• Chicita

    BT-Veteraner

    Känner att jag saknar nånstans att bara snacka om allt mellan himmel och jord med alla trevliga människor som varit här länge. Och som alltså redan är gifta...
    Inte om något speciellt ämne utan bara prata.
    Ett ställe att umgås, att kanske ta en cyberfika, bestämma träff eller bara "vara".
    En plats att prata om jobb, hundar, gymmet, bil, hus och hem osv...

    Jag har sett att det finns trådar där det pratas om barn och familj.
    Men när man inte har barn så känns det inte som rätt ställe att hänga. Även om man säkert skulle vara välkommen. Jag vill inte förbjuda barnprat här, men det är alltså inte så att man "måste" ha barn för att få vara med och prata.

    Skulle gärna se att vi undviker bröllopsämnen så det här inte blir en "fråga dom gifta-tråden".
     

  • Svar på tråden BT-Veteraner
  • TheD

    Välkommen snowstars!


    Låtsas plugga känner jag igen men som kommer stunden där man måste göra det :p Vi hade tenta igår och som tack när vi lämnade in fick vi en ny uppgift att göra soom hemtenta.... Och den ska jag göra klart nu, lämna in imorgon så jag kan åka hem till maken och ha en helg utan skolarbete att göra eller plugg :)

    Mars är första vårmånaden men det märker jag inte av direkt ;) Snö, snö och snö. men samtidigt vill jag inte att pollen och allt annat ska blomma ut....

  • snowstars

    Ja, jag kan tänka mig att det är mycket när man bygger helt själv. Jag tyckte det räckte med att tapetsera om några rum i förra lägenheten. Shit, vad less jag var innan det var klart. Och det är ju svårt att föreställa sig hur det ser ut innan man fått det på plats. Därför känns det lite skönt med en hyresrätt nu. Dels att vi slipper betala, slipper göra jobbet själv och dels att man kan chansa lite med tapetval eller köksluckor. I värsta fall kan vi ju bara flytta ut och behöver inte tänka på att det ska gå att sälja vidare etc.


     


    Tack TheD! Jag har låtsats plugga hela förmiddagen nu. Till mitt försvar är allt på spanska och jag hänger inte med i klippen vi ska titta på. Men det känns ju knappast tröstande med tanke på att det är det vi ska ta upp i nästa lektion. Blä!


     


    Nu går jag ut i solen med vovven!

  • daniiel
    snowstars skrev 2013-03-06 14:59:59 följande:
    Vad roligt att det blev bra :)

    Oj, ja, då har ni inte bott där länge. Trivs ni bra än så länge då? Flyttat långt? :) Haha inte ska du skämmas över att ni får nytt, det låter ju som att det behövs! Kul att få nytt och fint ju :) Roligt också när man får välja lite själv, för ibland kan det ju vara ganska nytt och fräscht, men skitfult ändå :P

    Här var det fläckar och rivet i tapeter och fullt med hål i alla väggar och hyresvärden ville först inte göra något alls. När vi sa att vi kunde göra jobbet själva, så fick vi åtminstone lite färg. Alla fönster blåser in genom och färgen runt fönster och dörrar har flagat massor. Innerdörrarna flagar också har fläckar. Dubbeldörrarna till vårat sovrum från vardagsrummet går inte stänga och det finns en vanlig dörröppning från hallen också, men där finns ingen dörr. Det finns inte såna gångjärn för att hänga upp en dörr ens. Det glipar ca 1-2 cm i balkongdörren, så det blåser rätt in och på vintern kan man inte sitta på den sidan av rummet typ. Även ytterdörren glipar, så man ser typ skorna på personen som står utanför. Alla golv är ganska nya, ca 5år, men är dåligt inlagda så det glipar lite överallt (klickgolv). Fläkten funkar riktigt dåligt och spisen är 50cm bred med tre plattor, trots att det skulle rymmas en vanlig spis. Alla skåpluckor i köket är gula, trots att dom en gång i tiden var vita. Badrummet är visserligen kaklat och omgjort för kanske.. 10 år sedan. Väggen i duschen buktar inåt, kaklet är snett och det är borta fog på massor av ställen. Dessutom immar alla fönster i lägenheten igen när man duschar. Plus att huset är fullt av pälsängrar, det går inte städa trapphuset (börjar lukta om man våttorkar) och mattan i trapphuset smular sönder. Fukt i källaren, så går knappt ha något i förrådet och tvättstugan har en maskin där det snabbaste programmet tar ca 1,5 timmar och en torktumlare som funkar ibland.

    Ja, vi vill flytta! :P Men, lägenheten och huset är mysigt, det är en jättefin gård och vi har underbara grannar :)
  • daniiel
    snowstars skrev 2013-03-07 12:26:05 följande:
    Just ja, vad pluggar du hade jag ju tänkt fråga också, så.. vad pluggar du? :)

    Jo, jag hade också tänkt fråga om hunden, vad har ni för hund?
  • daniiel

    Jag har ett presentkort på en fotobok, 20x20cm, 30 sidor och inbunden. Vad ska man välja att ha för bilder där? Ska man välja bilder på dottern? Och isåfall, vad för bilder? Bilder från hennes första år, hela hennes liv? Från alla gånger vi varit på sjukhus? Ska man välja bröllopsbilder? Eller en blandning av bilder?

    Vi har ju funderat många gånger, efter tips vi fått av andra hjärtebarnsföräldrar, att göra en fotobok med bilder från gångerna vi varit på sjukhus för att enkelt kunna kika på tillsammans och prata om. Samt att det blir lätt för dottern att ta med och visa kompisar och i skolan. Det brukar vara lättare för andra barn att förstå om dom får se bilder från vad hon har varit med om och också enklare för barnet att berätta om dom har bilder att prata utifrån. Saken är ju den då, vilka bilder tar man med? Man vill ju inte skrämma dom andra barnen med att visa bilder från IVA tex, men dottern har ju kikat på dom bilderna flera gånger och älskar att höra om det.


  • Chicita

    Bra fråga  daniiel men det låter som att en bok från sjukhusvistelserna kan vara bra. 
    Hoppa över dom värsta bara, men "mörka" inget. Om boken ska med och visas upp så kan det vara bra att visa en lärare först så att det kanske går att lägga upp på ett bra sätt.
    Och barn ser mer otäcka saker än vad vi nog förstår många gånger...
    Man behöver ju inte skrämmas medvetet. Men om dom ska förstå fullt ut så behöver dom nog se även den mörkare sidan 

  • daniiel

    Det håller jag med om och tror också, att barn ser mer otäcka saker än vad man är medveten om. Men som du säger, att utsätta dom för det värsta är nog inte så bra. Och ja, givetvis måste man gå igenom det med läraren först, absolut. Vi skulle nog ta upp det med föräldrarna före också faktiskt. Det har vi hört att andra gjort, men dom flesta lärare och föräldrar brukar vara positiva till det. Det gäller ju som sagt att lägga det på en lagom nivå, så att man ger hela berättelsen, men inte för mkt. Tydligen brukar en sån bok vara något som hänger med länge. Vi pratade med ett par föräldrar till en pojk med samma hjärtfel och han hade haft sin bok med sig i både låg-, mellan- och högstadiet. Nu går han gymnasiet och har haft med sig den dit också. Samt till fotbollslag och liknande.

    Vi har som avvakt, för när hon gick dagis tyckte vi att både hon och dom andra barnen var för små, men nu när hon går skola så börjar det kännas mer aktuellt. Hennes klasskompisar har ju massor av frågor, och speciellt nu sedan hon fick sin rullstol.

    Vi får nog kanske sätta oss och gå igenom alla bilder. Jag vet inte hur många bilder man rymmer på 30 sidor, men några bör man ju rymma :) Det är ju trots allt 4 operationer, så det är ju några hundra bilder att kika igenom :P


  • snowstars

    Vi har flyttat cirka 30 mil, hemåt så att säga. Min blivande kommer härifrån och jag kommer från grannorten. Trivs väl helt okej. Älskar planlösningen på lägenheten och området är bra med tanke på hur vår familj ser ut just nu. Och så har vi mycket umgänge här i stan. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag hade hoppats slippa bo i den här stan :P Men det kanske ger med sig efter ett tag.


     


    Jag förstår verkligen att ni vill flytta. det är ju därför jag skäms över att vi får så mycket grejer :P Jag vet ju att en del hyresvärdar är hopplösa. Och vi har kompisar som hyr av samma hyresvärd som inte alls fått samma grejer som vi fått. Å andra sidan har de inte frågat heller, så det ska jag väl inte behöva må dåligt över.


     


    Jag pluggar till lärare för gymnasiet och högstadiet. Ska undervisa i engelska (är klar med den biten) och har nyss börjat med spanska.. Jag har börjat tvivla på om det är nåt för mig dock, det är mycket svårare än jag hade tänkt :P


     


    Och vi har en lapphund som är 3 år gammal :)

  • snowstars

    Daniiel: En bok om sjukhusvistelserna tycker jag låter jättebra! Tänk på att göra den på "nybörjarstadie" så den kan användas såväl i gymnasiet som nu när hon inte är så gammal. Eller ja, det går väl alltid att göra en ny bok. Men jag tror absolut att det är en bra idé, bildstöd är alltid bra.


     


    Kan ju för övrigt berätta att vi hade en klasskompis med någon form av diagnos (han fick senare gå i särskola) där alla lärare sa i 6 år att han inte hade något fel, fastän det märktes redan i förskoleklass att han inte var som andra. Jag tror personligen att det hade varit bättre att veta exakt vad som var fel och hur man skulle bemöta det för att få in honom i gruppen. Istället blev han utfryst och stämplad som konstig.


     


    Inte menat som nån skräckhistoria, jag vill bara uppmuntra till att vara öppen om sjukdomen. Och det tror jag ju absolut att ni är. Kommunikation och förståelse är viktigt i alla relationer.

  • Chicita
    daniiel: Jag skulle nog gjort så att jag dels kanske la 4 bilder per sida där det är bilder som kanske inte visar så mycket detaljer, utan mer på stämningen och sen 1 bild per sida om man vill visa detaljer. På så sätt kan ni kanske få in runt 75 bilder i boken, speciellt om ni inte går in i detalj så mycket.
    Men kolla också om det går att lägga till sidor och vad det kostar i så fall, för det kanske är värt att lägga till några sidor mer för en hundring eller nåt och slippa göra allt så pyttelitet eller att behöva sålla väldigt mycket bland bilderna. 
Svar på tråden BT-Veteraner