Ni som önskade er pengar, hur mycket fick ni?
Är så nyfiken på vad ni fick för summa, hur mycket blev det per gäst om ni slår ut det? Hur mycket gav någon som mest/ som minst? Vad skulle du ge för summa själv?
-
-
Svar på tråden Ni som önskade er pengar, hur mycket fick ni?
-
Ja det är så synd att vi inte lever lite mer som vi gjorde för 100 år sedan... Obs: ironi :)maxmamma skrev 2012-10-22 09:42:18 följande:ja men i regel så är det ju så att gammal är fortfarande äldst...
och i regel så är ju faktiskt den som är 40+ mer erfaren o har lärt sig mer om livet o vad som tillhör livet än den som är 20år.
Visst finns det 20åringar som kan vara väldigt mogen men jag tror fortfarande att den som är äldst o har levt längst är den som har mest livserfarenhet även om det finns undantag från regeln....
Personligen tycker jag det är skönt att yngre människor tänker lite själva ibland och ifrågasätter normer, annars hade ju samhället inte utvecklats speciellt mycket. -
maxmamma skrev 2012-10-21 22:36:14 följande:ja men nu ställde jag åsikten som så att OM de har en önskelista hos cervera så tror jag nog brudparet blivit glad för de delar i den servisen de önskade sig.
och ja hade de önskat bidrag till en fest de bjuder in till men inte har råd att betala själv då hade jag väl fått ge dem en slant då.
Ja vilken tur att jag inte känner dig personligen som blivit besviken för att jag gett er en personlig present istället för att bekosta eran fest.
Du kan inte vara så särskilt gammal som har de prioriteringarna, vi som är lite äldre kanske har lärt oss att uppskatta annat här i livet än bara pengar.
och bjuder man in till fest, då ska väl inte gästerna bekosta den festen DU bjuder in till??
Har man inte råd att slå på så stort som man önskar, ja då får man antingen välja att ha en mindre överdådig fest eller välja att bjuda in mindre gäster.
på det sättet ser många av oss äldre människor på saken, dvs vi som har blivit 35+ och däröver.
men som du säger att det är gästerna som ska betala DIN fest för att DU vill ha en rejäl bröllopsfest tycker nog de flesta yngre människor,dvs från 18-25 eller nått år äldre än 25.
att man däremot kan sponsra en bröllopsresa känns bättre isf.
Knepigt folk du känner som glömmer vem som gett vad när det gäller presenter, ingen i min bekantskapskrets har glömt vad jag har gett i present osv som jag gett.
Jag får vara tacksam över att jag bara har människor i min egen ålder o däröver som vänner, o som man blivit bjuden på bröllop av som har haft råd med egna medel bekosta sina rejäla fester o inte krävt att gästerna ska betala för deras kalas.Men har du lässvårigheter eller? Vi skulle bli besvikna av en tråkig servis skrev jag! Det är väl inte personligt!? O sen kan jag tycka att man får respektera vad brudparet önskar sig oavsett vad det är. Jag är 29, kanske superungt för dig? Vad har det med saken att göra? O varför ska vi önska oss saker vi inte vill ha bara för det "ska" vara så? Tror du gästerna hade tyckt det var roligare om det inte blev någon fest alls? Det var absolut inget måste att ge bidrag, vissa gjorde inte det, dom gav inget alls för vi ville inte ha några presenter. Så du menar att du inte bryr dig om festen? Du skippar hellre festen bara du får ge en del i en servis? Våra gäster tyckte det var riktigt roligt på vår fest, men du som verkar va lastgammal orkar väl inte festa? Gillar inte detta med påhopp men eftersom du spelar det spelet så får du tåla att få igen.
Så du menar att om det är 80 gäster så kommer du ihåg i huvudet 10 år efter vem som gav dig fat och vem som gav dig koppar, vem som gav 3 skedar etc? Aja, du verkar tycka om serviser väldigt mycket men det gör inte vi, varför är det fel?
Har aldrig KRÄVT av gästerna att bidra till festen utan skrev att vi inte önskade oss några presenter men ville man ändå ge oss något så var ett bidrag till festen välkommet. Men antar att du skrev ut en önskelista? Är inte det i så fall att kräva en present? Girigt!!!
-
maxmamma skrev 2012-10-21 23:59:08 följande:servisen var bara ett exempel, jag hade blivit jätteglad om nån tänkt på mig o min häst o gett ett täcke i present.
Det var anonym(bruden) och hennes man som blivit rejält besviken om de hade fått presentkort från cervera för det enda de var intresserad av var att få så mkt pengar de kunde för att få en dunder fest som gästerna sponsrat.
Det var det jag reagerade på, alla kanske inte vill kommma tomhänt utan faktiskt ge en slags gåva även om de kanske bidrar med lite pengar oxå.
och låt säga chicita, du o jag är vänner o vi går på stan o shoppar tillsammans, helt plötsligt ser du en jättefin tavla som du vet att både du o din blivande gärna vill ha.
Jag är bjuden på ert bröllop o tänker oj den där tavlan hon såg i affären, den ska jag köpa för den tyckte hon om, det borde bli en fin gåva. Skulle inte du bli glad om jag som din gäst köpte den fina tavlan o gav er i present?
Med det är inte sagt att jag inte kan bidra men nån slant heller, vilket jag förmodligen skulle göra oxå.
även om jag önskat mig pengar i gåva så skulle jag inte bli sur o besviken om nån gäst hellre ger oss en personlig gåva tex det där hästtäcket eller en flaska vin eller vad det nu kan vara.
jag hade väl fått tänka som så att.: ja de tyckte väl det kändes bättre o ge en fysisk gåva än pengar och jag är glad att de faktiskt gav nånting som de trodde att vi skulle bli glad över.För en servis hade vi blivit besvikna, menst för att folk inte lyssnar och respekterar! Om någon hade kommit med en personlig gåva är det skillnad. Som jag tidigare skrev så gav min mans familj presentkort på spa, MYCKET uppskattat då de vet att vi gillar spa.
Men bryr du dig inte om festen är det väl upp till dig? O vi hade inte värsta dunderfesten, snacka om att förstora upp något. Vi hade en fest där vi umgicks och hade superkul med våra nära och kära, varför är det fel? Alla var nöjda och hade superkul, åt och drack gott. Vill du hellre låta bli att gifta dig så gör det eller om du hellre serverar varmkorv så gör det! Jag dömmer inte dig för det, alla gör som dom vill. Varför dömmer du oss?
-
Hade inte kunnat formulera det bättre, EXAKT!!!daniiel skrev 2012-10-22 00:52:36 följande:Bara en fråga...
Vi inte har gott om pengar. Vi har aldrig haft och kommer förmodligen inte ha det på bra länge. Vi valde ju som sagt att ha kuvertavgift på vårat bröllop, för vi hade fått spara längre än önskat (nu pratar vi inte ett-två år, utan betydligt fler) om vi skulle haft sparat ihop till bröllopet vi hade. Vi hade redan prövat spara i flera år (bland annat till ett bröllop), men när man ständigt ligger inne på sjukhus runt om i landet, så försvinner sparpengarna fort kan jag lova! När de dessutom är så att bara den ena kan jobba, så finns det inte speciellt mkt att spara av heller. Vi hade ju sparat ihop en summa till bröllopet som vi använde oss av, givetvis.
Vi hade ändå inget jättestort eller dyrt bröllop. Vi valde som sagt först en nivå på kuvertavgiften och därmed en nivå på bröllopet, men fick påtryckningar från gästerna att höja den för att "slå på stort och få ut mer på bröllopsdagen, så den blev mer speciell för oss alla". Vi hade inget hemligt bröllop, alla våra gäster visste om i stort sett varje steg i planeringen. Vi betalade ju dock själva mer per gäst vid middgaen än vad gästerna själva gjorde, dom bekostade alltså inte hela vår middag/fest.
Pga saker som tex vår dotters sjukdom, vår ekonomi, min extrema flygrädsla osv, så vill vi absolut inte åka på en semester. Vi vill inte åka hemifrån helt enkelt, vi har fullt upp här ändå.
Det vi önskade oss allra mest var att få fira vår bröllopsdag tillsammans med alla nära och kära. Att kapa gästlistan var det sista vi ville göra, för alla var ju viktiga för oss och alla våra nära och kära ville ju vara med.
Vi bjöd alltså in till vigseln och erbjöd sedan alternativet att vara med och äta middag ifall man önskade, då mot att man betalade sin egen mat.
Vad är det som gör det väldigt mycket fulare och snålare än att önska sig pengar till en resa, nytt tak, en ny soffa eller vad det nu kan vara man behöver pengar till? Javisst, vi hade inte en valfri summa, för maten kostar ju vad den kostar, men nu hade ju majoriteten av gästerna själva fått vara med och bestämma summan.
Jag förstår inte hur det hade varit bättre för oss i vår situation att ha ett mindre bröllop, önska oss saker vi inte behöver/vill ha eller pengar till en resa vi inte kan eller vill göra "bara för att" det är så det "ska" vara? Det hade ju inte varit bättre för gästerna heller, då dom ville vara med oss på vår bröllopsdag och kände att det var den bästa och finaste gåvan dom kunde ge oss - minnen av att få ha alla våra nära och kära med oss hela den dagen.
Alla kommer vi från olika bakgrunder, med olika bagage, olika förutsättningar och möjligheter samt olika synsätt, erfarenheter och önskningar. Jag tror verkligen inte att det finns något generellt rätt eller fel i den här frågan, hur länge man än diskuterar och vrider och vänder på saken. Jag säger inte att vårat sätt är allmänt rätt, men det var rätt för oss. Det kan ingen ändra på. På samma sätt är andra alternativ rätt för andra människor, men inte för oss. Det är dock inget fel på deras alternativ heller. Det finns alltså, som någon skrev ovan, bara gråzoner gällande detta och varför kan det inte få vara så? Måste det finnas ett generellt och allmänt accepterat rätt eller fel? -
(Nu skriver jag inte bara till dig, men inledningen är kopplad till ditt inlägg, därför citerar jag dig.)Boringbrick skrev 2012-10-22 01:41:59 följande:Vill bara poängtera detta ständiga problem på många trådar i forumet. Det är att man hackar på åldern, oftast på ung ålder. Det gör mig upprörd att folk tror att man vet bättre bara för att man är äldre. Finns massa 40+ som kan vara mer omogna än en 20-åring. Det handlar inte om siffrorna, det handlar om erfarenheter och vad som finns bakom skallbenet och om personlighet osv. Så jag vill bara be alla att tänka på detta, för det är inte kul att bli i princip dumförklarad för att man är ung, vi alla har ju varit där, inte sant?
Tja jag är snart 40, men som synes tidigare i tråden så räknades jag också in i kategorin "ung och dum" bara för att jag hade "fel åsikt"
Visst får man livserfarenhet med ålder.
Men en 20-åring som varit med om mycket i sitt liv och en 40 åring som levt ett relativt skyddat liv kan vara på ungefär samma nivå erfarenhetsmässig. Ja 20 åringen kan till och med ha mer livserfarenhet i det fallet...
Samma med vart i Sverige man bor.
Att vissa landskap eller orter ska ha en annan kultur håller jag inte med om generellt.
Däremot så är det olika beroende på hur ens släkt och vänner är uppfostrade och alltså vilka kretsar man rör sig i.
Hade jag hållit ihop med min första seriösa pojkvän någonsin så hade vi antagligen haft ett billigt budgetbröllop med hemlagad buffé i någon "tvättstugelokal" som vi önskat oss bidrag till så att vi hade haft råd med alkohol. Han hörde nämligen till samhällets bottenskrap om man ska uttrycka det så med kriminalitet och våld.
Det betyder inte att han inte var en fin människa innerst inne. Men kultur och pengar var två saker som saknades... (och det sa han ofta själv också, han ville därifrån och jag var ett steg på vägen då jag kunde lära honom om en "annan värld")
Om den första som jag förlovade mig med och jag hade hållit ihop så hade det antagligen blivit ett klassiskt bröllop med mörk kostym, sittande trerätters på en herrgård, då hans föräldrar var sådana som håller på traditioner. Och även om dom inte försöker framstå som bättre än dom är, så var ytan viktig.
Om jag hållt ihop med mitt senaste ex så hade det antagligen blivit borgerligt bröllop med dunderfest där alkoholen var det viktigaste och middagen sekundär. Lokal och kläder skulle varit så billiga som möjligt. Det viktigaste var att man hade kunnat få en dunderfylla och festa med hög musik till långt in på dagen efter utan att några grannar klagade.
Maken och jag är mer på samma nivå, och även hans släkt.
Vi ville ha ett bröllop som var mer än ett kärt minne för bara oss. Vi ville ge våra gäster en upplevelse som var utöver det vanliga utan att för den delens skull behöva kosta skjortan för varken oss eller våra gäster och därför blev det temabröllop då fler än vi är intresserade av historia.
Jag är född i Södermanland men bor sen drygt 30 år tillbaka i Dalarna. Min farfar och min mormor hörde till samhällets topskick i den stad jag är född. (och nej jag har inte skrivit fel på farfar och mormor).
Farmor var bondjänta och därför skar det sig med farfar så dom skildes. Morfar var fabriksarbetare så mormor blev avskriven av sina föräldrar eftersom hon gifte sig av kärlek och inte inom sin samhällsgrupp.
Så jag har från väldigt ung ålder varit med om både riktiga bondekalas med dignande matbord där man pratade i munnen på varandra och allt bara handlade om att umgås och må bra.
Till snofsiga middagar med serveringspersonal, där man var tvungen att hålla reda på vilka bestick och glas som var vilka och hur man höll armbågarna när man skar köttet, vilken bordsgranne som man måste prata med även om dom är tråkiga och vilka man kan undvika beroende på bordsplaceringen.
Jag har alltså sett i princip hela samhällets olika klasser och varit en del av dom. Och min slutsats är att vi ändå inte är så olika i slutänden. Visst har olika samhällsgrupper sina sociala regler för hur man ska bete sig.
Men så länge som man "rör sig inom sin grupp", vilket man ju faktiskt för det mesta gör när man bjuder in till bröllop. Så vet man vad som är socialt accepterat inom gruppen.
Och även om det inte passar alla andra här på BT så passar det förhoppningsvis brudparets gäster i alla fall... -
maxmamma skrev 2012-10-22 00:12:46 följande:jag känner väl som så att,har man inte råd med festen då får man kanske välja bort den tills den dagen man har råd att bekosta den dunderfest man vill ha eller så får man välja att ha en fest som inte är lika dyr o storslagen så man har råd att bekosta festen.
det kanske är så att det är lite olika synsätt beroende på vart i landet man bor o vilka sociala koder man har där man bor.
I pluttiga Hälsingland där jag kommer från o Dalarna där jag bor nu kanske vi är mer för att har vi inte råd att bjuda då får vi vänta med dunderfesten eller välja en lite enklare fest vi har råd med.
Så resonerar iaf alla de jag känner.
och som nån skrev, är det ett redan rikt par som har råd att bekosta utlandsresor flera ggr om året ur egen ficka känns det lite märkligt att gästerna ska sponsra ännu en resa de igentligen redan har råd att åka på utan bidrag. och även bidra med kuvert avgift till de som redan har rejält med kosing.
Är det någon med sämre inkomstläge så kan det kännas mer rätt att ge bidrag till en resa alt fest.
Den bästa gåvan är inte pengar eller prylar, det är om det kommer någon o grattar o är uppriktigt glad för vår skull. det är den bästa gåvan.Jag som GÄST skulle hellre sponsra en fest och fira brudparet än att de ska få en massa saker de inte vill ha bara för det ska vara så. Jag umgås hellre än att ge presenter :)
Men om prylar är viktigare än att fira och umgås för dig så är det väl så, trist tycker jag!
-
Sorry maxmamma, missa det sista du skrev ;)
Okej, om det är viktigaste att folk grattar och är glada, varför är då festen där man får chansen att fira tillsammans så oviktig?
-
Haha!! Förlåt för inläggningsbombningen ;)
För oss var det också viktigast att folk kom och firade med oss, alltså perngarna till festen var inte det viktigaste, därför skrev vi att vi inte önskade oss någonting men om man ändå ville ge så var bidrag till fersten uppskattat :) O som tidigare nämnts så gav inte alla något och vi hade jättekul ändå :) Man ge om man vill och har råd. Skickar brudparet däremot ut en önskelista käns det verkligen som ett krav att köpa present! O självklart vill jag köpa present när någon gifter sog, men ser inte varför det är girigt att säga inga presenter, men gärna fest, och inte girigt att säga detta från ex cervera önskar vi oss.
-
Tycker det är mycket mer girigt att säga "det blir ingen fest för vi har inte råd men här är vår önskelista på presenter vi önskar oss"
-
Nu tror jag faktiskt jag fått ur mig det jag ville ;)
Lämnar denna löjliga tråd där gamla tanter sitter på sina höga hästar och tror att prylar är viktigare än att umgås. Sitt där utan fest med era fina dyra serviser, jag sitter med mina vänner och pratar och kollar på kort, skrattar och minns hur fruktansvärt kul vi hade på vår bröllopsfest :)
Kram på er alla tanter och flickor ;)