Vem leder er till Altaret?

"jag kan gå själv, tack!" ? ;)

För mig är det självklart att min far leder mig in! Visst gammal tradition men jag ser det som mina föräldrars välsignelse till själva bröllopet. Min in far blev så glad och stolt när vi frågade honom. Trots allt är man ju "pappas lilla flicka". Att det förr betydde att fadern lämnade över ansvaret för bruden till den nya mannen spelar inte mig någon roll - det är ju så det är!

Att dessutom få se sin älskades reaktion när man skrider in, för han kommer inte ha en aning om hur jag kommer se ut, det är värt så mycket! Känner jag min man rätt kommer glädjetårarna att rinna!

Å så kan man vända på stegen att jag står där framemot å väntar på min blivande när han kommer gående med sin mor för jag har inte sett hur han ser ut. vet på ett ungefär men inte sett slut resultatet. Att få ett godkännande av min svärmor att jag ska skydda å handom min blivande det skulle ju vara riktigt häftigt. fast nu ska jag å min blivande gå in tillsammans mot ett gemensamt mål.

Steken ska det stå inte stegen

Fast det är ju ingen gammal tradition. Det är först de senaste få åren som fler har börjat importera denna konstiga idé från andra länder, i många fall förmodligen för att man sett det i romantiska Hollywood-filmer. Som nämnts tidigare är ju den svenska vigseltraditionen sedan hundratals år tillbaka att brudparet går in tillsammans.

Men om det faktiskt är så att du är en liten flicka som någon man måste ha ansvar för så är det ju inte lika konstigt om du vill spela upp den symboliken som om du var en självständig person.

Du har inte läst något i den här tråden va?
Eller i någon av de femtioelva andra trådarna som finns om brudöverlämning?

Jag vågar påstå att det är en högre-ståndssedvänja, som sannolikt från England återinförts till Sverige och att den kan ledas tillbaka till sekelskiftet 1900. Möjligen är den äldre. Om det är det du menar med de senaste få åren så är jag med dig.

Det var ju några år sedan jag dödade en brudöverlämningstråd med torra historiska inlägg så jag kör en repris.

Lite mer om den svenska historien när det gäller äktenskap i den svenska kvinnans äldre historia:

Det är naturligt, att kyrkan inte med en gång kunde omvandla det germanska giftermålet (#140) med giftomannen (pappan) som förrättare av brudens överlämnande till brudgummen till en kyrklig akt, där prästen övertagit giftomannens roll. Kyrkan följde sin sedvanliga taktik för att inte stöta bort folket: ta upp sådana hedniska sedvänjor som inte direkt stred mot kyrkans lära och omvandla dem i kristen anda. Resultatet blev att särskilt de äldre vigselritualen har inslag av germanska seder. Det visar att kyrkan under de första århundradena av sin tillvaro accepterade den gällande folkliga sedvanerätten.

Enligt den katolska kyrkans ordning bestod vigseln av två delar; den ena ägde rum framför kyrkdörren, den andra inne i kyrkan. Det var ursprungligen endast den sistnämnda som var utpräglat religiös och innefattade
brudmässa med välsignelse av de nyförmälda. Akten framför dörren övertog det gamla germanska giftermålets funktioner och var trots prästens närvaro en borgerlig stadsfästelseakt.

Brudgummens och brudens ömsesidiga förklaring att han/hon av fri vilja önskade ta den andre parten till sin hustru/äkta man utgjorde det centrala momentet i akten framför kyrkdörren. Konsensusförklaringen var enligt
kanonisk rätt nödvändigt för ett sant äktenskap.

Efter konsensusförklaringen följde prästens välsignelse av ringen. Sedan prästen välsignat brudparet var akten framför dörren avslutad och prästen förde brudparet och brudfölje in i kyrkan. Även om man inte kan dra
några säkra slutsatser av det material/källor som finns så förefaller det sannolikt att brud och brudgum också i Sverige under katolsk tid brukade bära ljus i handen under den högtidliga processionen in i kyrkan efter akten framför kyrkodörren.

 

Enligt kyrkans rätt gavs bruden inte längre till brudgummen, hon är en självständigt handlande person och hennes samtycke är nödvändigt. Inför den borgerliga rätten var hon dock alltjämt omyndig och på djupet kvarlevde också inom kyrkan den ålderdomliga föreställningen att rätten att ge bort dottern tillkom hennes far.

 

http://www.ddb.umu.se/digitalAssets/81/81059_kyrkbinneh091214.pdf

 

Om vigsel se sid 5 och om giftoman sid 6 i det länkade dokumentet. Jag tror författaren av detta dokument använder samma källmaterial som jag gör.

Fly by night:

Jag uppfattar det du skriver som att kyrkan sakta försökte hävda att "hon är en självständigt handlande person och hennes samtycke är nödvändigt" utan att stöta sig med folket. Detta gjorde de genom att låta det såkallade "brudköpet" hända utanför kyrkan och sedan fick brudparet gemensamt gå in i kyrkan som en symbol för detta.

Har jag uppfattat det rätt då?

om jag har uppfattat det rätt så är min fråga denna, Kvinnans samtycke och självständiga handlande verkar vara en viktig poäng för kyrkan att göra, varför har då brudöverlämnande levt kvar i länder som england, usa etc.?

 

För isf känns det som ett stort symboliskt tilbaka steg för kyrkan att återigen börja tillåta brudöverlämning.