Ni som önskade er pengar, hur mycket fick ni?
Är så nyfiken på vad ni fick för summa, hur mycket blev det per gäst om ni slår ut det? Hur mycket gav någon som mest/ som minst? Vad skulle du ge för summa själv?
Är så nyfiken på vad ni fick för summa, hur mycket blev det per gäst om ni slår ut det? Hur mycket gav någon som mest/ som minst? Vad skulle du ge för summa själv?
Ungefär vad alla i tråden försökte övertyga henne om, men hon tänkte minsann följa "etiketten"
Jag är också som du ganska kräsen med vad jag släpper in i mitt hem och vet inget värre än de där tusen prydnadssakerna som så många tvunget vill ge bort.
jag kan ju säga som så att jag sponsrar hellre pengar till bröllopsresan än festen, även om ni tycker jag har trist inställning
och de som både vill ha pengar för festen o bröllopsresa tycker jag känns ännu tristare, blir det pengar över sen festsponsringen är väl det en jättebra start för att bekosta en resa??
och väljer man att man vill ha sponsring till resa då kanske man inte ska ta betalt för festen? o blir det pengar över sen resan så är väl det oxå jättebra, då kanske de kan gå o köpa den där trista servisen från Cervera eller kanske nått de vill ha som inte heter servis.
Bara en fråga...
Vi inte har gott om pengar. Vi har aldrig haft och kommer förmodligen inte ha det på bra länge. Vi valde ju som sagt att ha kuvertavgift på vårat bröllop, för vi hade fått spara längre än önskat (nu pratar vi inte ett-två år, utan betydligt fler) om vi skulle haft sparat ihop till bröllopet vi hade. Vi hade redan prövat spara i flera år (bland annat till ett bröllop), men när man ständigt ligger inne på sjukhus runt om i landet, så försvinner sparpengarna fort kan jag lova! När de dessutom är så att bara den ena kan jobba, så finns det inte speciellt mkt att spara av heller. Vi hade ju sparat ihop en summa till bröllopet som vi använde oss av, givetvis.
Vi hade ändå inget jättestort eller dyrt bröllop. Vi valde som sagt först en nivå på kuvertavgiften och därmed en nivå på bröllopet, men fick påtryckningar från gästerna att höja den för att "slå på stort och få ut mer på bröllopsdagen, så den blev mer speciell för oss alla". Vi hade inget hemligt bröllop, alla våra gäster visste om i stort sett varje steg i planeringen. Vi betalade ju dock själva mer per gäst vid middgaen än vad gästerna själva gjorde, dom bekostade alltså inte hela vår middag/fest.
Pga saker som tex vår dotters sjukdom, vår ekonomi, min extrema flygrädsla osv, så vill vi absolut inte åka på en semester. Vi vill inte åka hemifrån helt enkelt, vi har fullt upp här ändå.
Det vi önskade oss allra mest var att få fira vår bröllopsdag tillsammans med alla nära och kära. Att kapa gästlistan var det sista vi ville göra, för alla var ju viktiga för oss och alla våra nära och kära ville ju vara med.
Vi bjöd alltså in till vigseln och erbjöd sedan alternativet att vara med och äta middag ifall man önskade, då mot att man betalade sin egen mat.
Vad är det som gör det väldigt mycket fulare och snålare än att önska sig pengar till en resa, nytt tak, en ny soffa eller vad det nu kan vara man behöver pengar till? Javisst, vi hade inte en valfri summa, för maten kostar ju vad den kostar, men nu hade ju majoriteten av gästerna själva fått vara med och bestämma summan.
Jag förstår inte hur det hade varit bättre för oss i vår situation att ha ett mindre bröllop, önska oss saker vi inte behöver/vill ha eller pengar till en resa vi inte kan eller vill göra "bara för att" det är så det "ska" vara? Det hade ju inte varit bättre för gästerna heller, då dom ville vara med oss på vår bröllopsdag och kände att det var den bästa och finaste gåvan dom kunde ge oss - minnen av att få ha alla våra nära och kära med oss hela den dagen.
Alla kommer vi från olika bakgrunder, med olika bagage, olika förutsättningar och möjligheter samt olika synsätt, erfarenheter och önskningar. Jag tror verkligen inte att det finns något generellt rätt eller fel i den här frågan, hur länge man än diskuterar och vrider och vänder på saken. Jag säger inte att vårat sätt är allmänt rätt, men det var rätt för oss. Det kan ingen ändra på. På samma sätt är andra alternativ rätt för andra människor, men inte för oss. Det är dock inget fel på deras alternativ heller. Det finns alltså, som någon skrev ovan, bara gråzoner gällande detta och varför kan det inte få vara så? Måste det finnas ett generellt och allmänt accepterat rätt eller fel?
Vill bara poängtera detta ständiga problem på många trådar i forumet. Det är att man hackar på åldern, oftast på ung ålder. Det gör mig upprörd att folk tror att man vet bättre bara för att man är äldre. Finns massa 40+ som kan vara mer omogna än en 20-åring. Det handlar inte om siffrorna, det handlar om erfarenheter och vad som finns bakom skallbenet och om personlighet osv. Så jag vill bara be alla att tänka på detta, för det är inte kul att bli i princip dumförklarad för att man är ung, vi alla har ju varit där, inte sant?
ja men i regel så är det ju så att gammal är fortfarande äldst...
och i regel så är ju faktiskt den som är 40+ mer erfaren o har lärt sig mer om livet o vad som tillhör livet än den som är 20år.
Visst finns det 20åringar som kan vara väldigt mogen men jag tror fortfarande att den som är äldst o har levt längst är den som har mest livserfarenhet även om det finns undantag från regeln....