MamaJuice

Äldre 11 Jan 00:33

185 svar

Vem leder er till Altaret?

Spånar och funderar!

Ska man bli ledd av sin far mot Altaret? Personligen tycker jag det är en supermysig grej att föreställa mig hur jag möter min blivandes blick när jag går mot altaret. Kan riktigt föreställa mig känslan av lycka och trygghet i att ha HONOM som mitt mål!

Men samtitidgt har jag förstått att det mest vanliga ialla fall i Sverige är att man går in tillsammans?

Hur ska ni göra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 00:33
www.calleochjosefins.brollopssajt.se

Dejli

Äldre 13 Jan 10:50

#131

MamaJuice skrev 2012-01-13 10:14:04 följande:

Tycker det är tragiskt att det är den synen du har på ett äktenskap. För mig är det i huvudsak ett bevis på evig kärlek till min partner, att jag lovar att stå vid hans sida i vått och torrt, inte pga att jag ska få mer pengar om han eventuellt dör i en olycka eller liknande. Dom praktiska sakerna är isf mest för barnens skull.

Annledningen till att vi beslöt oss för att gifta oss, var för att hylla och fira vår kärlek, inget annat!

Hade gjort det likagärna utan ring och i ett källarförråd...

Och jag tror att det är MÅNGA brudar som känner precis så.

Tragiskt? Du läser ju uppenbarligen inte vad jag skriver... Äktenskapet är i allra högsta grad heligt för mig, och absolut inte något jag tar lätt på. Jag skriver att den PRAKTISKA delen av livet efter ett äktenskap nuförtiden sällan innebär en förändring av det utan det sitter MENTALT. Det praktiska livet påverkas oftast mycket lite eftersom vi redan lever under äktenskapliga former i de flesta fall.

FÖRR I TIDEN när bruden faktiskt bodde hemma och de facto stod under faderns beskydd (som på den tiden var den som styrde familjen) så fanns det en logik i att fadern LÄMNADE ÖVER bruden till sin nya beskyddare. Hon LÄMNADE sin pappa och FLYTTADE IN med sin nya man. Hon lämnade sitt gamla liv för sitt nya liv. Så är det oftast inte längre.

Nuförtiden förstår jag därför inte varför JUST PAPPAN är en symbol för DET GAMLA LIVET som man tydligen lämnar, och varför just han då ska gå med mig in i kyrkan då det liv jag delade med honom (och min mamma, mina syskon och familjens hund) är lämnat bakom mig för över tio år sedan.

Sedan tycker jag det är nedvärderande av dig att skriva att det är tragiskt om man har "den synen" på äktenskap som du inbillar dig att jag har. Nu är det för mig främst en kärlekshandling, men det finns ju faktiskt de som inte tror på äktenskapet utan gör det enbart av juridiska skäl, kanske med en underskrift i rådhuset för att det är en säkerhet om man har barn t ex. Varför ska man tycka att de är tragiska? DET är väl en tragisk syn på människor om något...

Norrskensflamman

Äldre 13 Jan 12:41

#132

Dejli skrev 2012-01-13 10:02:44 följande:

Jo, absolut. Det var den synliga och praktiska delen jag, som jag skrev, syftade till. Det är inte "bara" en ring på fingret för mig heller, men den betydelsen sitter ju i mitt huvud - för det praktiska livet spelar det ingen större roll förutom det jag nämnde, till skillnad från om man t ex fortfarande delar hem med sina föräldrar och därför de facto går från ett liv till ett annat om man flyttar ihop med sin make först efter vigseln. Man byter sitt föräldrahem och att vara "dotter i huset" till att dela hus och liv med en man i ett kärleksförhållande.

Jag förstår inte liknelsen "gå från ett liv till ett annat" för min pappa kommer inte vara mer eller mindre närvarande i mitt liv oavsett om jag är gift eller inte. Jag förstår inte vad han har med min vigsel öht att göra, och varför det är just pappa. Varför inte mamma, lillasyster eller familjens hund?

För även om det förekommer annat så är det just bruden som går med sin pappa i dessa blivande brudars drömmar. Varför? Det är det jag undrar. Varför just pappa? Och vad har han med övergången från ogift till gift att göra, sen när är just pappa en symbol för det gamla livet som ogift (trots att man levt med sin blivande man under äktenskapliga former under flera år i många fall).

Ja, jag undrar också...

Sebastiána

Äldre 13 Jan 13:38

#133

Ursäkta! Jag vill bara påpeka, apropå det med att lämna sitt gamla liv för det nya, att brudgummen lämnar ju också sitt gamla liv. Varför ska inte han ledas fram av sin mor då?

YouandMe

Äldre 13 Jan 13:59

#134

Traditionen om att brudens pappa ska lämna över bruden är mycket gammal och har egentligen inget med dagens moderna tankar om vad ett äktenskap eller en relation går ut på- OM man nu inte erkänner sig själv som kvinna, underlägsen sin man, just på grund av att han är man och jag är kvinna. Förr handlade det om att pappan hade ansvaret över dottern under dennes uppväxt och i och med ett bröllop överlämnar pappan ansvaret till svärsonen, som då TAR ÖVER ansvaret om kvinnan. Det hör väl också samman med att man ber om kvinnans hand, förr i tiden frågade man pappan om hans dotters hand och även för att få hans välsignelse INNAN man friade till själva kvinnan i fråga. Pappan var tvungen att godkänna den man som tog över ansvaret över hans dotter.

Den dagen jag ska gifta mig har jag och min blivande valt att gå fram tillsammans, med dom tankarna på att VI TILLSAMMANS ingår äktenskap och att det är vår EGEN FRIA VILJA att ingå i det här äktenskapet.

Äktenskapet för oss är heligt! Vi har valt att stötta varandra i medgång och motgång. Vi har valt att tillsammans vandra sida vid sida, och behövs det under perioder så kommer vi bära varandra! Uppstår det motgångar väljer vi att strida och inte ge efter för första möjliga gupp i vägen. Vi är trygga med varandra- i vår relation, vi blir ett och tillsammans ska vi leva som ett! För tillsammans är man stark! Jag har valt han och han har valt mig, och vi har valt att leva livet tillsammans!

Jag läste någonstans att äktenskapet är en ring och ringen har inget slut! Det är så jag ser det, gifter man sig ska man vara beredd att leva resten av livet med denna- därför är äktenskapet heligt! Sen finns det ju självklart alltid anledningar till varför ett äktenskap inte håller, men det behöver vi inte gå in på här!

Om man har en ålderdomlig syn på äktenskapet och de tankar om att mannen är kvinnans överhuvud då tycker jag det är helt okej att föras fram till altaret av sin pappa. Men anser man inte detta tycker jag inte heller att man ska godkänna denna gamla tradition och uppmuntra en sådan ålderdomlig syn på vad äktenskapet är!

Norrskensflamman

Äldre 13 Jan 14:05

#135

Sebastiána skrev 2012-01-13 13:38:14 följande:

Ursäkta! Jag vill bara påpeka, apropå det med att lämna sitt gamla liv för det nya, att brudgummen lämnar ju också sitt gamla liv. Varför ska inte han ledas fram av sin mor då?

Mycket bra fråga!

Dejli

Äldre 13 Jan 14:15

#136

Sebastiána skrev 2012-01-13 13:38:14 följande:

Ursäkta! Jag vill bara påpeka, apropå det med att lämna sitt gamla liv för det nya, att brudgummen lämnar ju också sitt gamla liv. Varför ska inte han ledas fram av sin mor då?

Bra tillägg... för av alla singlar jag känner (och det är ganska många) så är det ju inte kvinnorna som är mest "omhändertagna" av sina föräldrar... det är inte kvinnorna/tjejerna som åker hem med sin smutstvätt till mamma för att tvätta och få middagen serverad. Nej, det är männen/killarna.

På sin höjd får döttrarna hjälp att byta vinterdäck på bilen av sin pappa, men i övrigt så är det definitivt så att det är mansfigurerna som lämnar sin mors vård för att tas om hand om av sin nya fru (för så blir det tyvärr för många).

Killarna bor ju dessutom ofta hemma längre än kvinnorna i dagens Sverige (tror det var i snitt till 21 hos tjejerna och 23 hos killarna sist jag läste, men det kan ha ändrats).

Norrskensflamman

Äldre 13 Jan 14:26

#137

Dejli skrev 2012-01-13 14:15:19 följande:

Bra tillägg... för av alla singlar jag känner (och det är ganska många) så är det ju inte kvinnorna som är mest "omhändertagna" av sina föräldrar... det är inte kvinnorna/tjejerna som åker hem med sin smutstvätt till mamma för att tvätta och få middagen serverad. Nej, det är männen/killarna.

På sin höjd får döttrarna hjälp att byta vinterdäck på bilen av sin pappa, men i övrigt så är det definitivt så att det är mansfigurerna som lämnar sin mors vård för att tas om hand om av sin nya fru (för så blir det tyvärr för många).

Killarna bor ju dessutom ofta hemma längre än kvinnorna i dagens Sverige (tror det var i snitt till 21 hos tjejerna och 23 hos killarna sist jag läste, men det kan ha ändrats).

Du har en poäng där!

darkHorse

Äldre 13 Jan 16:59

#138

YouandMe skrev 2012-01-13 13:59:00 följande:

Traditionen om att brudens pappa ska lämna över bruden är mycket gammal och har egentligen inget med dagens moderna tankar om vad ett äktenskap eller en relation går ut på- OM man nu inte erkänner sig själv som kvinna, underlägsen sin man, just på grund av att han är man och jag är kvinna. Förr handlade det om att pappan hade ansvaret över dottern under dennes uppväxt och i och med ett bröllop överlämnar pappan ansvaret till svärsonen, som då TAR ÖVER ansvaret om kvinnan. Det hör väl också samman med att man ber om kvinnans hand, förr i tiden frågade man pappan om hans dotters hand och även för att få hans välsignelse INNAN man friade till själva kvinnan i fråga. Pappan var tvungen att godkänna den man som tog över ansvaret över hans dotter.

Den dagen jag ska gifta mig har jag och min blivande valt att gå fram tillsammans, med dom tankarna på att VI TILLSAMMANS ingår äktenskap och att det är vår EGEN FRIA VILJA att ingå i det här äktenskapet.

Äktenskapet för oss är heligt! Vi har valt att stötta varandra i medgång och motgång. Vi har valt att tillsammans vandra sida vid sida, och behövs det under perioder så kommer vi bära varandra! Uppstår det motgångar väljer vi att strida och inte ge efter för första möjliga gupp i vägen. Vi är trygga med varandra- i vår relation, vi blir ett och tillsammans ska vi leva som ett! För tillsammans är man stark! Jag har valt han och han har valt mig, och vi har valt att leva livet tillsammans!

Jag läste någonstans att äktenskapet är en ring och ringen har inget slut! Det är så jag ser det, gifter man sig ska man vara beredd att leva resten av livet med denna- därför är äktenskapet heligt! Sen finns det ju självklart alltid anledningar till varför ett äktenskap inte håller, men det behöver vi inte gå in på här!

Om man har en ålderdomlig syn på äktenskapet och de tankar om att mannen är kvinnans överhuvud då tycker jag det är helt okej att föras fram till altaret av sin pappa. Men anser man inte detta tycker jag inte heller att man ska godkänna denna gamla tradition och uppmuntra en sådan ålderdomlig syn på vad äktenskapet är!

Fast den svenska traditionen har sedan 1300-talet varit att gå in tillsammans. I många andra delar av världen (bland annat Norge och den anglosaxiska) har man bruden gått in med pappa och gör det fortfarande idag.

Fly by night

Äldre 13 Jan 17:42

#139

/Ett litet förtydligande om de svenska traditionerna de senaste 700-800 åren/

Omvälvningen på äktenskapsrättens område kom i vårt land genom kristendomen. Det centrala i kyrkans kamp för sina intressen var undanträngandet av det gamla germanska giftermålet och dess ersättande med vigseln. Vad kvinnan beträffar fordrade kyrkan också hennes samtycke till äktenskapet. Från mannens sida krävdes samma trohetsplikt som från kvinnans. Vid tiden för landskapslagarnas upptecknande var kyrkoledningens program fullbordat. Ute på kontinenten hade genom kyrkans inflytande de gamla germanska formerna för äktenskapets ingående sönderfallit.

Annorlunda förhöll det sig i vårt avlägsna och sent kristnade land. Allmogen kämpade in i det längsta för att behålla fäderneärvda seder. Förändringen på äktenskapsrättens område skedde i vårt land långsamt och dröjande. Det skulle dröja mer än ett halvt årtusende innan detta sönderfall nådde sin slutliga fullbordan. Det skedde genom 1734 års lag, då vigseln också av den världsliga rätten erkändes som den lagliga formen för ingående av ett
äktenskap.

Fly by night

Äldre 13 Jan 17:54

#140

/Det gamla germanska giftermålet kanske tarvar ett förtydligande/

”…När alla fått sin inbjudan var det dags för nästa led i det äktenskapsceremoniel som inletts med trolovningen; nämligen brudens överlämnande till brudgummen. Det var den akt som i det medeltida Sverige kallades giftermålet. Det var en betydelsefull ceremoni som ägde rum i brudens föräldrahem.

På bröllopsdagens morgon anlände brudföljet. Med i skaran var, förutom brudgummen, de olika bröllopsfunktionärerna. ”…” Sedan följet slagit sig ned i brudens hem och den första bägaren öl hade tömts, kunde den högtidliga akten börja. Brudgummen begärde ordet och bad flickans far att förrätta giftermålet. Vid denna punkt i ceremonin tog bruden sin plats i brudbänken. Fadern steg nu fram och överlämnade sin dotter till den blivande mågen. Enligt Upplandslagen, från slutet av 1200-talet, skulle han då säga:

”Jag giver dig min dotter dig till heder och till husfru och till halv säng, till lås och till nycklar och till laga tredning och till allt det han äger i lösöre och förvärva kan förutom guld och hemmahjon och till all den rätt, som är uppländsk lag.””

Vem leder er till Altaret?

INNEHÅLL