Vem leder er till Altaret?

Just det här med att det alltid är mannen som ska stå och vänta får mig att tänka på följande film:

Lite egalias döttrar över det hela

 

Ja, det är nyttigt att prova att vända på situationer.

Om en handling verkar helt absurd när en man gör den och man skrattar gott, visst kan skrattet fastna lite i halsen när man inser vilka skillnader det finns som vi bara accepterar utan att ifrågasätta.

Jag tänker på en dokumentär om slöjor och islam. I flera intervjuer sa olika kvinnor att de frivilligt bar slöja därför att det var bra, det var för att hedra och skydda kvinnan. Fast nu ska vi inte gå in på en slöjdiskussion, det var bara en tanke på hur enkelt det var att se det som egentligen var ett tvång som ett fritt val. Kanske är det ett slags försvar mot maktlöshet att känna så? 

Right on!

Om man bortser från traditioner - varför egentligen vill man som vuxen kvinna ha just sin pappa som eskort in i kyrkan? Varför inte mamma? Varför inte bästa vännen? Och varför inte fästmannen? Jag går in med min blivande man. Vi har valt varandra och hör redan ihop. Det har vi gjort i tre år nu. Vi är varandras trots att vi inte är gifta än. Det är ju liksom så när man har ett stadigt förhållande och siktar på att bli gamla tillsammans.

Jag tycker genusfrågor är intressanta. Jag tror inte att de som är medvetna om och försöker bekämpa könsroller tummar på såna frågor (medvetet) och därför blir det ett ganska tydligt ställningstagande när man t.ex. väljer att låta ens far överlämna en i kyrkan. Det skulle vara intressant att följa upp de som väljer att ha brudöverlämning och se hur de fostrar (och formar) sina barn. Om sonen som önskar sig en Barbie får det eller om han får en blå bil och om han får gå till dagis i rosa klänning om han så önskar.

Ja, samhället har svårt att hantera när någon vill gå ur sin roll.
Jag har träffat en liten pojke på 4 år som älskar högklackade skor, klänningar och diadem.
Tack och lov så är hans föräldrar helt OK med det. Han fick en rosa cykel och jättesöta diadem med rosetter i julklapp. (Speciellt mamman syns gärna i svart med dödskallar här och där.)

Även om föräldrarna stöttar sina barn så blir det problem på förskolan och ännu värre på skolan sedan om man inte inrättar sig i ledet. Barn är inte alls förstående för det som avviker och har man då inte lärt dem att det är OK så blir de vääääldigt elaka.

Problemet är därför snarare vad man lär sin lilla flicka som älskar Barbie och sin lilla pojke som gillar Transformers. Det är uppfostran av dessa barn som är intressant. De ska tvingas till något de inte vill, men det ska vara naturligt för dem att acceptera andras val.
Här kan det vara intressant att fundera på hur man formar sina barn om man inte själv tar ställning.

Jag är av den åsikten att det är alldeles för mycket fokus på kön. Låt alla göra som de vill och uppmuntra alla att göra som de vill och känner för (så länge de är snälla mot sin nästa och tar ansvar för sitt liv)!

Jag har ställt den frågan flera gånger men ännu inte fått något riktigt svar mer än att det är "romaaaantiskt" och "så har jag alltid drömt om det". Hmm...

Det verkar som alla lämnar tråden just när den frågan ställs varje gång denna diskussion kommer upp.