Jag går tillsammans med min blivande man, men han leder mig inte. 
    Jättebra skrivet!
  • Norrskensflamman
    sagoprinsessa skrev 2012-01-12 01:47:33 följande:
    Fast jag tycker ju någonstan att är det mitt bröllop så får jag göra det för mig. Nu ska jag inte gå in med min pappa, det är inte ens ett alternativ, men om jag skulle göra det så skulle det för mig räcka med att "jag vill det". Naturligtvis kommer inte det att övertyga någon annan om att det är "bra" och "rätt", men det är inte deras bröllop så för mig behövs det inte. Om du förstår vad jag menar?
    Personligen så kräver jag absolut inte att någon ska ändra åsikt eller dylikt för det händer ju inte. Men jag tycker att man ska acceptera och respektera att vad som känns bra för mig inte känns bra för andra och att alla inte vill samma saker. Vilket jag har lite svårt att se hos vissa personer i den här tråden. 
    Om man ska gifta sig i kyrkan så räcker det inte med att "JAG vill det". Prästen kan neka dig. Vigselgudstjänsten är en allmän händelse i församlingens kyrka.
    Vid en borgerlig vigsel har du större möjligthet att få som du vill.
  • sagoprinsessa

    Jo, självklart har prästen rätt att säga nej, det var inte alls så jag menade. Men jag kan fortfarande vilja, och de är just den viljan jag anser jag inte ska behöva förklara med argument som andra kan "köpa", varför jag väljer att klä min dotter i klänning eller varför jag väljer svart framför vitt ... allt går inte att argumentera för på ett vettigt sätt mer än "jag vill det" "jag anser det vara bra för mig" och så vidare.

  • Norrskensflamman
    MamaJuice skrev 2012-01-11 15:17:50 följande:
    Precis, frågar. Står inget om att jag vill bli inledd av min far. Ville höra folks åsikter! Just för att jag själv inte alls vet vad vi kommer göra :)
    Ja, man kan ju konstatera att du fått en hel del olika åsikter som svar på din fråga
  • Norrskensflamman

    Jag har sagt det förut, jag säger det igen: För mig får folk gå in själva, med sin far, mor, blivande, sitt ex, sin hund, vad som helst, vid en borgerlig vigsel. Och ingen behöver ens förklara sitt val för mig. Gör som ni vill, mig kvittar det.

    Och jag kan knappast hindra någon att gå in med sin far i kyrkan heller, om prästen har godkänt det.
    Men jag önskar att man kunde respektera att vid en svensk vigselgudstjänst så har vi traditionen att gå in tillsammans och om man nu har för avsikt att viga sig i kyrkan så kan man väl åtminstone överväga att följa den traditionen som trots allt är ganska fin och romantisk den också! Och har ett fint budskap.

    Det är allt.

  • Josefin521

    Tänk vad kul det är att vi alla har olika åsikter, hade varit ett väldigt tråkigt diskussionsforum här på BT annars :)


    Vi kan väl komma överens om att vi inte är överens? Denna diskussion bottnar inte i att vi som vill gå in själva alt med far/bror/vän etc ser detta som ett överlämnande utan som något fint och väldigt romantiskt och lägger inte in jämställdhet i detta. Ni som tycker det är förnedrande ser "gesten" som just något förlegat. Och skulle jag se detta som ett godkännande av fadern skulle jag också se det som förlegat och trångsynt, men som sagt, jag ser det inte så.


    Ser fram emot fler vilda diskussioner med olika synvinklar men vi kan väl hålla lite högre tak? Behöver väl inte skriva om att folk tänker och beter sig som 10-åringar alt twenty something tjejer som inte vet ett skvatt?!

  • sagoprinsessa
    Josefin521 skrev 2012-01-12 10:29:24 följande:

    Tänk vad kul det är att vi alla har olika åsikter, hade varit ett väldigt tråkigt diskussionsforum här på BT annars :)


    Vi kan väl komma överens om att vi inte är överens? Denna diskussion bottnar inte i att vi som vill gå in själva alt med far/bror/vän etc ser detta som ett överlämnande utan som något fint och väldigt romantiskt och lägger inte in jämställdhet i detta. Ni som tycker det är förnedrande ser "gesten" som just något förlegat. Och skulle jag se detta som ett godkännande av fadern skulle jag också se det som förlegat och trångsynt, men som sagt, jag ser det inte så.


    Ser fram emot fler vilda diskussioner med olika synvinklar men vi kan väl hålla lite högre tak? Behöver väl inte skriva om att folk tänker och beter sig som 10-åringar alt twenty something tjejer som inte vet ett skvatt?!


  • helsingebrud

    Jag kommer gå in tillsammans med mina tärnor och näbbar

    Brudgummen, bestman och marskalk kommer stå längst framme och vänta
    Han kommer inte ha sett mig i klänningen innan

    Anledningen till att vi valt detta sett är att han är så fruktansvärt nervös av sig
    och om han står framme kan han stå med ryggen mot folket tills vi tjejer kommer in i lokalen
    När det väl sker kommer nog de flestat blickar vara riktade mot brudföljet och inte honom som står där framme
    så då behöver han inte gruva sig sååååå mycket

  • Dejli
    KirsiLaa skrev 2012-01-12 06:44:24 följande:
    Ingen leder mig till altaret, jag går själv.  Jag går tillsammans med min blivande man, men han leder mig inte. 
    Så sant som det var sagt... vem var det som sa "Jag behöver inte inledas i frestelse, jag kan gå själv" :P Lite OT, men kom att tänka på det när du skrev sådär. Underbart...
  • petra89

    Jag kommer att gå med min pappa, och det är inte för att han ska lämna över mig till min blivande och en massa annat förnedrande som ni säger. Utan det är för att det är en stund som jag har ända sen jag var liten velat dela med min pappa, den biten upp till altaret. Jag är hans enda barn och jag vill dela den stunden med honom. Ni får tycka jag är knäpp och det ena med det andra, men så ska jag ha det. Sen kommer jag vara så himla nervös så det ska bli skönt att få låta blicken vara på min blivande..


     


     

Svar på tråden Vem leder er till Altaret?